Idag kom dagen som jag hade hoppats att den skulle komma senare i livet - nämligen att jag fick berätta för barnen att någon som de håller av ligger på sjukhus och jag vet ju vilket som är deras minne av sjukhus. Det var oxå det första som Skruttan frågade om jag mindes och hur skulle jag ha kunna glömma det!

Förra gången som någon inom familjen låg på sjukhus var det jag som låg där efter den sista misshandeln. Jag var i alla regnbågensfärger och Skruttan ville verligen träffa sin mamma. Mormor och morfar hade förberett henne genom att säja att hennes mamma inte såg ut riktigt som hon brukade och att hon kanske skulle tycka att jag såg konstig ut (vilket jag gjorde). Hon bestämde iallafall att hon ville träffa sin mamma och när hon kommer in på mitt rum så vänder hon sej till mormor och säjer - Mormor jag känner igen min mamma! Det var ju det jag sa!!!!

Jag kan fortfarande se hennes lycka över att ha känt igen mej och jag kan känna värmen som kramen gav samtidigt som det gjorde så ont i varje blåmärke som fanns men det var värt det bara för den kramen. Sen satte hon sej bredvid mej och klappade på kinden och ögat och sa att pappa hade varit dum som hade gjort detta mot mej! Vilken glädje det var att se henne igen och dagen efter fick jag träffa de andra två och bara att se dem och att vi alla levde och hade kommit ifrån Helvetet!

Tänk va minnen som kan väckas!!

PUSS från Häxansurtant