Igår så pratade jag med min olyckssyster och det ger mej sån energi i flera dagar efter men oftast ger det mej även en hel del funderingar - antingen på hennes eller mina problem. Är faktiskt skönt att ha någon som man kan skratta tillsammans med åt all misär samtidigt som vi försöker reda upp och stötta varandra och vi har kommit långt på den vägen.

Gången innan igår så började vi att komma in på en sak som jag läste i en bok om psykopatens offer att det kanske har känts för dem som att de har begärt för mycket fastän det egentligen har varit att de har begärt för lite. Detta kom som ett uppvaknande för mej för hur många gånger har jag inte sagt till Äcklet när han var "snäll" att det var tur att jag hade honom och hur många gånger har jag inte köpt hans förklaringar på saker som jag sett som ett problem och tagir upp  att jag kräver för mycket. Nu inser jag att det jag krävde var för lite. Jag krävde bara att bli respekterad som person och i förhållandet och när jag inte blev det så sänkte jag ytterligare och ytterligar och till slut hade jag sänkt allt så det inte fanns något av mej kvar.

Många gånger har jag tänkt att det fanns en snäll sida och det var denna som jag hela tiden strävade efter att få fram igen. Han hade ju varit snäll och omtänksam i början när vi träffades och då sa han ju snälla saker till mej. Under vårat förhållande kämpade och kämoade jag till att komma tillbaka till detta men jag gjorde aldrig det. Idag inser jag att detta var bara ett spel för känslorna när han visade tex medkänsla var aldrig ärliga och det hela gick ut på att jag skulle fastna och bli en bricka i spelet där han satte upp reglerna och ändrade dem när och så det passade honom. 

Jag fick presenter av honom ibland. Det blev färre och färre men i början kom de rätt ofta. Detta var något som han gärna ville att jag skulle berätta föör människor i våran omgivning och om jag inte gjorde det ja då berättade han att han hade köpt dem och givit mej utan att jag fyllde år eller av någon annan orsak. Detta ser jag att det var ju ett sätt att belöna mej precis som en liten hundvalp. När jag hade varit duktig och lytt honom ja då fick jag belöning men de gånger som jag inte gjorde det ja då skulle jag tuktas så jag lärde mej att lyda. Kändes kränkande redan då fastän jag inte såg hela sammanhanget men inerst inne så insåg jag det även om jag inte klarade att erkänna det för mej själv ens.

Jag minns speciellt en gång när jag skulle börja träna igen och jag provade mina gamla träningskläder. Jag kunde ha dem och det var ett linne och ett par träningstights men det passade ju inte  honom. Om jag skulle träna då skulle jag ha en träningsoverall och det hade jag inte. Det slutade med att han åkte iväg och köpte en som jag fick tre nummer för stor och det såg ut som om jag hade lånat någon annans och jag kände mej ännu en gång kränkt men bara för att jag skulle få träna så satte jag på mej den men lite trots fanns kvar så under T-shirten hade jag linnet och kunde ha det när jag tränade tillsammans med de stora byxorna. Jag undrar än idag vad som hade hänt om han hade upptäckt detta men jag vågar inte tänka tanken till slutet för inom mej vet jag vad svaret är.

Det finns så många saker som verkligen har kränkt och ändå så köpte jag hans förklaringar på att jag krävde för mycket när jag bara ville att det skulle vara ett jämlikt förhållande och att han skulle respektera mej för den jag var. Ofta fick jag höra att det var allt en annan person som han hade blivit tillsammans med men det var det även för mej och det var han som påverkade mej att bli till den personen jag var, kuvad och kände mej som ett tjänstejon, men han gjorde aldrig fel så det var inte värt att ens säja det för i hans värld är det alla andra som gör fel inte han.

Tänk om jag hade insett tidigare att det jag gjorde fel var att jag begärde för lite inte för mycket! 

Puss från Häxansurtant 

 Igår när jag var på luciafirande så hade Försäkringskassan ringt och lämnat ett meddelande att jag skulle kontakta dem i dag. Jag trodde att det var jätteviktigt eftersom hon sa att jag skulle ringa idag. Eftersom jag har skyddade uppgifter så har jag bara en person som tydligen jobbar på en speciell avdelning. Det är bara det att detta är min femte handläggare på 1,5 år så det känns som om jag även här får dra historian till min sjukskrivning gång på gång på gång och min förra tyckte jag var superenkel att ha med att göra men han fick sluta så det var så det var!

Idag när jag ringde efter att jag lämnat de friska barnen så ringde jag till henne och då visade det sej att hon bara hade ringt för att ha uppföljning och se om jag hade ett nytt sjukintyg eftersom det andra går ut nu den sista. Kände att jag blev lite irriterad för på telefonsvararen lät det som att det var jättebråttom att ringa upp men för henne kanske det var det för att hon skulle kunna skriva in det i sin journal över mej. Har lärt mej genom alla dessa turer att det är bättre att inte fundera utan bara rycka på axlarna och gå vidare och inte lägga energi på det för det hjälper mej inte ändå.

Idag har jag Smulan hemma eftersom hon hade feber igår och kändes varm imorse oxå så det var bara att engagera min stackars pappa till att passa henne medans jag gick med de andra. Hon bara satt i hans knä och såg hängig ut så min tanke var att vi skulle lägga oss en stund nu idag eftersom jag har sovit dåligt inatt för att jag har drömt massor och sedan legat och trängts med två barn i min säng (har en dubbelsäng men åndå ska de ligga och trängas med mej) men se bara morfar hade åkt ja då blev hon pigg. Så nu har vi kokat tomtegröt och målat lite, å lagt pärlplattor och jag vet inte allt. Samtidigt så känns det skönt att kunna ge henne lite egentid eftersom hon annars måste dela mej med 2 andra så det är inte bara negativt att ha sjuka barn det är mycket vad man själv gör det till!¨

Nu ska hon och jag sätta oss och titta på Rupert björn. Inte min favoritfilm precis men det är mysigt iallafall!¨

PUSS från Häxansurtant