MITT liv i MIN blogg med MINA ord

Alla inlägg under oktober 2010

Av ensammalejonmamman - 28 oktober 2010 13:55

Och den turen kom till mej idag precis när jag behövde det och när jag känner att jag kräver så lite för att räkna det som tur så känner jag nästan att jag skäms för att det behövs så lite för att förgylla min dag.


Igår var jag till dagis och hämtade Skruttan som var sjuk. Jag hade fullt med saker som skulle och måste fixas igår men det var som det var sjukdom styr man inte över. Insåg dock i går kväll att detta inte skulle bli så lätt eftersom man är ensamstående med 3 barn och det inte går att dela på sej. Jag insåg att jag var tvungen att åka till Apoteket för att hämta min medicin som jag äter för min kroniska huvudvärk efter misshandeln.


Jag bad en stilla bön till väderguden att det skulle vara så varmt och att Skruttan skulle vara så pass frisk att jag kunde ta med henne till Apoteket. Väderguden hörde mej och tyckte att det var dags att jag skulle få som jag ville så jag kunde hämta min medicin och slipper bli liggande med huvudvärken. Att jag mötte Smulan som skulle på utflykt med dagis och att Plutten blev ledsen när vi kom cyklande förbi det gick att stå ut med eftersom jag ´ännu en gång har klarat en motgång som ensamstående mamma. Och för varje gång som jag klarar av en ny situation blir jag glad - för varje gång så har jag besegrat ett av Hans att jag inte klarar något. Har många gånger kvar men för varje gång är det en gång mindre kvar!  

Av ensammalejonmamman - 27 oktober 2010 20:52

Ett hål som du gjorde och fast du aldrig kommer att läsa detta så kanske jag kan läka ihop en aning av att jag har fått skriva det och det har kommit ur mej.


Jag litade på dej och trodde att vu var vänner, att vi skulle finnas där för varandra. När jag berättade för dej att jag skulle flytta och lämna Honom så sa du att du aldrig ville förlora mej att vi alltid skulle vara vänner. Vi var så lika och vi stöttade varandra.


Du var den första som jag berättade vilket helvete jag levde i. Du var den första som jag vågade att uttala dessa ord till och jag trodde att du skulle finnas där för mej. Att du skulle stötta mej som jag stöttade dej när det var svart. Men det blev inte så och jag borde ha förstått det för jag är van att de flesta av mina vänner sviker mej men jag trodde det inte om dej!


Jag minns att jag gick till dej några dagar innan den sista misshandeln, den som blev slutet på ett helvete och början till en resa. Jag minns att jag var förtvivlad och jag minns att jag grät men jag minns inte vad jag sa mer än att jag inte orkade mer. Den luckan har du fyllt i och berättat att jag sa ditt namn och att jag inte skulle leva när jag kom därifrån. Varför påminde du mej eftersom du inte sen hjälpte mej? Jag hade behövt dej för då hade jag sluppit detta hålet inombords.


Jag trodde att jag skulle dö hela tiden som slagen, sparkarna och orden kom. Och jag bad om mitt liv men ingen hjälpte mej då. Jag hade sagt det till dej men du valde att leva i din trygga värld - den som du valde att fortsätta leva i sen. Jag har ställt upp för dej och jag ångrar mej inte idag trots att du inte ställde upp när jag behövde det. Att du valde att leva kvar i din trygga värld där det inte finns några problem å så länge man blundar för dem så finns de inte.


För mej gör de det vare sej jag är vaken eller sover. Mina skador påminner mej varje dag om vad som har hänt. Och jag hade behövt att du ställde upp och fanns där för mej. Men som jag sa du kommer aldrig att läsa detta men jag har fått det ur mej och jag önskar att jag hade dej kvar som vän men det är som de säjer att motgångarna visar vem som är ens sanna vänner. Du visade att du inte var det men istället så fanns det vänner som jag inte trodde skulle orka vara med mej genom denna resa som visade sej att de gjorde det och jag vet att de kommer att finnas kvar den dagen resan tar slut och till den dagen jag stänger mina ögon för alltid.


Tack till er att ni finns där! Ni är få men jag behöver inga fler med er vid min sida!

Puss

Av ensammalejonmamman - 27 oktober 2010 14:11

 

Jag kan inte säja att jag någonsin har haft bra självförtroende och att jag har tittat i spegeln och tänkt att jag ser bra ut - det har mer varit på en nivå där jag tänkt att det ser bra ut när jag har håret så eller med den mascaran osv,

 

Idag känner jag dock att jag blev chockad av min egen reaktion och känsla. De ringde från dagis och berättade att Skruttan var sjuk och hade fått feber. Det hade då gått flera timmar sedan jag lämnade dem där och de var inge hängiga alls då. Personalen som ringde sa bara det med ett normalt tonfall så det fanns inget jag kunde läsa in i det. På en gång så hör jag Hans röst i mitt huvud som säjer att "jag är en värdelös person och mamma och att jag inte ens kan ta hand om mej själv så hur ska jag klara mej utan honom". Jag börjar leta efter tecken på att Skruttan var hängig i morse men jag hittar inga för det fanns inga och ÄNDÅ så lägger jag skuld på mej själv.

 

Jag vill inte känna så här, jag vill inte höra rösten och jag vill vara stark så stark som jag kan vara när det gäller andra än mej själv. 

 

Varför kan jag inte vara så klok när det gäller mej själv som jag är när andra känner så här för då kan jag säja att det förstår du väll att du inte kunde veta........... Du ska inte känna så för det var inte ditt fel och allt annat som jag tröstar dem med och det kommer från hjärtat men det funkar inte när det gäller mej själv! 

 

Jag har blivit så hjärntvättad att jag ser mej själv som den Han ansåg att jag var. Jag har sagt det många gånger på min terapi att jag känner mej som en streck-gubbe som något barn har ritat på ett papper och tryckt så där hårt som barn gör så hur man än suddar så kan man inte få bort märkena. För varje nedvärderande ord som Han har sagt så har en liten bit av strecken suddats ut till bara avtrycken fánns kvar och nu så jobbar jag för att fylla i strecken igen och bli en hel person. Tyvärr tar det längre tid än jag vill men jag ska lyckas............. 

Av ensammalejonmamman - 26 oktober 2010 20:46

Paniken bara väller upp inom mej och jag vill inte vara här jag vill inte känna så här och jag vill vara så liten så jag bara försvinner. Allt började med att jag låg hos barnen för att de skulle somna och grannarna började bråka. Han skriker och kastar saker som kommer med en duns i väggen och hon gråter och skriker.


Plötsligt så är det inte mina grannar som bråkar utan psykiskt är jag tillbaka i huset och det är mej som allt detta riktas emot. Jag kan känna slagen och sparkarna och jag hör de orden som Han hela tiden säjer att om jag inte var så vårdelös och kunde fixa något så skulle det inte bli så här. Inom mej så letar jag svaren vad det var som jag gjorde för att Han skulle bli så här. Var det för att jag inte hade plockat undan barnens skor innanför dörren? Var det för att det inte var helt rent på diskbänken? Funderingarna är många och jag kan inte komma fram till det som utlöste det hela men att det var mitt fel det har jag blivit hjärntvättad med så i några andra baner går inte tankarna.


Ligger kvar i barnens säng trots att de har somnat för jag vågar inte gå upp för minnena är för stark och de gör för ont. Jag minns alla  blåmärken som jag alltid hade men som jag hittade på förklaringar till även inför mej själv. Jag minns alla sår som blev  på insidan av alla saker som Han kallade mej för. Jag inser att den dagen som jag skaffade barn med honom så skrev jag kontrakt med djävulen. Jag kommer aldrig att bli fri för minnena och ärren kommer alltid att finnas kvar.


Jag blir rädd för att allt kan kännas så starkt trots att jag varit därifrån under en rätt lång tid. Men vad är egentligen en rätt lång tid när saker kan få en  att komma tillbaka dit på en sekund. Det behövs bara en doft, ett ord eller att någon pratar om något som är förknippat med Honom. Hur många gånger har vi inte varit bland folk när jag ser att något har irriterat Honom och fastän ingen annan märker det så vet jag att när vi kommer hem kommer jag att bli straffad för på något sätt  så var det mitt fel att något sades eller gjordes. Hur många gånger har Han inte skämtat om saker med andra som jag har förstått den elaka innebörden i men de som hörde det trodde att det var ett skämt och skrattade med honom?! Det är inte alltid det som säjs utan det som menas med saker som är det viktiga! Jag har många funderingar och många tankar men få svar. Jag har mycket att bearbeta och jag tror att det går att göra med hjälp av samtal men även för mej att skriva av mej. Skriva på ett ställe som jag alltid kan komma åt så det inte blir som med mina dagböcker ännu en gång,


När jag tittar tillbaka på helvetet är det mycket som jag ångrar men jag har aldrig ångrat att jag fött mina barn även om jag önskar att deras uppväxt och pappa skulle vara annorlunda. Mina barn betyder allt för mej och jag tänker skydda dem som en lejonmamma gör med sina barn. Det är tack vare dem som jag fortfarande orkar kämpa och jag tror att jag har kraften att överleva paniken även denna gång - för att vi ska kunna få ett bra liv! 

Av ensammalejonmamman - 26 oktober 2010 14:42

När jag lämnar barnen på dagis så tänker jag varje dag att jag ska få såååååååååååååååå mycket gjort! När det sedan är dags att hämta barnen så har jag fått sååååååååå lite gjort av allt det jag hade planerat in.

 

Idag känns det som om jag har hunnit med en sak som jag egentligen inte förstår varför jag ens gjorde - jag har sorterat bland barnens filmer och lägt rätt film i rätt fodral. Å i mitt stilla sinne så vet jag att de bara kommer att komma hem så är det kaos igen i skåpet.

 

Igår när jag kom till dagis så fick jag gå in till rektorn (kände mej jätteliten igen) för att hon ville prata med mej och nu i efterhand kan jag försvånas över att jag inte tänkte att vad har barnen gjort utan min första tanke var att det hade blivit något fel med räkningen. Väl där visade det sej dock att inget stämde min post kom helt enkelt inte fram utan den blev tillbakaskickad från dem som vidarebefödrar min post. Så min skräck var igår att nu var inte mina och barnens uppgifter skyddade mer trots att det är beviljat detta år ut och att jag sedan måste få det beviljat igen. Idag tog jag dock kontakt med dem som sköter detta och det visade sej att det var dagis som hade gjort något fel på sättet de skrev eller skickade så nu känner jag mej lugn igen men ännu en gång förbannad över att en person har orsakat mej allt krångel och elände för att Han valde att handla som han gjorde.

 

Nu ska jag gå å hämta barnen på dagis (jag vet att det inte heter så längre men i min hjärna gör det fortfarande det) å se om Smulan fortfarande är sur över att hon inte fick följa med de större barnen idag på äventyr.

Av ensammalejonmamman - 26 oktober 2010 13:36

I somras fick jag erbjudande att åka iväg med mitt skyddade boende på en semestervecka med barnen och även träffa andra mammor med barn som har varit eller är i min sits. På denna vecka så var det olika frivilliga aktiviteter bla kom en författare och hade skrivövningar med oss. En av uppgifterna var att skriva ett brev till oss själva som vi kunde ha och ta fram och läsa när det blev jobbigt.


Jag har många gånger letat efter detta brev när jag har känt mej nere och orden som Han har sagt under alla år ekar i mitt huvud "att jag är fet, ful, värdelös och att jag inte klarar något" men då har jag inte hittat det. Nu idag när jag städade hittade jag det så nu tänker jag skriva in det här så nästa gång jag behöver läsa det så behöver jag inte leta!


"Jag vet att du har mött många motgångar och att du har tagit många strider som du tycker att du inte har vunnit men se istället vart du står idag!

 

Du har kommit från ett helvete med livet i behåll och fick barnen med dej. Du har kunnat bygga upp en fungerande vardag där ni kan känna er trygga och att ni blir accepterade för de ni är. Ni har fel och brister men även en bra sida som väger upp det andra.

 

Du klarar mer än du tror och det har du bevisat!!!!!

 

Dina barn har en trygghet och som ser dem och accepterar dem som de är. Det finns människor i dein omgivning som uppskattar dej som vän och person, att du finns där och stöttar dem även om du har det kämpigt själv. De uppskattar din rakhet och ärlighet men även att du när det är som svartast kan se humorn i ditt och andras elände.

 

Istället för att se det svarta se det som kan ge dej kraft och energi att ta några steg till i livet! "

Av ensammalejonmamman - 25 oktober 2010 22:05

Lova mej att du alltid minns

att du är modigare än du tror att du är

starkare än du verkar vara

och smartare än du tror

Christopher Robin till Nalle Puh

Av ensammalejonmamman - 25 oktober 2010 11:18

För ett tag sedan gjorde jag ett IQ-test hos en special-psykolog för att det skulle kunna fastställa om hjärnskadorna var från misshandeln. Detta visade att jag låg högre än det normala för  min ålder men idag så undrar jag om det var sanningen.

 

Imorse skulle jag iväg och lämna igen böcker på biblioteket men jag kände att jag inte orkade detta för att det var så många måsten iallafall så jag gick ut på nätet och lånade om dessa. Sen kom jag på att nu skulle jag ringa och boka den där klipp-tiden som jag har tänkt att göra i en evighet men hela tiden skjutit upp. Det visade sej då att de hade fått ett återbud idag på eftermiddagen så den tog jag så hinner jag inte ångra mej eftersom jag befinner mej i det läget att håret hela tiden är i en hästsvans men jag vill inte ha det kort.

 

Nu till summan av ekvationen som jag inte får ihop. När jag är hos frissan så ser jag biblioteket men ändå så orkar jag inte gå dit. Jag vet inte vad detta beror på och därför får jag börja ifrågasätta att jag ska vara klokare än andra. Eller så är det helt enkelt så att jag är så klok att jag räknat ut hur många extra steg jag måste ta för att lämna tillbaka böckerna och hur mycket de väger och att jag inte har energin till det. 

Presentation


Förr trodde jag att livet var till för att levas ~ nu vet jag att det är en kamp men jag har bestämt mig för att vinna den! Jag ska vinna den för mina barns skull och kan jag hjälpa en enda kvinna som lever eller har levt i samma helvete som mig så är det

Lämna en vink så blir jag glad

Finns inga dumma frågor

20 besvarade frågor

Bloggar jag följer

Länkar

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21 22 23 24
25 26 27 28
29
30
31
<<<
Oktober 2010 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards