Idag blev jag kvar på dagis ett tag efter att jag hade lämnat barnen och stod och pratade med en fröken. Jag är glad att jag har så bra kontakt med dem så att de vågar fråga när det är något kring barnen. Jag har sagt till dagis att det ska vara säkert kring barnen men jag vill att de ska märka av det så lite som möjligt och just detta att de får vara som de andra barnen där. De förstod precis vad jag menade och jag känner att de gör så oxå.

Nu hade det varit så en dag att de hade gått utanför vårat hus och Skruttan hade pekat mot deras fönster och sagt till fröknarna att där är mitt och Smulans rum och detta hade de inte vetat hur de skulla tackla. Om de skulle säja att så var det eller om de bara skulle låta den kommentaren vara eftersom vi lever under skyddade uppgifter. Jag frågade fröken vad de hade sagt och hon sa att jag tänkte på allt som du har sagt till oss och så sa jag bara va fint ni har det i erat fönster och då hade det bara lyst om Skruttan.

Det är såna här gånger som jag känner att jag bara älskar dem för att de har tagit chansen att fråga och lära känna oss och våran situation för precis så hade jag önskat att de skulle ha mött den kommentaren. Mina småtroll är stolt över deras hem och att få höra detta av en fröken det var jättestort för dem. Det som känns så delat är att jag känner att jag försöker bygga upp en "vanlig" värld för mej och barnen men att situationen är helt olik många andras. Jag mår dåligt över att behöva leva så här pga en person men ändå så är det ju för att vi ska kunna känna oss tryggare. Trygg kommer jag nog aldrig att känna mej men just det att samhället ställer upp på ett sätt känns bra.

Jag vill att barnen ska kunna känna sej trygga men jag vill inte att de ska hämmas eller känna sej särbehandlad bara för att det ser ut som det gör i vårat liv och det är därför det känns så skönt när människor i ens omgivning förstår och ställer upp på dessa krav. Dagis beundrar jag för de har verkligen skött om barnen till 110% samtidgt som de har tagit frågorna med mej för att kunna låta barnen vara där på lika villkor som andra men stöttat dem på ett bra sätt med det som är problem. 

Jag är så tacksam till alla de människor som hjälper mej att leva och som stöttar mej!

PUSS på er från Häxansurtant