MITT liv i MIN blogg med MINA ord

Alla inlägg under maj 2013

Av ensammalejonmamman - 12 maj 2013 23:00

 


-Nu djjjjääääääävllllaaaaaaaaaaaaaaaaar! 

Orden följs av ett brak och ord som jag inte tänker skriva här och PANG så är jag och Smulan från våran försommaridyll i solen tillbaka i Helvetet känslomässigt inser jag när jag ser att hon har duckat under vårat utebord och jag känner att jag skakarsom ett Asplöv och väntar på att det första slaget eller sparken ska komma men det är inte det som jag ska skriva om denna gången utan det som gör mig sååååååååååååååå förbannad. 

 

Jag ska frångå min princip att inte skriva om andra och om jag av personen som blir drabbad av detta blir ombedd att ta bort det så lovar jag helt klart att ta bort det men jag kan inte låta bli att reagera! Idag inser jag att det finns vuxna som själv har barn och som har diagnosen VFBMHSH och eftersom det är bara jag som vet vad den står för än så får jag förklara den förkortningen Vuxen och Får Bete Mig Hur Som Helst 

 

Jag har under flera år levt med barn som fick en diagnos precis som mig efter att ha levt i ett helvete och jag vet vad det innebär att varje dag kämpa för att barnen ska må bra, klara av det mesta möjliga och hålla ihop och samtidigt hur man själv ska klara av att hålla ihop. Det är mer än ett heltidsjobb och alla som har det så borde få en enorm guldmedalj för man gör mer än vad andra kan tro vare sig det är livet eller någon annan som "gett" barnen en diagnos. Varje dag är en ny kamp och man kan aldrig förbereda sig på vad den kan innehålla. Det sista man önskar sig är att det ska komma en vuxen person som gör att den dagen blir värre än den är från starten med förutsättningarna som redan finns

 

När jag insåg att inte dessa skrik var mot oss utan ett barn som redan har motgångar så det redan räcker så känner jag att jag finner inte ord för frustraionen som väcks inom mig. Orden som kom efter var inte heller finare och det var en jakt som gjorde att fler människor troligen såg detta. Att höra barnets gråt efter detta och se att han var helt förstörd får mig bara att tänka: Hur tänker man som vuxen när man gör en sån här grej? 

Jag kan många gånger bli arg både på mina och andras barn men jag tänker och när jag vet att det finns en problematik så tänker jag en gång till. Med mina barn kunde man inte höja rösten i början för då gömde de sina huvuden beredd på slagen som skulle komma och då behövde de höjda rösterna inte ens vara åt dem, man kunde inte säga nej utan fick säga det på andra sätt så att det i slutänden blev ett nej men inte i det ordet.

 

Ja det måste finnas regler och det måste finnas gränser för barn jag vet men jag tror inte att vi lär dem det genom att krossa dem. Jag vet av egen erfarenhet att ibland är det bättre att låta föräldrarna ta det ansvaret att sätta de reglerna och låta dem ta det med barnen när de har gjort fel. Jag trodde någonstans att det var så att vuxna skulle tänka längre än barn men när Smulan kom med sin lilla hand i min och sa:

- Mamma, så där skulle jag ALDRIG göra mot någon! 

då insåg jag att det är inte så det ser ut. Alla vuxna inser inte att vi måste låta barnen finnas på deras villkor och med de förutsättningar som de har och det skrämmer mig. Jag tror inte att de vuxna som behandlar barn på detta viset skulle acceptera att de blev behandlade så på jobbet om de gjorde något fel utan det skulle bli en anmälan på en gång. Varför ska då barnen finna sig i det? För att de är små och ska lyda de stora eller............................

 

Snälla vuxna ~ använd huvudet innan ni skäller och bli inte en sån som visar att ni är just vuxna och har rätt att skälla på dessa barn för ni vet inte vad alla bär med sig i sin ryggsäck som de har på ryggen 

 

  CRAMAR   

Av ensammalejonmamman - 3 maj 2013 01:15

 


När han sitter inne då ska jag............ Listan kan göras enorm med saker som jag tänkte att jag skulle göra under den tiden som han skulle avtjäna sitt straff men sedan kom chocken för mig som egentligen borde ha varit en självklarhet ~ jag måste ha en plan när dagen kommer när han kommer ut! Jag vet att han inte kommer att vara den där fredliga mannen som ångrar allt han gjort och kommer att vara lugn och snäll. Samtidigt vill jag bara njuta av denna tiden! Jag vill inte tänka på att det kommer att komma en annan tid när jag behöver vara mer rädd, spänd och orolig än vad jag är idag och jag vill inte behöva se mina troll orolig igen och ändå vet jag att den dagen kommer även om jag försöker att förtränga den. Jag har ändå planerat vad som behöver åtgärdas innan den är här. 

 

Mitt i allt detta kom tanken ~ Hur gör man för att leva här och nu? Det är ju ändå här som livet är! Det är inte imorgon för det är en ny dag och det är inte igår för den dagen har jag redan förbrukat utan det är precis nu som livet är! Jag inser att det är så hemskt att jag har glömt bort hur man gör för att leva just här och nu för det har varit så mycket som tagit min uppmärksamhet och som jag varit tvungen att tänka på så jag har glömt att ta vara på de stunder som jag får. Jag vet inte längre hur man gör! 

 

Jag inser att de största stunderna är egentligen de minsta, de som händer varje dag! De underbara kramarna som trollen ger mig med sina underbara armar och säger att de älskar mig, att jag faktiskt får ha dem hos mig varje dag och kan sitta med dem och äta vid samma bord som dem. Att jag ändå är så frisk att jag kommer upp ur sängen och kan göra saker. Att jag har ett hem som jag bestämmer över själv och massor av andra saker som jag bara tar förgivet nu när jag har dem men jag vet samtidigt hur det är att leva utan dem. Jag vet hur det kändes att inte ha egna kläder eller ett eget hem. Varför är det så svårt att befinna sig med tankar och känslor där tiden och kroppen är? Det borde egentligen inte vara så svårt.......................

 

Att man måste ha framförhållning som vuxen och förälder är jag helt medveten om men varför tar man inte mer tillvara på de små stunderna som finns här och nu och som ger det lilla extra? Eller är det så att det bara är jag som är där framme och försöker "sopa undan" problemen som kan komma? Jag vill också bara kunna vara mamma inte behöva vara psykolog, säkerhetsansvarig och jag vet inte allt. Jag vill vara den där mamman som bara tänker på det "vanliga" men det kanske är att bara inse att det inte är så livet ser ut just nu!

 

Jag ska ge mig själv i läxa att lära mig att leva mer här och nu och se minst en av de små guldklimparna i vardagen som jag så ofta bara tar förgivet! Det är ändå dem som är livet och kanske kan jag om jag tänker så lära mig att leva mer här och nu till slut 

 

 

 

Och alla tips om hur man lever just här och nu mottages med största tacksamhet

  CRAMAR   

Presentation


Förr trodde jag att livet var till för att levas ~ nu vet jag att det är en kamp men jag har bestämt mig för att vinna den! Jag ska vinna den för mina barns skull och kan jag hjälpa en enda kvinna som lever eller har levt i samma helvete som mig så är det

Lämna en vink så blir jag glad

Finns inga dumma frågor

20 besvarade frågor

Bloggar jag följer

Länkar

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Maj 2013 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards