Ibland så känner jag att jag skulle behöva en kopieringsmaskin så att jag kunde göra fler uppsättningar av mej själv då kanske jag skulle hinna med det jag vill och räcka till för allt och alla! Känner mej så frustrerad för att jag ska räcka till som mamma, dotter, syster, kompis och den som man kan anförtro och som ska kunna ge bra råd och jag känner att jag inte ens vet hur jag ska räcka till och orka med allt. Mitt i allt annat ska jag även kunna bearbeta det som jag varit med om och vara en "psykolog" till mina barn. Det känns som om mitt liv verkligen går över berg och djupa dalar och just nu så är jag i en djup dal.

Det känns som just nu så sitter jag i dalen och inte många i min omgivning förstår mej. När jag inte orkar ja då får jag höra att jag är stark och jag klarar det och det känns som om det skulle vara så skönt att bara få känna att jag har rätt till att vara sur, grinig, gnällig och trött utan att få höra vad jag förväntas vara STARK! Jag sa väldigt tidigt att man måste vara stark för att kunna överleva som ett offer. För varje dag som går så inser jag bara mer och mer att det är så. Jag bara undrar när det ska ta ett slut.

Känner att jag kan inte bearbeta allt som jag skulle vilja göra för det kommer att rivas upp igen på rättegången. Då kommer såren på insidan som har börjat att läka lite och långsamt att rivas upp igen. Inget är hemligt utan jag måste berätta om allt som har varit tabu under så lång tid. Och Han kommer att höra allt!!! Han som gett mej alla förbud, som straffat mej när jag inte gjort som han hade tänkt att jag skulle göra eller vad han förväntade sej av mej. Hur många slag och kränkande kommentarer har jag egentligen fått för att jag visat att jag är en person som står upp för det den tror och tycker eller hur många slag jag har tagit istället för barnen? Jag kan inte räkna dem eller rättare sagt så vill jag inte det heller för jag vill inte minnas allt som har varit. Mina skador är nog påminnelse.

Sen känner jag att jag ställer upp och jag ställer upp och ibland undrar jag när allt ska komma tillbaka. Jag kräver inte att jag ska få tillbaka allt som jag ger men ibland skulle det kännas skönt att ha ett utrymme där jag får tillbaka mer och att jag blir sedd. För jag känner att jag måste börja värna mer om mej och den som jag är! Fick besked idag av biblioteket att boken som jag beställt som handlar om att vara i greppet på en psykopat och jag känner att jag behöver läsa den för att lägga pusselbitar och det är det jag ska göra. Jag har fått höra att han jag levt ihop med och som är pappa till barnen är psykopat av flera myndigheter, instanser och personer. På något sätt försöker jag nog att hitta en orsak till att han gjorde detta mot mej och barnen som han har gjort! Det finns ingen ursäkt och hur mycket teori jag än får så kommer jag känna att skulden för det som hände ligger hos han men jag behöver få veta vem jag levt ihop med om jag tittar i andra glasögon än de jag haft på mej genom hela förhållandet. De glasögonen ser man inte verkligheten genom för den är för svart men nu har jag vågat ta av mej dem och nu ska jag se och lägga mitt pussel även om det tar tid för att jag ska kunna gå vidare i livet. Och jag ska klara att komma upp ur min dal och komma upp på det höga berget igen!

Puss och God natt    

När jag ser min farmor då känner jag att jag inte vill bli gammal. Farmor har alltid varit i farten trivts med att umgås med andra människor och avskytt att vara ensam. När farfar dog för flera år sedan då såg hon det som att hon skulle få äta vilken mat hon ville och titta på TV när hon ville och inte någon som ville se på en annan kanal än henne.

För ett år sedan så bröt hon lårbenet och sedan dess har det bara gått utför. Hon ville bara sitta när hon kom hem från sjukhuset och att det var vinter gjorde det ju inte precis lättare. Sen när hon väl kom ut och gick ja då var kroppen ovan med det och hon fick träningsvärk men i hennes huvud så är det värk för att det inte har läkt som det ska. Det blev mer och mer att hon satt inne och grubblade och som ett extra plus på detta så börjar hon bli senil. Hon glömmer och det värsta är att vissa dagar märker hon det själv men inte andra dagar.

Idag var en sån där dag när minnet är kortare än en guldfisks. Jag tror att hon frågade hundra gånger om jag ville ha fika men mindes inte att jag tre sekunder tidigare sagt att jag var tvyngen att åka hem för att hämta barnen på dagis. Hon gjorde en lista men när jag kom med det så var det minsann inget av detta som hon hade beställt för hon hade inte bett mej att handla. När jag visade lappen ja då var det ju hennes saker men inte skulle hon ha dem nu. Om jag skulle berätta allt så skulle jag få sitta här till imorgon och skriva.

Jag tycker att det är så tragiskt när det blir så. Många gånger kommer hon inte ihåg vem Liten är eller vad hon heter. Jag tycker att när man har levt ett långt liv och varit lycklig, vilket jag tror att hon varit och hon har gett sken av, varför kan man inte då få avsluta det med att man kan ´minnas, må bra och klara av att unna sej saker och göra sånt som man tycker om? Kanske tycker jag att detta är jobbigt bara för att jag själv är jätterädd för att tex bli blind, hamna i rullstol eller något annat som gör att man inte klarar sej själv. Jag menar inte att de som sitter i rullstol har ett sämre liv men jag skulle må dåligt över det för jag märker hur skadorna från misshandeln påverkar mej och får mej att känna mej begränsad. Om jag hade fötts med nedsatt syn på ett öga så var det något som jag hade varit van med och jag hade inte vetat något annat. Men nu föddes jag och var frisk och då märks nedsättningarna så mycket mer och det får mej att lida.

Nu ska jag natta barn och njuta av att jag kan röra mej och klara av mej själv och barnen och att jag med lite planerande får vardagen att fungera!!!

Puss  

Jag ska ringa ett helt vanligt telefonsamtal som är till Skruttans talpedagog och hon har fått detta genom dagis. Eftersom vi har skyddade uppgifter så får dagis trots medgivande från mej inte lämna ut mitt teltfonnummer till henne utan jag måste kontakta henne. Jag hade tryckt numret och skulle precis trycka koppla när jag inser hur presenterar jag mej!!!!????? Jag kan inte såja namnet på dagiset tillsammans med Skruttan för om fel person hör det så är det inte bra! Hon vet inte ens vad jag heter för det berättar inte dagis för henne i min situation. Och vad säjer man då? Hej jag är den hemliga mamman med min hemliga dotter på det hemliga dagiset och jag skulle kontakta dej!

Om jag hade kunnat sia i en kula hur min framtid hade sett ut för 6 år sedan hade jag gjort hela andra val för just nu är det problem med allt från att ringa ett telefonsamtal, bli uppropad i väntrummet till dokton eftersom det inte finns några uppgifter till att bara teckna ett abonemang! JAG VILL HA ETT ANNAT LIV NUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Jag blir lika irriterad varje vinter: Är vissa bilförare idioter eller vad är problemet med vinter, snö och halka och att köra bil i det. Det gäller bara att köra lugnare och inte bara gasa och köra!!!

När första halkan kommer ja då kommer alltid tidningsrubriker "Halkan överraskade". Vadå överraskade? Vet inte alla människor att först är det vinter innan våren sommaren och hösten kommer och sedan vare sej man vill eller inte så kommer vintern och med den halkan? Sätter sej folk bara och kör utan att se att det är kallt och att det finns en risk för att även vägen de ska köra kan vara hal och det var halt när de gick till bilen.

Imorse när jag satte på radion var det nyheter och det som upptog mest tid där - ja det var att det hade hänt massor av olyckor och avåkningar just pga halkan!!! Grattis alla som upptäckte nu att det är vinte, kallt och halt jag upptäckte det för flera veckor sedan men det kanske är för att jag är smartare än medlemåttet eller så är det enbart för att jag har fötterna på jorden och trots mina hjärnskador tänker på hur det ser ut ute och hur det känns när man går 

   Puss och ta det lungt på vägarna