Imorse när vi skulle till dagis var jag överlycklig för de hade inte hunnit ploga så jag trodde att det skulle gå lätt att dra pulkorna. Nu vet jag dock bättre att det inte var så lätt för det var 2 dm kladdsnö så jag hade en hel snövall framför mej så  det blev ett riktigt träningspass. Det gick lättare hem men det var tungt även med tom pulka.

Jag gick hem soom en stolt förälder efter att ha haft utvecklingssamtal med Smulan och Skruttans "fröken". De hade haft intervju med barnen och Skruttan hade svarat på vad som gjorde henne glad att det var när mamma kom och hämtade henne från dagis och då smälte jag helt. Smulan hade sagt på favoritmat att det var pepparkakor, makaroner och köttbullar. Jag var så stolt över att de hade utvecklats så mycket sedan de började där och det känns jättebra. När Smulan började där så lekte hon inte tillsammans med andra utan var en åskådare och nu så leker hon och tar för sej och jag känner mej så stolt för hur det än är så måste det ju ligga som grund till detta att hon känner sej tryggare. Jag ska lära mej att ta det som är positivt istället för det negativa som jag tidigare bara sugit åt mej!

Nu ska här plockas undan lite!!!! Puss

Ibland så känner jag att jag skulle behöva en kopieringsmaskin så att jag kunde göra fler uppsättningar av mej själv då kanske jag skulle hinna med det jag vill och räcka till för allt och alla! Känner mej så frustrerad för att jag ska räcka till som mamma, dotter, syster, kompis och den som man kan anförtro och som ska kunna ge bra råd och jag känner att jag inte ens vet hur jag ska räcka till och orka med allt. Mitt i allt annat ska jag även kunna bearbeta det som jag varit med om och vara en "psykolog" till mina barn. Det känns som om mitt liv verkligen går över berg och djupa dalar och just nu så är jag i en djup dal.

Det känns som just nu så sitter jag i dalen och inte många i min omgivning förstår mej. När jag inte orkar ja då får jag höra att jag är stark och jag klarar det och det känns som om det skulle vara så skönt att bara få känna att jag har rätt till att vara sur, grinig, gnällig och trött utan att få höra vad jag förväntas vara STARK! Jag sa väldigt tidigt att man måste vara stark för att kunna överleva som ett offer. För varje dag som går så inser jag bara mer och mer att det är så. Jag bara undrar när det ska ta ett slut.

Känner att jag kan inte bearbeta allt som jag skulle vilja göra för det kommer att rivas upp igen på rättegången. Då kommer såren på insidan som har börjat att läka lite och långsamt att rivas upp igen. Inget är hemligt utan jag måste berätta om allt som har varit tabu under så lång tid. Och Han kommer att höra allt!!! Han som gett mej alla förbud, som straffat mej när jag inte gjort som han hade tänkt att jag skulle göra eller vad han förväntade sej av mej. Hur många slag och kränkande kommentarer har jag egentligen fått för att jag visat att jag är en person som står upp för det den tror och tycker eller hur många slag jag har tagit istället för barnen? Jag kan inte räkna dem eller rättare sagt så vill jag inte det heller för jag vill inte minnas allt som har varit. Mina skador är nog påminnelse.

Sen känner jag att jag ställer upp och jag ställer upp och ibland undrar jag när allt ska komma tillbaka. Jag kräver inte att jag ska få tillbaka allt som jag ger men ibland skulle det kännas skönt att ha ett utrymme där jag får tillbaka mer och att jag blir sedd. För jag känner att jag måste börja värna mer om mej och den som jag är! Fick besked idag av biblioteket att boken som jag beställt som handlar om att vara i greppet på en psykopat och jag känner att jag behöver läsa den för att lägga pusselbitar och det är det jag ska göra. Jag har fått höra att han jag levt ihop med och som är pappa till barnen är psykopat av flera myndigheter, instanser och personer. På något sätt försöker jag nog att hitta en orsak till att han gjorde detta mot mej och barnen som han har gjort! Det finns ingen ursäkt och hur mycket teori jag än får så kommer jag känna att skulden för det som hände ligger hos han men jag behöver få veta vem jag levt ihop med om jag tittar i andra glasögon än de jag haft på mej genom hela förhållandet. De glasögonen ser man inte verkligheten genom för den är för svart men nu har jag vågat ta av mej dem och nu ska jag se och lägga mitt pussel även om det tar tid för att jag ska kunna gå vidare i livet. Och jag ska klara att komma upp ur min dal och komma upp på det höga berget igen!

Puss och God natt    

När jag ser min farmor då känner jag att jag inte vill bli gammal. Farmor har alltid varit i farten trivts med att umgås med andra människor och avskytt att vara ensam. När farfar dog för flera år sedan då såg hon det som att hon skulle få äta vilken mat hon ville och titta på TV när hon ville och inte någon som ville se på en annan kanal än henne.

För ett år sedan så bröt hon lårbenet och sedan dess har det bara gått utför. Hon ville bara sitta när hon kom hem från sjukhuset och att det var vinter gjorde det ju inte precis lättare. Sen när hon väl kom ut och gick ja då var kroppen ovan med det och hon fick träningsvärk men i hennes huvud så är det värk för att det inte har läkt som det ska. Det blev mer och mer att hon satt inne och grubblade och som ett extra plus på detta så börjar hon bli senil. Hon glömmer och det värsta är att vissa dagar märker hon det själv men inte andra dagar.

Idag var en sån där dag när minnet är kortare än en guldfisks. Jag tror att hon frågade hundra gånger om jag ville ha fika men mindes inte att jag tre sekunder tidigare sagt att jag var tvyngen att åka hem för att hämta barnen på dagis. Hon gjorde en lista men när jag kom med det så var det minsann inget av detta som hon hade beställt för hon hade inte bett mej att handla. När jag visade lappen ja då var det ju hennes saker men inte skulle hon ha dem nu. Om jag skulle berätta allt så skulle jag få sitta här till imorgon och skriva.

Jag tycker att det är så tragiskt när det blir så. Många gånger kommer hon inte ihåg vem Liten är eller vad hon heter. Jag tycker att när man har levt ett långt liv och varit lycklig, vilket jag tror att hon varit och hon har gett sken av, varför kan man inte då få avsluta det med att man kan ´minnas, må bra och klara av att unna sej saker och göra sånt som man tycker om? Kanske tycker jag att detta är jobbigt bara för att jag själv är jätterädd för att tex bli blind, hamna i rullstol eller något annat som gör att man inte klarar sej själv. Jag menar inte att de som sitter i rullstol har ett sämre liv men jag skulle må dåligt över det för jag märker hur skadorna från misshandeln påverkar mej och får mej att känna mej begränsad. Om jag hade fötts med nedsatt syn på ett öga så var det något som jag hade varit van med och jag hade inte vetat något annat. Men nu föddes jag och var frisk och då märks nedsättningarna så mycket mer och det får mej att lida.

Nu ska jag natta barn och njuta av att jag kan röra mej och klara av mej själv och barnen och att jag med lite planerande får vardagen att fungera!!!

Puss  

Jag ska ringa ett helt vanligt telefonsamtal som är till Skruttans talpedagog och hon har fått detta genom dagis. Eftersom vi har skyddade uppgifter så får dagis trots medgivande från mej inte lämna ut mitt teltfonnummer till henne utan jag måste kontakta henne. Jag hade tryckt numret och skulle precis trycka koppla när jag inser hur presenterar jag mej!!!!????? Jag kan inte såja namnet på dagiset tillsammans med Skruttan för om fel person hör det så är det inte bra! Hon vet inte ens vad jag heter för det berättar inte dagis för henne i min situation. Och vad säjer man då? Hej jag är den hemliga mamman med min hemliga dotter på det hemliga dagiset och jag skulle kontakta dej!

Om jag hade kunnat sia i en kula hur min framtid hade sett ut för 6 år sedan hade jag gjort hela andra val för just nu är det problem med allt från att ringa ett telefonsamtal, bli uppropad i väntrummet till dokton eftersom det inte finns några uppgifter till att bara teckna ett abonemang! JAG VILL HA ETT ANNAT LIV NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Jag blir lika irriterad varje vinter: Är vissa bilförare idioter eller vad är problemet med vinter, snö och halka och att köra bil i det. Det gäller bara att köra lugnare och inte bara gasa och köra!!!

När första halkan kommer ja då kommer alltid tidningsrubriker "Halkan överraskade". Vadå överraskade? Vet inte alla människor att först är det vinter innan våren sommaren och hösten kommer och sedan vare sej man vill eller inte så kommer vintern och med den halkan? Sätter sej folk bara och kör utan att se att det är kallt och att det finns en risk för att även vägen de ska köra kan vara hal och det var halt när de gick till bilen.

Imorse när jag satte på radion var det nyheter och det som upptog mest tid där - ja det var att det hade hänt massor av olyckor och avåkningar just pga halkan!!! Grattis alla som upptäckte nu att det är vinte, kallt och halt jag upptäckte det för flera veckor sedan men det kanske är för att jag är smartare än medlemåttet eller så är det enbart för att jag har fötterna på jorden och trots mina hjärnskador tänker på hur det ser ut ute och hur det känns när man går 

   Puss och ta det lungt på vägarna  

Efter att jag hade sett på bönderna (innehöll inget action idag heller) så pratade Hallåan om vad det skulle handla om i Debatt senare ikväll och det skulle handla om en eventuell lag som skulle förbjuda personer under 18 år att röka och min reaktion blir "Är något mer svenskt än detta?"

Sverige är ett pappers-land. Allt ska vara skrivet på papper och de ska skickas fram och tillbaka flera gånger om. När de som styr inte kan uppfylla de behov och lösa de problem som finns - ja då kommer man med en ny lag. Å så maler lagens hjul redan så långsamt och det är kö till tingsrätterna. Vart kom det egna ansvaret in och vart kommer föräldra-ansvaret? I Sverige blir man inte myndig förän man är 18 år vems ansvar är det då för vad man gör tills man blir myndig? Om mina barn vill göra vissa saker innan de fyller 18 är ja då måste de ha mitt medgivande. De kan inte skaffa pass och massor av andra saker.

Sedan undrar jag vad ska man göra, om denna lag blir, med dem som röker innan man blir 18? Det lovar jag kommer att bli något och det kanske är där som föräldrarna kommer in! Om jag tittar på programmet får jag säkert svar på det men då kan jag ju inte klaga och gnälla. Och idag känner jag för det!!! En annan sak som jag oxå tycker är typiskt svenskt det är att man måste vara 20 för att gå på bolaget och köpa alkohol samtidigt som det är helt lagligt att gå på krogen och köpa alkoholen till ett dyrare pris men ändå till samma procent. Vad är logiken i denna lag och regler!!!! Jag känner att det känns som så typiskt svenskt för man tittar kortsiktigt men inte långsiktigt och det man inte vill se det ser man inte.

Jag vet många av mina kompisar som jag hade när jag var yngre som började röka efter att de var 18. Det började med en fest-cigg och sedan blev det fler och fler. Jag tycker inte att unga ska röka och jag kommer att göra mycket för att inte mina barn ska börja med det men samtidigt känner jag att förbjuden frukt är mer frestande än det som inte är förbjudet så jag är rädd att en sån lag gör så att det blir mer spännande och en större frestelse. Vem har gått igenom uppväxten utan att känna sej mer frestad av det som var förbjudet än det som fanns tillgängligt??!!?? Vi får se vad som händer med Folkhälsoinst och deras förslag!

PUSS 

Och den är SKRIK! Jag undrar hur det låter hemma hos vissa familjer för när man kommer och ska hämta eller lämna barnen så är det alltid samma föräldrar som lider av denna bokstavskombination.

Idag var jag tvungen att skratta för det är speciellt ett par föräldrar som lider av detta och jag har kommit på mängder med förklaringar till varför det är så bla att de hörde dåligt osv. Imorse busade pappan i familjen med Liten och då pratade han ju vanligt och i vanlig ton men på en gång när han började prata med sina barn var kombinationen SKRIK framme. Min teori blev då att barnen hörde dåligt men när de frågade vad jag hette och jag svarade i vanlig samtalston ja då hörde de ju allt jag sa. Samma sak med mamman när hon kom för att hämta dem. Jag är helt säker på att de när de blir större kommer att få problem med hörseln efter att ha levt med föräldrar med denna diagnos för har de den nivån bland folk då vill jag inte veta hur det låter hemma hos dem. Och de är många oxå som har barn! Fastän mina barn har en hörapparat som gör att de inte hör vad mamma säjer så har jag lärt mej att det hjälper inte att höja rösten för ju mer man gör det så dessto mindre hör de!

Nu ska jag ta och titta på bönderna och hoppas att det händer lite ikväll för jag kan inte säja att det varit för mycket action denna säsong. Kanske kanske kommer den ikväll och det kan jag ju inte missa så jag får sätta mej med en varm kopp kaffe och titta! Och minnas Skruttans kram och kommentaren att jag var den-bästaste-mamman-som fanns-i-hela-världen och naturligtvis smalt jag helt!!!!   

PUSS

Ibland blir jag bara så less på hela min situation för det är som att bara för att jag är ensam så ska allt kommenteras och ALLA har rätt att kommentera ALLT!

Jag har ett par älsklingsjeans som har gått sönder men det är såna där som man verkligen inte kan kasta för de är bara så sköna och följer varje rörelse. Jag har dem inte om jag ska göra något speciellt men till och från dagis så tycker jag att jag kan ha dem när jag ändå bara ska vara hemma sen. Här kommer det roliga - naturligtvis tycker en person som bor här någonstan att det är helt okej att fråga om jag inte har råd att köpa nya byxor för att jag köper så mycket som jag gör åt barnen. Känner då att jag bara vill skrika "Skit i det så lever du längre" men naturligtvis gjorde jag inte det utan sa lite glatt att det har jag och gick snabbt därifrån innan min riktiga kommentar kom fram.

Häromdagen när vi kom hem från dagis så hade Liten bestämt sej för att vi inte skulle gå in och detta visades, eller snarare hördes genom gråt och skrik. Jag berättade att det inte spelade någon roll hur mycket skrik och gråt det kom för nu var det dags att gå in efter att vi åkt pulka i backen 10 gånger mer än vad som var tänkt från början. Då lägger en granne sej i och berättar att man som förlder ska lyssna på barnen och låta dem göra det de vill för att de ska utvecklas. Och då känner jag bara "Skit i vad jag gör" men denna gång sa jag ingenting utan fortsatte med att bubba in alla barn och pulkor. I huvudet tänkte jag dessto mer för om man inte som förälder sätter gränser ja då blir det okej för barnen att göra precis vad de vill. När de leker med eld ja då ska jag tänka "Å det är pyroman mitt barn ska bli"! Jag avskyr när jag ser barn som inte tål att få ett nej utan lägger sej på golvet och skriker och gråter för att de inte får tablettasken på affären och FÖRÄLDRARNA KÖPER DEN FÖR ATT FÅ TYST PÅ UNGEN!!!! Då kan jag inte låta bli att undra Säjer de aldrig nej hemma heller?

I morse när jag kom och skulle lämna barnen så hör jag en mamma som säjer i lagon hög ton till en annan för att jag skulle höra: "Tänk att hon gör barnen fåfängd! Alltid har de uppsatt hår och olika frisyrer! Jag fäörstår inte hur hon hinner och ens orkar när hon är själv. Släpar hon upp barnen 5 på morgonen"

Ännu en gång känner jag SKIT I DET DU SÅ LEVER DU LÄNGRE!!!! Jag har kommit på att det är lättare och går fortare att göra den frisyr de vill istället för att diskutera med dem att ha den frisyr som jag tycker.

Är så trött på att vara en som person som det är helt okej att kommentera vart och när som helst. Sköte er själv och skit i andra!!! Och innan man säjer något kanske man ska se om sitt eget hus först. 

PUSS