En kompis till mej ringde och frågade om jag visste någon som hade ett rum att hyra ut i några dagar så hennes kille hann lugna ner sej. Och det var inte roligt men historian bakom tycker jag var jätterolig.

Igår när han hade kommit hem från jobbet så sa han att han hade ont i magen och sedan hade han suttit och rapat och fist hela kvällen och klagat över magen. Till slut så orkade hon inte höra han utan hade satt sej vid datorn i ett annat rum. Hon hade gått ut på Facebook och skrivit på status att hon var så trött på ............. och hans fisande, rapande och klag över magen. Hon tyckte inte att detta gjorde så mycket då men idag när han kom till jobbet så visste typ alla på jobbet detta. Så nu var han sur på henne och hon förklarade att inte alla kunde se vad hon skrev där utan bara hennes vänner. Det var bara det att när hon nu gick in och tittade på inställningar så var det även vänners vänner. Jag skrattade så jag kunde inte få fram ett ord och det mest roliga i det hela är att det är så typiskt henne och att jag känner igen mej själv för detta är en sak som jag skulle ha kunnat gjort!

PUSS från en skrattande Häxansurtant

Detta är en sång som berör mej och känns som om den beskriver mycket som hänt och känns för mej! Tryck på "gubben" så får ni höra om mitt liv fast det visst inte han när han sjöng den

Idag när vi skulle gå till dagis så visade termometern -17. Igår var det däremot bara -4 och då pratade jag med en av fröknarna hur vissa föräldrar gör med sina barn när det verkligen är kallt ute (som -20) för igår när det var "relativt varmt" då satte de på barnen extra tröja, overall och sedan 3 filtar i vagnen över barnet som egentligen är för stor för vagnen men det var kallt så därför var det tvunget att åka vagn. Tyvärr fick jag inte se idag hur många filtar det var men men jag överlever nog ändå!

Imorse fick jag bekräftelse på att jag har "uppfostrat mina barn fel". Jag berömde dem och sa att vilka stora och duktiga tjejer jag har fått som klarar så mycket själv. Då tittar Skruttan på mej och säjer: Ja mamma! Nu är det bara du här hemma som inte klarar något!

Tack för den gumman den ska jag minnas och komma ihåg. Så nu får jag ändra uppfostringsmetod    till vilken vet jag inte för jag tycker ju om när de är självständiga så jag får nog finna mej i kommentarerna som följer!

Jag har jätteroligt åt en bekant kan jag erkänna. Hennes mobil skickar mess av sej själv och blandar meddelandena med varann så det blir bara en enda röra. Jag tycker att det är rätt roande eftersom jag känner igen meddelanden som hon skickat till mej tidigare och sedan kommer det en del av ett annat. Lättroad!

Jag skulle vilja se vad som händer om ett av dessa som kommer till mej annars skulle hamna hos hennes pojkvän för det finns mycket gnäll på honom i meddelandena. Antingen så tar han åt sej eller så gör han inte det och blir sur! Tänk hur tekniken kan vara och jag  har sagt det tidigare och jag säjer det igen det var bättre förr när telefonerna var till för att ringa på. Fast när jag tänker efter så är sms bra när man har småbarn och inte hinner prata i telefonen utan bara kan skicka det man vill utan att behöva vara trevlig oxå   . Är man Häxansurtant så uppskattar man sånt!

Idag är det åter dags för min terapi och jag känner mej bara frustrerad inför den. Jag var verkligen negativ till att jag skulle gå på terapi så för att "lura in mej" kallade min terapeut det för samtal. Sagt och gjort så gick jag i fällan och en dag så sa hon att antingen fick vi avsluta eller så fick vi lägga över det på terapi för att under samtalen kom vi närmare och närmare terapi iallafall. Jag var ju tvungen att erkänna, även om det satt långt inne att jag mådde bra av detta så vi skulle köra på terapi (vad skillnaden är vet jag egentligen inte för att det känns ungefär lika). Dealen var dock att jag skulle bestämma vad vi skulle prata om och idag vet jag inte ett dugg vad jag vill eller orkar prata om. Det är snart juluppehåll så det känns menlöst att börja med något nytt  och det vi redan pratat om vill jag inte heller prata om. Jag tror att jag ska säja att vi kan prata om henne idag istället! Vilken snille-idé jag fick fast jag vet ju redan nu att det kommer inte hon att gå med på. Min socialtant köpte det en gång iallafall fastän hon fick mej att börja prata om mitt till slut iallafall men ibland blir jag så less att prata om det som har varit för jag vill bara radera ut det men det går inte jag vet så det är nog bara att kämpa på!

Nu ska jag unna mej en kopp kaffe iallafall innan jag ska slita mitt hår och komma på vad jag vill terapeuta om idag!

PUSS från Häxansurtant   

(Tänk vad en utdragen tand kan orsaka jag kände mej ju inte som en häxa innan) 

Ibland kan en kommentar få en att minnas saker som hänt för länge, länge sedan! Jag pratade med mina aldre helt underbara grannar som jag tror jag ska adoptera som farmor och farfar till barnen och då när vi pratade om Skruttan så sa hon "Har du aldrig hört att en gammal själ kan födas i en ung kropp?".

Jo jag har hört det förr och det ska jag skriva ner för jag har inte haft det minnet på flera år. När jag började sommarjobba så var jag på en avdelning för äldre och träffade en helt underbar tant där som jag bara älskade att lyssna på när hon berättade saker. Hon hade sån inlevelse och när hon berättade så var det riktigt så där så man kunde se framför sej hur det såg ut och hur det luktadde. All min ledig tid satt jag och pratade men framförallt lyssnade. Tyvärr blev hon sämre och sämre och vid midsommar så visste man inte hur lång tid det var kvar.

På midsommardagen satt jag på hennes sängkant och skulle hjälpa henne med maten. Hon tog ögonkontakt med mej och sa mitt namn, och sedan blev hon bara tyst och tittade mej så djupt in i ögonen så det kändes som om hon såg vad jag tänkte. Sedan sa hon "Om du inte minns något annat av mej så minns att det finns barn som föds med en gammal själ och det finns orsaker till det". Ur en låda plockade hon fram en ask med en ring och i den satt en bärnsten med ett litet strå i. Hon ville att jag skulle ha den ringen för att jag kändes som hennes barnbarn och hon hade pratat med sin man om detta och de hade bestämt det tillsammans. Som personal får man inte ta emot presenter och jag gjorde inte detta heller men hon sa att den var menad för mej och att den skulle hitta fram till mej en dag. Hon började berätta historien bakom ringen och den kan kortfattas återberättas så här: Hon hade fått denna ring av sin svärmor när hon födde sin dotter och hennes svärmor hade berättat för henne att barn föddes med gamla själar och att det var meningen för att de skulle klara av det som låg framför dem. Dessa gav en styrka och hade den genom erfarenhet. Det visade sej sedan att "tantens" dotter fick ett liv som var fyllt med prövningar och hennes svärmor sa alltid till "tanten" att hon inte behövde vara orolig för att dottern hade en gammal själ.

Ringen blev min många många år senare och det är en historia i sej hur jag fick den och den tänker jag inte skriva ner. Idag när min granne sa detta så välde alla minnen fram och någonstans inom mej tändes hoppet att kanske fick mina barn en gammal själ som ger dem styrka att bearbeta och bli fri från alla hemska minnen! Jag hoppas och jag tror det, för när jag ser hur de har utvecklats under denna tid och blivit gladare och kan lite på dem som finns i deras omgivning så måste det ha varit något som hjälpt dem framåt fastän det har varit becksvart för oss alla. Och kanske får jag en dag ge denna ring vidare till någon och berätta historian bakom den!

Puss

Smulans hand en gång i tiden, förevigad i en kopieringsmaskin!  

Vart jag ska emigrera det vet jag inte men till ett tyst ställe. Bredvid mej bor en äldre dam och nu är HELA hennes släkt och hälsar på och de har ingen låg ljudnivå kan jag erkänna. Om jag förstod deras spräk så skulle jag höra varje ord som de säjer kan jag lova och de har inte samma dygnsrytm som mej. Och nu är det konstaterat att Alah är döv för de skriker när de ska be på natten så det är bara att använda öronproppar om man ska kunna sova. I och för sej har de nästan samma ljudnivå när de pratar med varandra så kanske är det ett behov av hörapparater till dem med. Usch va grinig jag känner mej men det känns efter tre dygns konstant skrikande och jag gnäller inte om det vore barn men det är de vuxna jag hör. Igår blev jag riktigt sur så jag knackade i väggen men de trodde tydligen att det var någon som kom för de öppnade dörren istället och då höll jag på att skratta ihjäl mej så lite road blev jag iallafall.

Har även konstaterat att det är Mucklor som jag har i lägenheten istället för spöken. Ett spöke är ju något som man känner att det går förbi (säjer de som tror på spöken och jag vägrar fortfarande tro fastän det försvinner saker) så nu kom en kompis till mej på att det är Mucklor jag har. Dessa måste frysa för inatt har de tagit min vante. Eftersom de inte är så stora så kanske de använder denna till klänning eller sovsäck men jag vill ha min vante tillbaka. Det var naturligtvis de nya med rosett som de tog oxå och jag som kände mej fin i dem så imorse när det var minus fem så var jag tvungen att ta fram mina gamla UTAN rosett. Vilka bagatell-problem jag har ibland men det är rätt skönt att ha det mellan varve oxå för annars blev jag nog knäppare än jag redan är!

Nu ska jag stoppa i en ny omgång i tvättmaskinen och griljera min julskinka som jag har haft i ugnen under natten. Jag vet att det inte är jul än men jag blev såååååå suuuuuuuuugen på en skinksmörgås!

Puss från Häxansurtant

Tack alla ni som skrivit gulliga kommentarer till mej! Bestämde mej för att starta en blogg som jag skulle ha som en slags terapi efter allt som jag gått igenom. Den var tänkt för mej men det gör mej glad att andra också kan hitta något de tycker om i den. 

TACK! Puss och godnatt från Häxansurtant

Debatt 

Jag har börjat känna mej ensam på sista tiden och jag tycker inte om den känslan. Jag känner mej ensam fastän jag är bland alla andra för jag kan inte vara öppen mot dem som finns runt mej, för det är så många "hemligheter" som måste bevaras. Genom att vi har skyddade uppgifter så är det inte heller att bjuda hem vem som helst, man vill undvika vissa samtalsämnen med vissa personer för man vill inte behöva ljuga. Någon gång under vägen har jag lärt mej att tänja på sanningen som tex om de frågar om barnens sk pappa och om han inte vill träffa dem så berättar jag inte att vi kommit överens genom Tingsrätten utan jag säjer att det är bestämmt att barnen ska bo hos mej och sedan känner jag att jag inte behöver utveckla det mer.

I början av denna resa så berättade jag vad jag hade varit med om och jag kände att folk verkligen "gottade" sej i och ville veta detaljer och det skrämde mej mer än ensamheten. Om jag bara ska vara en nyhet som de kan prata med andra om ja då får det kvitta för min del. En av dem som jag tyckte stod mej nära visade det sej bara för ett litet tag sedan att hon såg mej som en sak som hon kunde prata om på jobbet och det sårade. Efter den dagen som jag sa att jag inte ville prata mer om vad som hade varit och hur jag kände kring det, och jag slutade att berätta saker om hur det gick så har jag inte fått ett samtal. Om jag ska vara ärlig så saknar jag inte den slags kontakten för det var bara jobbigt att inse att det var så det såg ut. Det jag saknar är däremot alla underbara människor som bryr sej om MEJ inte det jag har varit med om som jag var tvungen att flytta ifrån. Och den ensamheten gör ont! Att inte kunna ringa någon och fråga om vi ska ta en fika, eller om vi ska se en film eller bara helt enkelt träffas och prata lite skit.

Jag känner mej ensam i alla beslut som ska tas! Jag har aldrig haftnågon att diskutera beslut kring barnen för Han har alltid svarat att det vet jag bättre själv, eller bara sagt att det blir bra fastän det var tre alternativ jag la fram men nu är det en annan sak för jag är verkligen helt själv med dem. Det är ingen som jag kan säja till att jag frågade "dej ju och du sa........" om det blir helt fel beslut. Jag har ett tag gått och fundera på om jag ska byta avdelning för Liten så att jag slipper lämna och hämta på två ställen. Genast så känner jag mej egoistisk för det finns fler småttingar på den avdelningen som hon har blivit vän med och då känner jag mej så egoistisk som ens tänker tanken att det vore lättare för mej. Det skulle säkert inte kännas lika jobbigt att hämta och lämna på två ställen om man var två som gjorde det men jag gör det fem dagar i veckan. Och det är detta som känns så jobbigt för man har ingen att bolla med. Jag har saknat detta även under mitt förhållande - jag vet men det fanns någon som jag kunde hoppas att Han skulle ta ansvar. Sedan kom det aldrig och det irriterade mej till max men hoppet fanns iallafall även om det var litet.

För ett tag sedan så slog det mej att vad gör jag om jag blir sjuk!!! Det finns ingen reservplan och detta skyller jag på myndigheterna för att de inte har tänkt längre än näsan räcker eller rättare sagt så har de tänkt hur de kan spara och lassat över även detta på mej och jag har mina föräldrar men är det egentligen deras uppgift? Nä jag tycker inte det för jag tycker att de ska ha rätten att "bara vara" mormor och morfar och inte känna det ansvaret på sej. Sedan känner jag även att min relation till dem blir konstig pga detta. Jag skulle aldrig kunna bryta med dem för då finns det ingen om allt bara rasar. På något omedvetet sätt låter man även bli att kritisera och säja helt ärligt vad man tycker för man har det hela tiden i bakhuvudet att man är "beroende" av dem. Det låter falskt och oärligt jag vet men jag är iallafall ärlig som ser och erkänner hur det ser ut.

Nä det är bara att inse att jag är menad för att "rädda världen" och en dag kan jag lova att jag kommer att riva upp himmel och jord för att det ska bli förändringar i samhället och det lär märkas när den dagen kommer och jag inte är bakbunden längre för jag har samlat mycket att bli förbannad på under min resa. Jag är som en tickande bomb!!!!!!  

PUSS från Häxansurtant