Cramar 

Det krävs mod för att leva, det krävs mod för att ta de där små små myrstegen som trots allt gör att jag kommer framåt även om jag upplever det som att jag står och stampar på samma ställe med samma beteende men i senaste delen av mitt liv har jag fått upptäcka att det som verkligen kräver mod är att öppna mitt hjärta så att någon kan få se vem jag egentligen är och få tillåtelse att älska den personen. 

För många låter det nog så lätt just detta att bli älskad men för mej så är det den största skräcken på ett sätt samtidigt som det känns tryggt. Jag har en gång lärt mej att det kan göra väldigt ont att bli älskad och att det kan skada mer än det värnar och ändå så vet jag att det som är kärlek ska inte göra ont eller skada mej det ska inte heller bryta ner mej utan det ska bygga upp mej och göra så att jag vågar växa och lita på mej själv, min partner och det som finns mellan oss. Det som skrämmer mest är att det nu känns så rätt och ändå så skrämmande.... jag vågar glänta på hjärtats dörr men kommer jag att våga öppna den och lita helt igen.

Kan så många gånger se att det är inte det som finns idag som skrämmer mej utan det är när det som har varit kommer ikapp som skräcken kommer och alla tankarna "Förtjänar jag lyckan, kan någon verkligen älska mej eller blir jag lurad att tro det bara för att bli utnyttjad igen" ändå så litar jag på honom som finns i mitt liv nu till 110%. Han är min bästa vän, den jag kan skratta med men ändå den som jag kan prata med när allt är svart, han är den som känns trygg när allt annar är kaos och när jag kommer in i hans famn så känns det som att jag har kommit hem. Varför påverkar då det som har varit mej när allt känns rätt? Varför kan jag inte bara leva dagen här och nu Flaschbacken och minnena känns som om de är mina största fienden men jag ska vinna över dem för jag är beredd att kämpa.

Jag ska acceptera att det kommer vara lätta dagar och svårare dagar även här och jag ska kämpa även här för jag vet att jag är starkare än jag tror och jag har besegrat berg tidigare och jag ska göra det även denna gången för jag och trollen förtjänar lycka och trygghet Ensam är inte stark men måste vara stark och ja vill kämpa för att våga låta hjärtats dörr stå öppen jämt för denna underbaring för det är bara han som har nyckeln dit. Jag vet vad min nya bön ska bli

"Lyckan kommer

Lyckan går

Lycklig den som kärlek får   "