MITT liv i MIN blogg med MINA ord

Alla inlägg under oktober 2015

Av ensammalejonmamman - 26 oktober 2015 21:30

 


Är det så att vi föds med de rollerna vi får beroende om vi är kille eller tjej eller är det så att vi får dem längs vägen i livet? Enligt mej så får vi dem på en gång när vi föds för det är "förutbestämt" att flickor ska ha tjejiga kläder på sej och killar ska ha kläderna som är lite tuffare och om man som mamma väljer att gå emot denna oskrivna regel så är man en liten revolt bland mammorna på öppna förskolan. Har man ljusblå kläder på tjejen som ligger i vagnen så kommer hur naturligt som helst kommentaren: Vilken söt son ni har. Honom måste ni vara stolt över och det kommer säkert att bli en fotbollsspelare när han blir stor. När man då som mamma förklarar att det är en tjej ser det ut på den som man berättar det för som om man kommer från en annan planet som har lyckats missat helt att det är en killfärg som man har satt på henne. Tanken slår dem inte att blått kanske är min favoritfärg helt enkelt!

 

Jag erkänner ~ jag är egentligen inte bättre när jag tänker efter lite längre för nog att jag gick emot klädkoder och de magiska "gullighetskoderna" med rysch och pysch" som jag inte alls tycker om men när det kommer till aktiviteter på fritiden som mina troll ska hålla på med så har jag aldrig ställt frågan till tjejerna om de vill hålla på med tex hockey utan tex gymnastik, kör, dans osv var de naturliga frågorna. Jag försöker ju tänka att det var för att jag ansåg mej att inte ha råd med den dyra utrustningen men innerst inne vet jag att det inte var det. Men vi lämnar snabbt den delen av detta inlägget   

 

Tanken kring detta ämne kom härom dagen när jag skulle skjutsa Skruttan och hennes bästis till en klassfest och jag hörde dem fnissande sitta i baksätet sitta och prata om hur roligt det skulle bli och vad de skulle göra. Då säjer bästisen: Förra året dansade jag tryckare med O Jag vet att det är killen som ska bjuda upp men det var jag som frågade men jag fick ju dansa med honom i alla fall. 

Denna kommentar har fastnat i huvudet sen dess. Jag sa till henne att man visst fick bjuda upp som tjej om man ville dansa och frågade vem det var som hade bestämt att bara killarna skulle bjuda upp och hennes självklara svar var att "det bara är så". Är det så vi lär våra barn att det ska vara att man som tjej ska vänta på att en kille ska komma och fråga? Att det är killarna som har initiativet och att vi tjejer bara ska vara "fina flickor" som sitter där och väntar på att de ska välja och vraka när det passar dem? Ja jag vet att jag är hård nu i orden men det är ju lite så det är. Jag vill att mina barn ska kunna se utanför ramarna och kunna göra det som de vill men veta vad som är rätt och fel, men inte behöva tänka på om de är tjej eller kille. Jag vill inte vara en sån mamma som begränsar dem och ger dem en klar roll för att de är av ett visst kön. 

 

Lite så suddas denna gränsen ut för dem eftersom de har levt ensam med mej under så många år så jag får ta på mej både en "mamma-och-pappa-roll" här hemma och göra det som man delar på när man lever tillsammans. Jag önskar att alla människor iställlet för att se att jag är tjej så jag kan inte göra det istället kunde tänka att jag ska testa för jag har insett under dessa år att man kan mer än man tror och på ett sätt är jag tacksam att jag har varit med om denna resa för jag har testat mina gränser på ett sätt som jag inte skulle ha gjort annars. Jag tror att framför allt vi tjejer lätt kan gömma oss bakom en fasad att vi är svaga och vi kan inte lika mycket som killar men vi kan mer än vi tror. 

 

Även om samhället ger oss en roll redan när vi föds så kan vi förändra den. Förr fick inte kvinnor gå i byxor, de fick inte rösta, män skulle inte vara hemma med barn tex För mej visar det att det går att förändra saker som varit "förutbestämda" och jag tror vi kan förändra de förutsedda roller som jag tror att vi föds in i men jag erkänner jag kan ha fel så har du en annan åsikt så är du välkommen att berätta den. 

 

  CRAMAR   

Av ensammalejonmamman - 25 oktober 2015 22:00

 


Jag undrar ibland om jag har en skylt i pannan där det blinkar "Kom till mej så hjälper jag dej för jag lyckas alltid" och just nu så känns det som att jag har gjort det igen ochvarför är jag ens förvånad?! Jag borde ha fattat det redan dagen som goa G sa till mej att jag var som en hötapp mellan 2 åsnor att jag skulle säja "tack och hej detta befattar jag mej inte med. Vad situationen handlar om tänker jag inte skriva om eftersom jag inte lämnar ut andra på denna blogg så därför kommer detta inlägg att låta rörigare än vad jag redan brukar låta men det bjuder jag på för ni som har läst denna ett tag vet ju att jag brukar snurra runt en hel massa. 


Hur jag än tänker just nu så känns det bara som att den frågan som snurrar runt i mitt huvud är: Ljuger de för varandra eller är det mej som de ljuger för?

Jag är rak och ärlig och står för det jag säjer och tycker även om det inte alltid uppskattas men jag kan inte vara på något annat sätt och jag förväntar mej att andra är det mot mej med. Just nu så känns det bara som att jag får för många variationer av en soppa som jag inte har med att göra egentligen men ändå blev indragen i och som jag tycker för mycket om människor som blivit drabbad av och ändå kan jag inte låta bli att känna mej själv så lurad och att alla varningsklockor som finns just nu spelar melodi på melodi inom mej. Orsaken till detta är att när jag pratar med den ena så får jag en version men när sedan den andra berättar samma sak så låter det helt annat. Vem ska man då tro på? Jo antagligen så ska jag tro på mej själv och bara dra mej tillbaka till någon plats där jag slipper ha en roll och det är just detta som känns mest aktuellt just nu. Varför är det så svårt för människor att vara ärliga jag kan inte förstå det? Sen finns det saker som man inte behöver berätta det är en annan sak men jag skulle aldrig svara med ett oärligt svar om jag fick frågan. 


Jag känner att om jag behövde vara oärlig så skulle jag hellre leva ett liv där jag var helt ensam för jag klarar inte av det. Mina troll brukar säja till mej att det är den enda gången som de ser mej arg när de ljuger för mej och det är verkligen det värsta jag vet efter att ha levt ihop med en person som ljög om precis allt. Jag klarar inte utav det! Sen spelar det ingen roll vem lögnen kommer ifrån eller varför den kommer för den är lika oärlig, Gör mej hellre ledsen med sanningen än lycklig med lögnen för det är ingen äkta lycka. Och vem blir jag mitt i "cirkusen" när jag vet vad den ena sa vi ett tillfälle till mej och sedan får höra vad den samma sa till den andra berörda parten för att försvara sej nästa gång ~ jo jag känner mej som en lögnare men jag vill inte bli indragen i detta spelet mer än jag redan är för jag känner mej precis som han sa för några dagar sen som höet mellan två åsnor. Jag vill inte känna mej falsk för det är det sista jag är men just nu känner jag att det är det jag känner mej som när jag ser mej själv i spegeln............


Jag har lärt mej under resan som jag gjort att man måste leva livet ärligt mot sej själv och kan jag inte göra det i detta så är det kanske bättre att dra sej tillbaka till min "bergstopp" och dingla med benen tills jag ser vilken som är den rätta vägen att gå för mej för just nu mår jag inte bra på insidan av det som händer runt mej.


  CRAMAR   

Av ensammalejonmamman - 16 oktober 2015 17:15

 

.........under nageln kan det finnas lika mycket bakterier som invånare i Sverige? Eller att det vid en nysning skickas ut mellan 3000-5000 små droppar i luften med en hastighet av 120 km/tim? Vilket motsvarar orkanstyrka!! Jamen det här var väl lite trevlig läsning?!

 

Trevlig fredag och tvätta händerna noga i förkylning och magsjuketider   

Cramar från Lilla mej   

Av ensammalejonmamman - 14 oktober 2015 21:00

 


Om man söker på synonymer till manipulera så är det styra med ohederliga metoderstyrapåverkaförfara bedrägligtfifflasmussla,mygla, påverka  som man får fram. Jag bestämde mej efter mitt destruktiva förhållande som fick mej att hamna långt under skosulorna att jag aldrig mer skulle låta mej manipuleras ändå är det just den känslan som jag har just nu att jag gör eller är det så att jag bara är för snäll. 

 

Under mitt förhållande kunde mitt x få mej att tro att det jag precis hade upplevt inte hade hänt utan att det var något som jag hade missförstått och att det bara hade hänt i mina tankar för att jag hade förstått allt fel. Ändå visste jag inom mej att det hade hänt, det var som jag visste och hade upplevt det. Just nu känns det som att jag manipuleras till att inte veta vad jag ska göra och att inte veta vad jag ska tro om saker och ting för ingenting går ihop av det jag får höra. Det skrämmer mej och samtidigt så vet jag inte om det är så att jag letar efter det som jag är van med precis som jag letar efter "spöken" från det förflutna hos alla som börjar komma mej nära för att hitta dem innan de kan skada mej. 

 

Jag vet att man ska skydda sej från männikor som försöker manipulera en men när jag inte vet om det är så eller om det är mitt förflutna hur gör man då när det är människor som står en nära eller så nära som man kan komma mej som har både taggtråd och stängsel runt mej som man först måste passera med miljoner med säkerhetskontroller för att jag inte vill bli för sårad av andra igen. Är man bränd i alla ändar som finns en gång så utsätter man sej inte för risken igen. Jag vet att den som manipulerar försöker få andra människor att ge honom saker, göra saker, eller bete sig på ett visst sätt utan att säga klart och tydligt att det är det han vill ha av den andre. Detta gör att det inte är så enkelt att säga eller känna att det är så det är och ännu svårare känns det som att det är i min situation när jag år efter år fått höra att jag inte kan lita på mej själv. De orden fastnar och blir till slut ens verklighet precis som att man är värdelös och inte klarar nåt och även om jag jobbat med det så har jag en lång väg att gå här innan jag kommer att lita och lyssna på mej själv till 110%.

 

En människa som är öppen och tydlig med vad hon vill ha av dig är inte manipulativ. Att säga: "Jag skulle vilja att du hjälper mig med..." "Jag skulle gärna vilja att du kom hem till mej..." "Det här skulle jag vilja ha av dej..." är att rakt och tydligt be den andre om saker. I en sådan relation finns en öppenhet och också en respekt, vilket gör att om den andre säger nej, brukar detta nej ofta accepteras av den som frågat. I en sådan relation finns respekt för varandras gränser, och inför det faktum att var och en har rätt att säga nej och har rätt att bestämma själv över sitt liv, sina saker, sina känslor och sitt beteende. Man behöver inte undra vad den andre vill ha av en eller vad den andre är ute efter, för allt sägs öppet och respektfullt. Det är detta jag uppskattar för här finns det inte något utrymme för mina hjärnspöken utan här vet jag vart jag har den andra personen, jag vet vad som "förväntas" av mej och jag behöver inte analysera eller se saker som kanske inte finns där. Detta kallar jag för äkta vänskap men även att kontakten finns där när inte någon hjälp behövs eller man har något speciellt att säja utan man bara undrar hur den andra har det eller att man säger ett hej.

 

Den som manipulerar försöker däremot att få saker av dej utan att öppet be om det. Han eller hon manipulerar dej dit den vill genom att spela på olika saker. Dessa är oftast dinas rädslor, dina skuldkänslor eller/och din pliktkänsla. Den manipulativa är väldigt duktig att se andras svaga punkter och att utnyttja dessa och detta behöver inte vara medvetet. Viktigt är alltså att komma ihåg, att manipulatorn använder sej av dina ömma punkter för att få dej att känna på ett visst sätt. Du kommer att känna dej "dålig" på ett eller annat sätt. Du kanske plötsligt har fått dåligt samvete, blivit ängslig för något du inte oroat dej för innan eller börjat känna dej som en stor svikare, för att nämna några exempel. När du därmed har börjat uppfyllas av negativa känslor och rädslor är du lättare att manipulera. Ivrig att behaga, att göra rätt för dej och att ställa upp kan du plötsligt gå med på en mängd saker som du egentligen inte vill göra. Du kanske säger ja till något för att du drabbats av dåligt samvete eller för att du fått ont i magen av blotta tanken på att bli illa omtyckt av de andra. Manipulatorn har därmed lyckats att få dej dit han eller hon vill genom att spela på dina känslor.

 

Den som manipulerar vill få dej att känna på ett speciellt vis så att du ska agera på ett speciellt vis, som kommer gagna denne och ge honom/henne det han/hon vill ha, utan att behöva säga klart och tydligt vad han eller hon vill ha. Det behöver inte vara så att denne är medveten om att det är så här som den gör men det är vissa som gör det medvetet och uträknande och andra som gör det utan att de är medvetna om det men resultatet blir alltid det samma hos den som utsätts. 

 

Den som är manipulativ är oftast väldigt snäll och charmig, särskilt i början av kontakten. Du kanske vaggas in i ett mysigt, smickrande tillstånd där du får komplimanger, uppmuntran, presenter och hjälp med allt möjligt. Du kanske sätts på en piedestal. Den som manipulerar kanske är en förträfflig lyssnare och plötsligt har du berättat en massa personliga saker om dej själv (som denne sedan kommer att använda sig av.) Informationen om dej kommer han/hon att använda sej av för att förstå dina ömma punkter, dina rädslor, var ditt dåliga samvete finns och vad du känner pliktkänsla inför. En person som inte bryr sej om vad andra tycker om henne kommer inte att kunna bli manipulerad när det gäller hennes sociala relationer. Men om hon samtidigt har komplex för sitt utseende kan det bli ett område för manipulatorn att utnyttja och spela på - t ex rädslan för ålderstecken, rädslan för att gå upp i vikt etc. 

 

Dessa "varningstecken" hittade jag på en sida nu när jag satt och tittade lite för att reda ut mitt eget kaos i både känslor och tankar för så mycket väcks nu när dessa tankar har kommit upp i mitt huvud från den gången jag levde med manipulation dagligen


 

HUR VET JAG ATT JAG BLIR MANIPULERAD?


  • Du har en vag känsla av att något inte stämmer. Att personen ifråga inte riktigt går att lita på, men att det rent förnuftsmässigt verkar osannolikt eftersom personen är så snäll och charmig mot dig.
  • Du vet inte var du har personen ifråga. Du känner att han eller hon vill ha något av dig men du vet inte vad det är. Personen kan plötsligt verka nöjd, som om han eller hon har fått det han eller hon ville ha, men du vet inte vad det är.
  • Personen ifråga använder sig av vaga uppgifter, t ex "Vissa tycker att du svek dem när du sade nej till att göra det där." Vilka är "vissa"? Kan personen specificera vilka det handlar om? Personen kanske även ändrar sig och förnekar att han eller hon har sagt vissa saker. 
  • Om du konfronterar personen med att du känner dig manipulerad slängs alltihop tillbaka på dig och du får skulden. Det går inte att reda ut vad som händer eller diskutera på ett öppet, respektfullt vis.
  • Om du frågar rätt ut vad manipulatorn vill ha så får du inget riktigt, tydligt svar.
  • Du känner dig som en "dålig människa" efter kontakt med manipulatorn. Du kan känna dig orolig, olustig, ha dåligt samvete, känna dig som en svikare, känna dig illa omtyckt, lat, ful, osäker, ängslig eller impulsiv, för att nämna några exempel. Din rädsla har tickat igång och får dig att fatta beslut, tacka ja, tacka nej, agera eller bete dig på ett visst sätt, ibland ganska förhastat.
  • I kontakten med manipulatorn gör du saker som du sedan ångrar och mår dåligt över. Du känner att allt gått väldigt snabbt.

HUR KAN JAG UNDVIKA ATT BLI MANIPULERAD?


  • Om det är möjligt - bryt kontakten med den som manipulerar dig och får dig att må dåligt och göra saker som du egentligen inte vill.
  • Håll distansen till manipulatorn.
  • Lämna inte ut något om dig själv. Undvik att visa dina ömma punkter eller berätta om dina rädslor.
  • Håll dig neutral.
  • Säg nej. Du har rätt att säga nej.
  • Be om betänketid: "Jag behöver tid att fundera över det där."
  • Bry dig inte om vad manipulaorn tycker om dig. Bry dig inte om ifall han/hon pratar bakom din rygg. Det är så manipulatorn gör. Det kan även vara ett uttryck för att du lyckats med att inte låta dig bli manipulerad.
  • Ifrågasätt manipulatorns påståenden: "Hur menar du nu?" "Vilka människor menar du har sagt så om mig?" "Det där känner jag inte igen mig i." "Är det något du vill ha så kan du be mig om det rätt ut."
  • Stå på dig. Vackla inte. Upprepa ditt nej och dina ståndpunkter, men utan att försvara eller förklara dem.
  • Nappa inte på betet som manipulatorn slänger ut, t ex "Det fanns vissa som blev besvikna på dig när du gjorde så."
  • Tappa inte fattningen. Håll dig lugn! Vissa inte starka känslor inför den som försöker manipulera dig.
  • Lita på din magkänsla.
  • Vet att en manipulativ person siktar in sig på snälla, naiva, tillitsfulla människor. Att vara exempelvis snäll är något mycket fint och värdefullt, men visa inte den snällheten inför någon du inte litar på. I en perfekt värld hade alla gått att lita på, men så är det tyvärr inte.
  • Förlåt dig själv om du blivit manipulerad av någon. Det är inte lätt att stå emot någon som är manipulativ, och det händer de flesta någon gång eller flera. Men du kan lära dig av dina misstag och stärka dig själv så att du inte blir ett lika lätt byte nästa gång!! Du kan utvecklas och gå vidare i livet.
  • Tro på dig själv.
  • Tänk kritiskt.
  • Så länge du är rädd för något riskerar du att bli manipulerad. Jobba med dina rädslor och var sparsam med vilka som får se dina rädslor.

 

När jag läste hur man ska undvika att bli manipulerad så känns det som att det finns en skylt i min panna där det bara blinkar "lätt byte" och kanske är det så att det är en tunn spindeltråd som skiljer mellan att vara snäll och att bli manipulerad det enda som avgör vilket det är beror på vilka man träffar på under vägens gång. De som har varit alkolister ska undvika alkohol, de som har varit narkomaner ska undvika narkotika och kanske är det så att jag som har levt i ett destruktivt förhållande ska undvika allt det som påminner mej om saker som jag var med om där för det gör ont att känna att "är det något av det som jag utsätts för ännu en gång?" Samtidigt så är det så svårt när man inte har bevisen och man inte har något klart att gå på utan "bara" en magkänsla som man fick höra gång på gång under år att den inte var att lita på och ändå så visade det sej vid vägens slut att det var precis vad den var för den hade berättat sanningen för mej hela vägen. Varför vågar jag då inte lita mer på mej själv än jag gör idag och var det fel av mej att sluta terapin när jag gjorde där jag hade ett "bollplank som jag kunde skjuta hur många bollar som jag ville" när jag hade dessa funderingar?! Svaret lär jag inte få men jag vet att jag står på en annan plats i mitt liv än jag gjorde då och jag har byggt upp mej själv på ett sätt och jag hoppas och ber att jag en dag ska kunna lita på vad jag känner och tänker och gå på det men tills dess får jag försöka att inte bli bränd i alla ändarna igen för det skulle jag inte överleva en gång till!

 

Cramar och stå på er för annars gör andra det åt er   

 


 


Av ensammalejonmamman - 13 oktober 2015 12:45

 

Hela livet är fult av beslut, en del är lätta och en del är obekväma och det är "bara" att lära sej att ta dem. När mina troll står där ingför besluten som man inte bara tar så där i en hast så brukar jag säja till dem att de ska lyssna på sej själv för det är det rätta. Just nu så undrar jag bara varför jag inte kan följa mitt eget råd men det är väll så det alltid är det är lättare att ge ett råd än att följa det själv. När det handlar om beslut som kan drabba trollen så är jag jätteprincipfast ~ de går först i alla lägen och jag tänker inte göra något som äventyrar deras bästa. Varför kan jag inte tänka så när det gäller beslut som kommer att drabba mej? Egentligen så borde det inte vara så svårt och ändå så känns det som att det är det högsta berget som finns som jag ska över innan jag har tänkt igenom det från alla vinklar hur det kan bli och när jag har "kommit ner" så ser jag egentligen att den som kommit sist i rangordningen är jag själv för jag har satt alla andras bästa före mej.

 

Nä jag är ingen martyr det är det sista jag är det är nog bara att jag har kommit till en insikt att jag är så rädd att jag ska såra dem som står mej nära och det är så mycket lättare att såra mej själv för det är jag så van med redan. Jag vet att det inte är rätt men ändå så är det där jag hamnar när jag väl har tagit alla de där stegen i mitt analyserande Det är lättare att gå tillbaka till något som är bekant än att utforska nya saker. Samma sak som att förvänta sej att man ska bli sårad av människor för det är den erfarenheten jag har med mej i ryggsäcken och då gör det mindre ont när det händer. Jag vet att min psykolog skulle kalla det ett säkerhetsbeteende och jag vet att jag måste jobba med det genom att våga släppa in människor som får se mej men det är svårt med den ständiga rädslan efter erfarenheten som sitter som sår. När jag bodde på skyddat satt vi en kväll och pratade om just detta och jag kan minnas det som om det var igår och att för varje vidrigt ord som man har fått höra i det destruktiva förhållandet behövs det tusen positiva för att man ska våga lita på det. Kanske är det så det är med erfarenheten också ~ jag kanske måste våga släppa någon riktigt nära för att den personen gång på gång ska kunna visa mej att det finns de som inte sviker och sårar för att de själv ska må bra, jag kanske måste ta tuffa beslut och se att inte världen rasar samman för mej för att någon annan blir sårad för att jag lyssnar på vad som är rätt för mej men ändå så kommer det att göra så ont i mej och det känns så mycket lättare att ta det bekanta med att jag själv är den sårade även om det inte är rätt mot mej

 

Samtidigt så finns det en röst inom mej som berättar för mej att barn gör inte som man säger åt dem att göra utan som man själv gör och det maler gång på gång samtidigt som tankar och känslor gör sina varv. Men vem har sagt att livet ska vara lätt det kanske istället är dags att börja göra det rätta mot mej själv

 

Cramar från en grubblare    

Presentation


Förr trodde jag att livet var till för att levas ~ nu vet jag att det är en kamp men jag har bestämt mig för att vinna den! Jag ska vinna den för mina barns skull och kan jag hjälpa en enda kvinna som lever eller har levt i samma helvete som mig så är det

Lämna en vink så blir jag glad

Finns inga dumma frågor

20 besvarade frågor

Bloggar jag följer

Länkar

Senaste inläggen

Kategorier

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13 14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015 >>>

Sök i bloggen

Arkiv

RSS


Skapa flashcards