Här har jag gått i lugn och ro och undrat varför andra har sån panik över att det snart är jul - den kommer ju vare sej man har hunnit med allt eller inte. Sen idag så kom jag på att jag skulle göra ansjovisrullen som jag hittade ett recept på nätet på så sagt och gjort började jag med den och den skulle vara så lätt att göra. Jag började smälta smör och allt det och det bara flöt på tills jag upptäcker att jag har glömt å köpa ansjovis. Det var bara att klä på sej och sedan gå till affären i minus 18 grader. Sen hem igen och fortsätta.

Det som frustrerar mej mest är att de alltid får det att låta så enkelt i alla recept men när jag ska prova dem ja då skulle jag behöva vara en bläckfisk för mina armar vill inte räcka till och det blir bara krångel. Nu är den förbannade rullen iallafall klar jag luktar ansjovis och jag har ringt till pappsen och sagt att han får komma och hämta rullen som ser ut som något som katten spytt upp och det roade honom något enormt. När jag inte lika road säjer att det inte är ett dugg kul poängterar han att katter tycker om fisk och inte ens då blev det roligt. Tur att sillsalladen och köttet inte oxå krånglade (var beprövade recept) för då lovar jag att jag hade ätit pizza på julaftonen och tomten hade kommit till mej iallafall.

Imorgon ska jag slå in julklapparna och det är det tråkigaste jag vet att göra och hur jag än gör så blir det bara fult iallafall. Och inte har mina almanacker kommit heller som skulle vara julklappar till hela släkten så nu får vi se om tomten kommer fram med dem eller inte! Annars kan han ju få låna min kvast för den kommer fram överallt och det enda negativa är att man får stickor i häcken av dem men det får han stå ut med!

PUSS från Häxansurtant   

Jag måste bara få skriva av mej en fundering och säkert så retar det upp någon! I detta reklamfält som man kan se andras bloggar och reklam för dem så ser jag väldigt ofta att det står att man ska komma in på deras blogg för att det är den bästa! Okej tycker de att de har den bästa bloggen så får det stå för sej jag känner att ju mer se skryter och lovar dessto mindre nöjd och mindre innehåll är det. Det är dock inte det som är min fundering utan detta att de säjer åt läsarna att komma med saker som man vill läsa om och så ska de skriva om det. Och det är här som jag inte fattar varför de har en blogg för om andra ska bestämma vad de ska skriva. Är det bara för att det ska vara många läsare? Jag skriver hellre det som jag känner för och har få läsare än att folk ska säja vad de tycker att jag ska skriva om för då är det ju inte min blogg längre och det jag skriver blir ju inte personligt.

Jag startade denna blogg för att jag har levt under flera månader utan att kunna komma åt  mina dagböcker och den sitsen tänker jag inte sätta mej i igen. Sen så var tanken den att jag skulle kunna använda den till terapi och att jag skulle komma åt det vart jag än befann mej. Jag skulle aldrig fråga andra som jag inte ens känner vad jag ska skriva om för då kan man ju lika gärna göra en blogg där alla kan skriva tillsammans om det som är intressant. Känner mej som en gnällkärring men jag tycker vitsen med att ha en blogg försvinner om man gör så. Om jag kan hjälpa en människa att slippa helvetet jag hade med denna blogg så har det varit ett plus och jag skiter i om det bara är den personen som har läst den.

Jag tycker inte heller om denna reklam som säjer att de har den bästa bloggen och det finns något som passar alla så kom in du kommer inte att bli besviken. Jag har provat flera stycken av dessa men jag blev besviken och jag tycker att det var falsk marknadsföring. Kan jag få tillbaka de minuter som jag ägnade till att läsa dem då? Nu har jag slutat att läsa dessa och jag kan titta om det verkar vara något som intresserar mej men jag kommer aldrig mer att gå på den falska reklamen för jag tycker om de bloggar osm ger mej något och jag skiter i om människor som jag inte ens känner åt korv till frukost och efter det så satte de på sej ett par blåa byxor trots att de hade tänkt haft de röda. Och ja jag kände att jag slösade min tid eftersom jag ännu inte har hittat den bästa och den mest unika bloggen genom denna falska marknadsföring! Här har ni dock en blogg som ger mej något!

PUSS och godnatt från Häxansurtant   

Lånad av google

Ibland  undrar jag om detta stämmer och jag vet att jag i ett tidigare inlägg har skrivit om detta att man kan komma framåt i livet med lögner men man kan inte återvända. Jag kör med helt raka rör och är ärlig för det är det som jag vill att människor ska vara mot mej men ibland så känns det som om jag kanske är för ärlig. Kom att tänka på det igår när en kompis sa att jag var brutalt ärlig.

Min vän H känner jag att det är den personen som jag verkligen säjer rakt ut vad jag tänker och tycker för jag vet att om hon inte förstår eller att hon tycker att något är oklart så frågar hon. Jag känner att hon kör med samma sak till mej och våran relation fungerar hur bra som helst bara för att jag vet att jag kan säja precis som det är till henne och vad jag tycker om det hon ska göra eller redan har gjort och hon tar det på ett bra sätt men kanske ska jag tänka mej för lite mer när det gäller andra.

Jag går genom livet med synen att man ska stå på sej för annars så gö någon annan det och att man ska bemöta andra som man själv vill bli bemött och jag vill ha total ärlighet och därför är jag det mot andra. Frågar en person hur jag skulle ha gjort i en situation så svarar jag precis vad jag skulle ha gjort utan krusiduller. Jag skulle aldrig klara av att säja vad jag tror att den personen vill höra för jag skulle känna mej så falsk. Om man frågar en annan person om råd vill man inte då ha ett ärligt svar? Och om man inte vill ha det varför frågar man ens då?

Jag har i mitt tidigare liv haft väldigt många killkompisar och de var fler än mina tjejkompisar och där var det aldrig någre problem utan man körde med sanningar även om de gjorde ont. Jag minns när jag hade köpt en ny tröja och min bästa killkompis frågade hur jag hade tänkt när jag köpte den. Det sved men det kändes bättre än detta som tjejer gör mot varandra när man får höra saker bakvägen. Jag tror att jag har lärt mej av dem och att det är därför som jag är så brutalt ärlig men jag förväntar mej att människor är det mot mej med.

Jag vill veta vad jag har människor och hellre får jag just det ärliga svaret som svider för då vet jag att när jag får ett svar som värmer så är det inte falskt. Det gör att jag mycket lättare kan ta åt mej det när det kommer från en person som alltid har sagt som det är till mej. Jag tänker på när jag bodde på mitt skyddande boende så blev det att jag tydde mej till vissa människor för jag visste att de skulle säja ärligt hur det såg ut runt mej och hur de tyckte att jag uppträdde. För mej inneb'r sanning förtroende och vänskap för jag tycker inte att man är en vän om man inte kan vara ärlig mot varandra.

Jag hade en kompis som jag bröt med för många år sedan som var en sån här typisk vända-kappan-efter-vinden typ och hon var verkligen inte ärlig ens mot sej själv. Jag tycker att det svider hundra gånger värre när jag får höra saker om mej ryktesvägen än när de kommer direkt från den som tycker det för då kan man få en förklaring till det.

Om man inte kan vara ärlig mot sina vänner hur ska man då kunna ha en relation över huvudtaget?

PUSS från Häxansurtant