Jag är en principmänniska och jag står för det jag gör trots att det ibland blir helt åt skogen. Jag är brutalt ärlig och jag förväntar mig att andra är det mot mig men just nu undrar jag om detta är rätt eller om det är så att den som kör det fulaste spelet, är den som är mest oärlig och lurar andra som vinner....... Jag vill inte tro det men det verkar som att det är så världen ser ut idag och jag vill inte vara en del av den. 

Jag har gjort fel i mitt liv för jag är inte mer än människa med fel och brister, men ofta går dessa att rätta till, och gör det inte det så får man stå för det, göra det bästa av situationen och gå vidare med en ny erfarenhet i bagaget. Jag har lärt mina barn samma sak och att om man erkänner så blir inte personen arg på samma sätt som om man ljuger. Just nu ifrågasätter jag den uppfostran med. Jag anser dock att man ska kunna gå med huvudet högt och kunna se alla människor i ögonen men det skulle jag inte kunna göra om jag visste att jag ljugade, lurade dem och inte körde med öpnna kort. Är det mig som det är fel på som resonerar så eller är det samhället runt mig som är fel....... Att en gång ha varit en bricka i ett spel med den man levde med gör att idag så ifrågasätter jag allt och analyserar det till minsta detalj men när det inte är enligt ens egna spelregler så är det inte så lätt att se allt. Alla tankar och funderingar som snurrar fram och tillbaka kan göra att jag känner att till slut vet jag inte in eller ut men jag följer mitt eget hjärta och det är vad som är bäst för mig. Innerst inne så har vi nog alla den där rösten som berättar för oss vilken väg vi ska ta när vi inte kan bestämma det fult ut med tanken. Finns det människor som har rösten som säger åt dem att göra det som sårar andra och gör att de inte mår bra?!? Hur känns det på deras insida och att se sig själv i spegeln eller blir man så avtrubbad till slut att det enda som finns där är en själv och tanken att alla andra finns för att man ska komma ett steg till hur man än behandlar dem...... eller är det så att alla människor sätter sig själv i första rummet och sedan så tänker man inte längre??

Jag vill kunna se mig själv i spegeln, känna att jag gjort det som var rätt för mig och kunna leva med de bslut jag tog. Visar det sig att det inte är rätt beslut men då var det rätt för mig där och då....... men jag kan fortfarande vara stolt över mig själv och se mig i spegeln 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...