.....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig var det en lättnad när det hände. Jag vet att vi hade inte kunnat samarbeta, barnen, fastän de var små, bad mig om att aldrig mer behöva komma tillbaka dit och för mig fanns det inget annat alternativ. Att alla myndigheter stod på min sida gjorde att jag visste att detta var det rätta. Att ett virus skulle få mig att inse hur ensam man är i denna situationen har aldrig ens slagit mig innan. 

Jag kan erkänna att jag många gånger varit bitter över att jag inte haft någon att bolla med eller dela ansvaret med när beslut ska tas, nya saker behövs för att barnen ska klata av skola och vardag men jag har löst det. Nu insåg jag plötsligt att försvinner jag så finns INGEN för barnen. Jag är verkligen helt ensam som jag känt det i många år och jag erkänner jag hade kunnat skaffa någon ny att leva med men har man inte förtroendet för människor så är det inte en möjlighet för mig. Jag har haft nätter och dygn när jag varit vaken med barnen och bearbetat deras minnen, fått övertyga dem om att ingen kommer att komma för att hämta dem tillbaka till den platsen som de inte vill återvända till som ständigt dykt upp i deras drömmar, jag har suttit med dem när sömnskräcken kommit men för mig har det varit så det ser ut i våran vardag. 

Att jag är den som lägger mig med dödsångest för att jag tidigare läst hur viruset tagit ännu ett liv det fanns inte i min värld, och det skrämmer mig. Jag vet att ingen människa är lovad att leva tills den dagen de känner sig redo att somna in men för mig blev det en mardröm att jag inte vet när eller ens om jag blir smittad och hur det kommer påverka mig. Att veta att jag har 3 individer som är beroende av mig och som jag en gång räddade från helvetet inte har någon om jag försvinner som de känner förtroende för gör så enormt ont i mig att det känns som jag slits sönder. Jag har gjort ALLT för att skydda dem och låta dem vara barn och ibland undrar jag fanns det något jag hade kunnat göra annorlunda?!? Svaret kommer jag aldrig få utan kan bara luta mig tillbaka mot de orden jag fick höra 2009  av en polis"Du gjorde det bästa du kunde i situationen du var i och med det du visste där och då"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...

         Jag är en principmänniska och jag står för det jag gör trots att det ibland blir helt åt skogen. Jag är brutalt ärlig och jag förväntar mig att andra är det mot mig men just nu undrar jag om detta är rätt eller om det är så att den som k...