Hjärtat har jag lånat från Facebook

Det var länge sedan som jag slutade att avge nyårslöften för det blev ännu en dröm som krossades när jag inte kunde uppfylla dem. Förra året lovade jag att jag skulle kunna ge mina barn en trygghet och att vi skulle få en fungerande vardag och jag tycker att jag har lyckats hålla det men sen har inte samhället gjort sitt så det måste jag känna mej nöjd med även om jag när jag lovade det trodde att när detta år var slut så skulle vårdnadstvisten vara över och det skulle finnas ett beslut men även att rättegångarna skulle vara över men nu är de inte det men jag har idag en syn som innebär att det kommer när det kommer. Jag har barnen i säkerhet och efter domen så vet jag inte alltså får jag vara nöjd med utgången just nu.

Idag har jag gått och velat om jag ska avge ett löfte för mej själv eller inte men jag har bestämt mej för att jag ska göra det och medans andra lovar att de ska sluta röka, gå ner i vikt och allt det där vanliga ska jag lova mej själv att jag ska försöka lära mej att sova med alla lampor släckta. För alla låter detta säkert som en självklarhet och för mej var det helnt naturligt innan misshandeln. Efter misshandeln och det som följde efter så har jag inte klarat av att sova när det är mörkt så det är alltid minst en lampa tänd här hemma. Jag har haft andra ursäkter för detta som att det är för barnens skull för att de inte ska snubbla när de vaknar på natten och tassar över till mej. Nu är det slut på de undanflykterna och nu ska jag ta tag i problemet. Jag ska ge mej själv ett år så innan nästa nyår ska jag klara av att sova  en natt med mörker runt mej.

Om jag klarar det så kommer jag att bli stolt om jag inte gör det, ja då kan jag ju lova samma sak nästa år det är ju så de gör som ska sluta att röka. Jag har dock en plan för här lämnas inget åt slumpen. Om jag övar med en minut per kväll och lägger på det på kvällen efter så kommer det inte så drastiskt. Problemer är dock att jag vet inte om jag klarar en minut men det är värt ett försök och nu har jag ju även berättat min hemlighet även här så nu känner jag ju lite mera press! Nu ska jag sova och denna natt har jag ju inte avlagt mitt löfte än så det får bli med de vanliga lämporna lysande - förändringar ska man ju göra långsamt!

PUSS från Häxansurtant    

Igår stod det i en tidning någonstans i Sverige om en man som tidigare hade brytit tån på sin sambo och sedan slagit hennes huvud mot golvet så att trumhinnan hade gått sönder. Han häktades vid det senare tillfället och skulle nu bli åtalad för Kvinnofridskränkning. Och jag kan inte låta bli att undra om inte lagen och regler är lika för andra.

Jag levde under ett helvete i flera år och fick utstå massor av slag och jag blev kränkt psykiskt och fysiskt på olika sätt. Jag har två dokumentationer i min sjukhusjournal på misshandel varav den sista gett mej ett flertal livslånga skador. Jag har berättat om allt detta i polisförhör men har hela tiden fått höra att det måste finnas vittnen som kan intyga att detta pågått under flera år vilket jag inte har eftersom jag skämdes och kände skuld för de gånger jag blev kränkt och slagen för Äcklet hade hjärntvättat mej så att jag tyckte att det var mitt fel. Han var en person som aldrig skulle göra detta öppet så att andra förstod. Jag kan bara gratulera denna kvinna som får upprättelse på detta sätt men jag kan inte låta bli att undra vad som är annorlunda för henne. Jag känner att det borde vara samma sak som gäller för alla men tydligen är det inte så. En kompis till mej som jag lärde känna på mitt skyddade boende anmälde lite senare än mej och hon vet än idag inte om de håller på med förundersökning fortfarande eller om allt är nedlägt för hon har inte fått ens ett besked och då känner jag att det måste vara upp till de personer som man möter inom rättsväsendet som på något sätt kan bestämma vilken nivå anmälan och brott ska gälla. Jag har lärt mej att det inte är rättvist men jag trodde iallafall på det jag hört att inför lagen är alla lika men tydligen inte det heller!!!

PUSS från Häxansurtant