För en smärre evighet sen känns det som gick jag och köpte Lucialinnen för att jag skulle slippa vara ute i sista sekund med detta men vem var det som satt och sydde upp och strök dem ikväll??? Jo jag och jag känner mej själv för väl för jag visste att jag skulle göra det i sista sekunden - det var mer det att jag hoppades att jag kunde ändra mej men inte då. Jag har flera gånger sagt på halvskoj att jag jobbar bäst under press när jag står och fixar det sista till kalaset fem minuter innan folket ska komma. Det är nog trots allt en sanning att jag jobbar effektivast då. Sen satt jag här och svor lite för att det jag satt och sydde upp idag för att det ska användas en kort stund imorgon ska läggas ner nästa år men jag får tänka som en kompis sa att det är mammans lott att göra detta. Tur bara att det inte var pappans lott för då skulle det nog aldrig bli klart har jag en svag känsla av - fastän att jag vet att det finns pappor som engagerar sej.

Skruttan satt och tittade på barnprogram igår och det handlade om en kille som brände sej och handen blev helt svart efteråt. Det var inget hon kommenterade efteråt och jag hade tom glömt det till idag när vi satt och åt och hon tittade ut och utanför gick det en färgad man, väldigt färgad varpå hon säjer: Titta mamma! Han har brönt hela sej eftersom han är så svart.

Vad säjer man efter det??? Fick förklara att det finns människor med olika hudfärg och då tittarhon på mej och säjer: Men mamma det vet jag redan men han hade bränt sej och blivit svart DET ÄR SÅ!

Jag har skrattat gott åt det efteråt för i hennes huvud så var det verkligen så som på barnprogrammet och jag hade kunnat diskutera det tills jag blev hes men det hade inte spelat någon roll för det hade barnprogrammet lärt henne.

Imorgon ska de gå Luciatåg och det ska bli gulligt att se de där små-pluttarna gå där och sjunga. Tyvärr är det ju lite jobb innan men jag kan ju njuta av att jag slipper sätta på dem kläderna innan utan bara får gå och titta på dem när de går och är söta.

Nu ska jag sätta mej och fundera på Skruttans fråga till mej idag för jag har lovat att jag ska svara henne imorgon och det är inte en lätt fråga. Hon är ju kär i en kille på dagis som målade en teckning till henne för att han älskade henne. Hon har även gjort en glitterteckning tillbaka. Det är en väldig massa frågor om han är på dagis när hon kommer dit och allt som har med kärlek att göra men idag kom frågan som jag trodde skulle komma först om flera år nämligen vad som gjorde att jag blev kär i hennes pappa. Det är så hemskt för det har hänt så mycket negativt och jobbigt att jag inte vet vad jag blev kär i. Jag känner efter alla dessa år att jag inte ens vet vem jag har levt med för jag tror inte att jag känner Hans rätta sidor, eller de fick jag se den sista kvällen när Han misshandlade mej sista gången, men det känns som om Han har så många sidor så jag vet inte vem Han är alls. Han är 100 personer i mitt huvud och ingen av dem påminner om de andra. Jag ska komma på ett svar men det är inte lätt för hon är fyra år så jag vet inte vad jag ska svara. Har jag tur så har hon glömt det till imorgon men jag tvivlar på det för hon är en tänkare och hon funderar och har minne!

PUSS från en grubblande Häxansurtant