MITT liv i MIN blogg med MINA ord

Alla inlägg under oktober 2014

Av ensammalejonmamman - 23 oktober 2014 11:45

 


Man kan bygga upp hur mycket man vill ~ men när allt rasar så har man ingenting kvar! Man kan bygga upp hur starkt försvar som helst men när man tar bort det så finns det bara det man har inuti kvar! Jag inser nu att vad man än bygger upp så rasar det fort och det gör ont och vem är man när det rasar....... 

 

Under min senaste terapi så jobbade vi vidare med detta med tankar och försvar för att komma åt min panikångest eller rättare sagt nu ska jag möta min panikångest och "ta den i hand" för nu ska jag försöka att bli vän med den för jag kan inte längre förtränga att jag har den och försöka gömma den i ett hörn. Undra om dagen kommer att komma när jag och paniken kan vara vänner? Jag tror inte det men den som lever får se! Jag upplever den fortfarande som något man inte talar om, något som är skamligt efter att ha fått höra det i mitt förra förhållande men det är en annan historia.

 

När vi sitter där och pratar så börjar min psykolog att läsa en text för mig och säger att jag ska säga till om jag känner igen mig själv. Jag tänker att detta kommer att bli spännande tills jag inser att texten kunde vara skriven om mig, av mig i min dagbok och jag säger bara Jaaaaa jag känner igen mig!

Kommentaren jag får är att hon hade förstått detta för att det handlade om försvarsmekanismer. Jag inser snabbt att hon har rätt men samtidigt har jag inte sett det som det utan bara som något jag har gjort men när hon säger ordet försvarsmekanismer så inser jag att det är precis det de är - precis som de mekanismer som jag är så medveten om att jag har och som jag använt medvetet och omedvetet för att överleva. Insikten gör ont och jag inser att jag har mycket att jobba med och det är bara att inse ännu en gång KBT är det bästa jag börja med men också det jobbigaste jag börjat med men tar det mig framåt så är det värt det. Tänk att jag har levt med mig själv så länge men ändå är det så många sidor av mig själv som jag har men vet så lite om

 

I en värld och ett samhälle av alla måsten och krav så pratas det om att man ska hinna med sig själv och det finns olika metoder och man kan gå på ditten och datten för att få hjälp med det. Det pratas om att man ska hitta sig själv och jag är ständigt på jakt efter mig själv känns det som för jag förändras och jag växer och jag minskar allt eftersom jag bygger upp mig själv efter det som varit och när det händer saker som påminner mig och trycker ner mig igen. Mitt i allt detta så kan jag inte låta bli att ställa frågan Hur hittar man sitt sanna jag utan försvar och onormala krav? Jag skulle inte ställa ens hälften av kraven som jag ställer på mig själv på mina vänner men när jag ställer dem på mig själv så ifrågasätter jag det inte ens för det är naturligt tills jag får i uppgift av min psykolog att titta på mina tankefällor. Jag tänker så många nedvärderande tankar om mig själv som jag inte ens reflekterat över att de är dömande för de tillhörde bara mitt tankemönster att det behöves någon utanför innan jag började reflektera över hur jag behandlade mig själv och insåg att jag hade tagit med någon annans beteenee in i mitt nya liv. Jag inser att det är så mycket som påverkar att det inte är lätt att bygga upp något men det är väldigt lätt att riva ner det och frågan är fortfarande ~ vem är man då? 

 

Just nu känns det som att jag står Mitt i ett kaos där det även är kaos inom mig och jag vet inte vad jag ska känna eller tycka men jag tror att jag behöver tillåta mig att vara i det här kaoset för jag är alltid den som ska ha kontroll över allt. Helst skulle min almanacka vara planerad för månader framöver och det skulle inte förändras för att jag skulle känna att jag har kontrollen men det är inte så det ser ut just nu och det är det jag måste acceptera. Jag kan inte sätta etiketter på det som rör sig inom mig men jag får känna så att det är rörigt och jag kommer inte rasa ihop av det utan det tar bara mer energi av mig än när jag kan säga vad det är jag känner och tycker men om jag accepterar det här så har jag tagit ytterligare ett kliv i att komma framåt i livet och i utvecklingen. Jag kanske inte har funnit mitt sanna jag än men jag gör det inte genom att motarbeta det som händer inom mig och just nu kan jag bara acceptera att det är kaos och försöka göra det bästa av det. Jag inser att jag måste lägga alla försvar jag har åt sidan och försöka möta livet ändå för det är inte bara att överleva det är att minnas det fina som faktiskt finns där med även om det är svårt att se där ibland men kanske är det så att bara jag försöker se rosorna bland taggarna så lyckas jag bara se dem till slut. Kanske kanske om jag försöker tillräckligt mycket............................................
.

 

  CRAMAR    

Presentation


Förr trodde jag att livet var till för att levas ~ nu vet jag att det är en kamp men jag har bestämt mig för att vinna den! Jag ska vinna den för mina barns skull och kan jag hjälpa en enda kvinna som lever eller har levt i samma helvete som mig så är det

Lämna en vink så blir jag glad

Finns inga dumma frågor

20 besvarade frågor

Bloggar jag följer

Länkar

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2014 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards