Jag tror att John Blund har glömt bort mej efter att ha strött sömn-pulver på mina barn. Så här sitter jag efter att verkligen ha försökt med allt för att somna igen så blev min sista utväg att skriva av mej och se om hjärnan lugnar sej då och jag somnar.

Barnen somnade jättefort efter tomte-äventyret och jag satte mej och tittade på mammorna som blev en besvikelse för det blev så konstigt slut. 1 mamma valde precissom jag trodde, den andra bad att få fortsätta träffa killarna ytterligare för att kunna bestämma sej och den tredje hon gav båda nobben. Känns som om det har gått för många säsonger och samma sak med Bonde söker fru men ändå sitter man och tittar! Efter det plockade jag undan lite här hemma och gjorde iordning det som ska med barnen till dagis. Sen stupade jag i säng och somnade som en stock för att vakna 1 timme senare av att jag skrek och grät.

Jag förstod först inte vart jag var eller vem det var som skrek men när jag insåg att det var jag så kom minnena från drömmen. Jag drömde att Han hade hittat oss och torterade oss för att jag skulle ta tillbaka anmälan och gå ut och säja att jag hade ljugit och att han aldrig hade gjort något. Jag vägrade och ju mer jag sa nej dessto mer tortyr fick jag. Jag var stark enda tills han började göra barnen illa och det var då jag vaknade. Det var en sån här dröm som lämnar känslor efter sej och det känns verkligen som om det hände. Känslan sitter fortfarande kvar fastän det är flera timmar sedan jag drömde och det är så hemskt att jag är så rädd att detta kommer ut i drömmar. Om Han hittar oss så tror jag inte att vi lever efter det. Min mage säjer det och tyvärr kan jag säja så brukar den känslan vara rädd.

Jag gick upp och tog en sömntablett men trots att den har effekt och skulle hjälpa mej att sova för flera timmar sedan så är kroppens försvar så starkt att den vägrar låta mej somna. Detta känner jag igen från tidigare för det var så i nästan 2 månader efter misshandeln men sedan så har det avtagit och kommit mer och mer sällan men nu kom det ordentligt. Det värsta är att jag är så beroende av sömn och imorgon är dagen i stort sätt fullplanerad så det finns inte många lediga stunder att sova på. Jag hoppas att nu när jag har skrivit av mej så kommer jag att kunna somna. Det har funkat tidigare så jag hoppas att det funkar även denna gång. Har ont i käken oxå nå fruktansvärt men troligen är det för att jag bet ihop så mycket under drämmen. Usch va vidrig känsla det var när jag vaknade. Var tvungen att titta att barnen sov i sina sängar och att dörren fortfarande var låst och att kedjan var på. Jag vill inte ha det så här och jag vill inte vakna av såna vidriga drömmar och allt detta pga en persons handlande och det han valt att göra.

Nu ska jag göra ett nytt försök att ropa på John Blund och hans paraply så får vi se om han kommer eller om han kanske har somnat själv!

PUSS 

Idag är det konsataterat att det finns människor som inte skulle vara nöjd hur än läget ser ut. En person i min omgivning kom ifrån sin partner och i deras förhållande hade det förekommit lindrig misshandel fysiskt men grovt psykiskt. Det finns fem barn med i bilden varav den minsta är precis fyllda tre år. En gång kom hon ifrån allt detta med barnen och fick se vad ett liv innebar istället för det helvete som hon hade tillsammans med sin partner. Hon gjorde polisanmälan, fick besöksförbud, soc ordnade så att hon fick en lägenhet och trots detta så valde hon att flytta tillbaka till den partnern som var vidrig mot henne.

Nu har hon två lägenheter som soc betalar, det är soc som försörjer henne trots att hennes partner jobbar och jag vet inte allt. Mediciner betalar hon inte heller själv! Trots allt detta så bor hon fortfarande med partnern och ena dagen är det ett helvete men bara det finns lite godhet med i förhålllandet om än så bara för en sekund så tänds hennes hopp att nu kommer det att bli bra. Det kommer förbud på förbud och dessa bara accepteras. Barnen påverkas eftersom de ser vad som händer och det är här som jag blir så förbannad. Hon klagar på att inte socialen gör något men hur ska de veta att hon verkligen blir utsatt för allt det som hon säjer när hon hela tiden återvänder och bor där trots att hon var så rädd att hon sökte sekretessmarkering för att inte han skulle hitta henne och barnen. Hur ska hennes handlande visa att det finns fog för allt det hon sagt och anklagat honom för när hon trots den uttalade rädslan bor tillsammans med honom när hon har två andra alternativ att välja på!!!

Jag känner att om man brister så mycket i föräldraansvar då ska man inte få ha barnen kvar för man visar dem att det är helt okej att man låter någon göra så här mot den som de säjer att de älskar. Jag tycker att som förälder ska man vara en förebild för barnen och jag skulle aldrig ha gått tillbaka till helvetet när jag väl fick hjälp att komma därifrån. Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle återvända till Honom utan jag har tagit varje chans som jag fått för att ta mej längre ifrån Honom som utsatt mej för allt det vidriga.

Jag vet att man aldrig ska säja aldrig men jag kommer verkligen aldrig att gå tillbaka till Honom och jag förstår inte dem som gör det. Har man kommit därifrån så anser jag att man har ett val och en möjlighet att inte  behöva återvända och att få hjälp att starta ett bättre liv men för att få det så måste man själv ta ansvar för sej och sina barn och visa att man vill ha ett annat och bättre liv. Jag tycker att om man sätter sej i sitsen igen och att barnen får se detta jag då tycker jag att barnen skulle omhändertas för vad får de för värderingar och tankar om hur mycket man ska finna sej i att bli kränkt och utnyttjad. Vilka värderingar får dessa barn på vad kärlek och äktenskap är något.

En klok person sa för länge sedan till mej att det är lätt att skaffa barn men det är när de kommit till världen som man har ett livslängt ansvar för dem och om man brister i detta ansvar då är man inte en förälder. Jag tycker inte att hon är en mamma och jag vet att det låter hårt. Jag anser att barnen skulle ha det bättre hos någon annan som lär dem gränser och värderingar. Jag har gjort anmälan till soc om detta men det de gjorde var att ringa till föräldrarna och berättade att detta kommit in och att de ansåg att de brast i föräldraansvar det var allt. Och det är flera månader sedan och samtidigt så bor barnen i denna miljö och lär sej av deras "föräldrar" att det är så hör livet är!!

Det är att tänka på barnens bästa det  - NOT! Nä ska man vara förälder då får man tänka längre än  näsan för att uppfylla de kraven. Barnen varken väljer att bli födda eller vilka föräldrar de ska få så det är bara att växa upp och ta sitt ansvar annars skulle man inte ha satt dem till världen! Tycker synd om barnen som inte har någon förälder som ser till dem och deras bästa! Kanske skulle tvångs-sterilisering finnas kvar för vissa!!!! 

PUSS och God natt! Jag hoppas att jag kan sova trots att jag är med än förbannad  

Eftersom det inte var lika mycket att städa ute så gick det mycket lättare att få adventskänsla där när man ser detta. Alla stjärnor och stakar står i fönstrena iallafall och julgardinerna är uppsatt i kök och barnens rum och städningen det ska jag ta någon dag. Hade planerat att ta det imorgon men sen kom jag på att Smulan har års-kontroll på BVC och sedan måste jag till biblioteket. Besöken hos BVC brukar vara jobbiga, inte för att det är fel på barnen men i en svag stund sa jag till sköterskan där att det var bättre att hon frågade om hon undrade över något än att hon bara gick och funderade. Hon blev överlycklig och nu så tror jag att hon frågar i studiesyfte och för att få kunskap och det är positivt men ibland känner jag bara varför jag? Jag har haft samma roll mot soc och andra myndigheter känns det som men jag ser det som att det kanske kan hjälpa någon annan att slippa helvetet så jag svarar så gott jag kan. Sen är det bra för att BVC ligger x antal nerförsbackar härifrån och när vi ska gå tillbaka blir dessa uppförsbackar så då får jag bra rumpträning   Det är det som kallad för positivt tänkande att se det positiva i situationen. Jag lyckas inte jämt men denna gång så gjorde jag det och därför måste jag ju kommentera det!

Jag och barnen var på julskyltning idag i -10 men det kändes som -30 så nu sitter de under filtar i soffan och äter kvällsmat. Jag kommer nog inte att tina upp under detta dygn känns det som. Jag får skylla mej själv för jag pylsar på barnen massor av kläder men är inte lika klok när det gäller mej själv. Vi har varit till 2 stycken tomtar och lämnat teckningar och fått presenter av dem. Först frågade barnen varför de skulle lämna teckningar för att få teckningar för det hade de minsann inte gjort tidigare. Vi redde ut denna diskussion med att det var så när de var på stan och hälsade på och att det var lite för att man skulle få julklappar sen. De köpte det och jag kände mej så lugn och lycklig över att det var färdigt och uträtt men det var bara tills vi kom till stan och det fanns 2 tomtar. Då kom ju naturligtvis frågan hur det kunde komma två tmtar när det bara fanns en riktig. Vad säjer man då??? Jag försökte lite fint med att det var samma men att han hade bytt plats. Då tittade Skruttan på mej och berättade att det var inte alls samma för en var tjock och det var inte den andra. Det är såna gånger man känner som förälder att när man har "laglig" rätt att ljuga att tomten finns så kan väll de som spelar tomtar använda samma storlek så man slipper komma på fler lögner än att tomten finns men inte då. Till slut hittade jag olika lampor med mönster och detta förvillade dem så jag behövde inte komma på någon förklaring. Tack till det skyltfönstret och den som hade dekorerat den - jag står i tacksamhetsskuld.

Skulle gå in på elaffären och köpa en arm så jag kan få kökslampan mitt över bordet och att den som sitter på fel sida slippe bli bländad. Det slutade med att jag kom ut med en ny kökslampa oxå som jag bara VILLE HA trots att den var dyr och att jag redan har en. Kan ju skylla på att den jag har får mej att tänka på Honom eftersom den var med till helveteshuset och sedan så kan jag ju köpa den som en julklapp till mej själv. Hur jag ska få tid att sätta upp den är dock en fråga men jag får helt enkelt ta mej tid och då har jag ju en ursäkt för att slippa städa den tiden. Jag förmodar att det kommer att ta en mindre evighet att  få upp den och armen för jag förstod inte så mycket när han förklarade hur jag skulle göra. Går även att ha levande ljus i den men naturligtvis köpte jag koppar så jag kunde ha värmeljus istället så jag måste ha varit en perfekt kund som köpte allt man kunde till denna lampa - iallafall för försäljaren men inte för plånboken. December brukar vara en månad som kostar rätt mycket iallafall.

Nu ska jag försöka få mina barn i säng så det går lätt att väcka dem imorgon! Hoppas att ni haft en trevlig advent! Min var över förväntan eftersom advent kom och jag överlevde trots att inte allt var perfekt här hemma och det var bra för en pedant att se.

PUSS i kylan   

Jag har fått min mormors gamla änglaspel och idag så satte jag och Liten ihop det. Det var inte det lättaste för beskrivningen satt på insidan av kartongen och Liten var jätteintresserad av delarna men tyckte att de skulle ligga i en skål istället för att de skulle sättas ihop. Till slut var det ett färdigt änglaspel och vi kunde tända ljusen. När änglarna började snurra och dessa "pling" kom så försvann jag till min barndom i tankarna!

Vi hade ett hemma och mormor och morfar hade även de ett hemma hos sej och dessa pling är så förknippat med mina barndoms jular och advent så jag kunde riktigt känna lukten av skinka som står i ugnen, glögg och alla andra lukter som hör julen till. Jag kunde känna hur trygg jag var och hur sakta dagarna gick tills julafton. Julaftonen det var Kalle Anka, mat och en lång väntan på att tomten skulle komma på sina renar och vad man skulle få i klapparna. Just detta vad lugn och fridfull julen var. Man var trygg och man var tillsammans med människor som älskade en och ville mej det bästa.

Nu idag när jag själv är mamma så inser jag att julen kändes lugn bara för att jag var barn och inte hade ansvaret för att det skulle bli  jul. Jag behövde bara vänta och vänta men det var nog så jobbigt när man var liten. Just nu känner jag att det är mängder av saker kvar att göra och det känns som om det är för kort tid kvar till jul men jag jobbar ju bäst under press så det blir väll kvällen innan som jag gör allt. Jag har iallafall inte lyckats göra klart för advent mer än att bytt till tomtegardiner i köket och gjort det "adventigt" och  stakar och stjärnor står i fönstrena och jag erkänner att advent kommer fastän det inte är perfekt och inte som jag skulle vilja att det såg ut här hemma. Och imorgon när vi tänder ljuset så hoppas jag att mina barn får känna sej trygga och att det blir en lång väntan för dem tills tomten kommer - det är jag övertygad om!!!!

PUSS

Idag pratade jag med en bekant och hela tiden vi pratade så tänkte jag "men snälla sluta gnäll" och jag menar verkligen att det var gnäll på en hög nivå och det var felt på allt och alla! Den ena hade pyntat för mycket och den andra för lite. En pratade konstigt, en annan skrek, den tredje pratade sluddrigt och den fjärde....... osv. Jag har sen jag pratade med henne funderat över varför det finns vissa som aldrig blir nöjd för det är hela tiden någon som har det bättre än dem. Är verkligen personer så avundsjuk på varandra? Tycker det verkar helt sjukt men som vanligt är det kanske jag som är annorlunda och har lägre krav än andra. Jag lovade mej själv under misshandeln att om jag överlevde skulle jag värdera saker helt annorlunda.

Jag är glad varje  dag som jag kommer upp ur sängen och att jag kan gå på mina ben, jag är tacksam för att mina barn är friska och att jag har dem, vi har någonstans att bo, vi har mat på bordet och vi är en sammansvatsad familj. Jag känner att jag inte har så mycket större krav! Jag skulle vilja slippa vara rädd för att Han ska hitta oss och kanske kommer det en dag när jag kommer att slippa det men på något sätt har jag lärt mej att uppskatta de små ljusglimtarna istället för att vänta på att hela "himlen ska spricka upp".

Jag har dekltagit i en studie som regeringen gett i uppgift till Karolinska att genomföra som handlar om vilka resurser det finns för kvinnor som blivit misshandlad och om det behövs ytterligare insatser. Många av dessa frågor handlar om hur man tycker att socialen har agerat och jag kan inte säja att jag är nöjd med allt hos dem och hur de har gjort saker i mitt fall. Ska jag göra en sammanfattning av helheten så måste jag erkänna att jag är nöjd över helheten. Jag har fått uträtta mycket själv men jag har haft dem bakom mej och där jag gått i väggen och inte fått ett resultat själv har de kommit in och hjälpt mej att uppnå det. Hade de istället löst dessa saker åt mej då tror jag att den dagen de hade avslutat mitt ärende ja då hade jag stått där själv och inte vetat att jag klarade av detta själv. Jag tycker att deras handlande har hjälpt mej ungefär som när man genom att inte hjälpa ett barn med allt visar att det klarar av det själv, jag vet att jag klarade det själv men att jag hade dem i ryggen och att de hjälpte mej när jag bad om det. När jag fyllde i dessa enkäter så fyllde jag i att jag var nöjd med deras insatser och hon som gav mej enkäten sa att jag var en av väldigt få som var nöjd med insatsen som de fått.

Min tanke här är att de som är missnöjda de kanske har fått samma hjälp som mej men att de har förväntat sej att socialen ska göra allt jobb till dem och att de bara skulle håva in resultatet. Jag tror att mycket av den hjälp som jag fått är resultat av mitt eget agerande. Det är väldigt lätt att säja saker som man vill ha men det är svårare att visa i handling vad man menar om man inte menar det till 110%. En sån sak är tex när de sa att de inte kunde ljuga om vart barnen var för pappan om han frågade dem vart de var. Jag förstår det men det var som jag sa till dem att jag vägrar lämna barnen till någon som gjort övergrepp på den och misshandlat mej fysiskt och psykiskt och det var det jag visade dem hela tiden och efter ett tag stödde de mej till 110% i mitt beslut. Det har varit samma sak i många andra fall men detta var ett exempel. Resultatet har varit starka papper till vårdnadstvisten som har överraskat många med mer erfarenhet än mej. Jag tror för att få hjälp av myndigheter måste man vara säker på vad man vill och inte töja en millimeter på detta och då tror jag att man får hjälp. Velar man däremot ja då är det kört för då vet de inte vart de har en och i samhållet finns inte ett 100% säkert barnperspektiv så det får man ha som förälder och tänka på dem.

Jag vet att om jag hade sagt att jag ville ha ett hus på 7 rum och kök, en bil och en miljon på kontot så hade jag inte fått det och jag hade blivit bitter, sur och besviken och sagt att jag inte fick hjälp av dem. Det jag har ställt är rimliga krav och som hela tiden har varit de samma - att barnen och jag inte ska behöva utstå dessa övergrepp mer och att de inte heller ska beöva riskera det genom att tröffa Honom. Jag tycker att jag har fått all hjälp till detta som man kan kräva och det är jag tacksam för men sedan är det inte jämt som myndigheter kan avgöra allt utan att det måste komma en dom på det men jag tror att så länge man är ärlig och kör en rak linje så får man även hjälp.

Många gånger tror jag att det kan vara så att de som bara klagar på alla myndigheter haft för stora krav och inte varit konsekvent i sitt handlande men som med min bekant är det lättare att gnälla på andra än att kritisera sej själv. Kanske finns det inte grund för ett annnat beslut än det som togs men att det inte passar parten som klagar på det.

Nu ska jag inte spekulera mer utan se till att göra advent här hemma!

PUSS

Måste ju passa på att kommentera en sv dagens nyheter innan jag går ut till detta:

Jag hatar snö och konstaterar för varje dag att jag ör född på fel sida av jorden och har för lite pengar på kontot för att kunna köpa ett hus att bo i under vinterperioden så det är bara att gilla läget och när barnen har ritat klart ska jag ta med mej eller det är nog rättare sagt de som släpar med mej ut i detta.

Idag på nyheterna berättade de att det var parasiter i kranvattnet. Jag bor inte ens i de reginoner som det var det i vattnet men nu har jag ju den perfekta ursäkten till att inte dricka kranvatten i framtiden heller utan köpa mina flaskor med kolsyrat vatten. För med min otur så finns det redan i vattnet där jag bor fastän de har inte upptäckt det än så det kommer att komma ett larm om ett långt tag   . Att orsaken till att jag inte dricker vatten ur kranen egentligen är att jag inte tycker om det är ju inte en giltig ursäkt när man bor i ett land som har ett av världens renaste vatten men jag kan inte rå för att jag inte tycker om det. Det är en konstig smak så nu ska jag skylla på parasiter i vattnet fastän det är många mil som skiljer mellan mitt och det området. Om man vill så hittar man alltid en ursäkt till allt   

Dagen idag innehåller även ett ljuståg där Lucian ska krönas   . Egentligen så är jag inte en traditionsmänniska men jag ska inte låta barnen bli drabbade av att inte jag tycker att traditioner ska följas stenhårt. Imorgon är det julskyltning och det är där som tomten ska få de fina teckningarna som barnen tillverkar.

Puss och nu ska jag ut i snön och drömma att jag ligger på en sandstrand och solar så kanske jag tycker att det är trevligare!!!    

Jag vet att det låter helt idiotiskt men jag började fundera och det är efter min terapi som denna tanke har kommit. Jag menar verkligen inte att det är rätt att misshandla någon eller utsätta någon för övergrepp för det är det värsta man kan göra mot någon.

Jag känner att jag har fått en andra chans efter misshandeln! Den innebär mycket kämpande och många strider men kanske leder det till ett resultat som jag inte hade kunnat uppnå utan denna händelse. Innan misshandeln har jag flera gånger försökt att komma från Han men det är inte gått. Jag har aldrig haft pengar eftersom han har styrt över ekonomin, jag har inte haft den möjlighetern för att vi har haft barn tillsammans som Han har utsatt för övergrepp och jag visste att jag inte kunde skydda dem mot Honom om inte jag fanns där för dem. Sen visste jag inte att det var övergrepp i den utsträckningen som jag vet idag men det räckte för att jag skulle gå emellan och ta slagen istället för dem. Jag var en gång när Skruttan var liten till sjukhuset pga att han hade brutit en del av min kropp men INGEN av sjukhus personalen frågade om jag ville anmäla eller visade på något sätt att detta var fel och när man är kuvad och har hört tillräckligt många gånger att det inte är någon ide att man berättar för att ingen kommer att tro en så tolkar man deras tystnad som att de instämmer med honom. Jag tog ändå mod till mej och berättade precis vad som hade hänt och detta fördes in i min journal men ingen gjorde något. Skruttan var då 6 månader och jag tycker idag att det är konstigt att ingen tänkte på henne åtminstone om de inte ville tänka på mej.

Misshandeln och tiden efter har visat vilka mina riktiga vänner är. En del som jag trodde skulle vara mina vänner försvann av rädsla och att man inte ville att något sånt här skulle finnas i ens närhet medans andra som jag trodde skulle försvinna finns för mej i vått och torrt. Andra vänner har jag fått under resan och jag har lärt mej att det är inte tiden som man varit vänner utan hur man är vänner som betyder något.

Jag har fått en chans att bygga upp mej och barnen igen och jag har fått hjälp med det genom kunniga personer. Jag har blivit utredd som förälder in till under underkläderna känns det som men det har bevisat för mej att jag är en bra mamma och det suddar lite ut Hans beskyllningar att jag är värdelös och att jag inte klarar saker även om jag hör det i mitt huvud ibland. Jag har fått lära känna människor på myndigheter som jag vet ställer upp för mej och barnen vad som än händer och att de vet att jag har kört med helt öppna kort. Hur många har kontakt med tidigare utredare efter att de avslutat utredningarna? Jag tror inte att det är många men jag är stolt och känner mej trygg i att jag har det.

Jag kan idag se Honom genom andra "glasögon" och även mej själv och hela situationen och jag kan idag se att det var Han inte jag som var svag. Det var inte jag som var så rädd att jag slog och förnedrade andra. Det jag gjorde var att ha strategier hur utbrotten skulle avta så fort som möjligt och lämna minst skada. Ibland lyckades jag medans andra gånger var jag säker att jag skulle dö! Idag börjar jag känna mej stark och jag kan erkänna att jag har en lång väg att gå tills jag blir en hel person igen, om jag någonsin blir hel. Mina skador kommer att följa mej hela livet men på något sätt känns det som att de och misshandeln är "priset jag fick betala" för att jag skulle bli fri från honom, överleva och kunna bli en mamma, person. Detta kan säkert låta helt sjukt för en del men det är så det känns.

Idag kan jag se en framtid, jag kan skratta med barnen och jag kan vara den mamma och person som jag vill vara och som jag håller på att bygga upp! Jag kan säja till mina vänner att jag älskar dem utan att bli kallad för lesbisk, jag kan trösta mina barn utan att få höra att jag gör dem till töntar och att barn måste lära sej att tåla lite smärta och inte springa till mamma jämt. Jag kan och jag SKA bygga upp mina barn till starka individer som inte finner sej i det mamma har gjort och som vet att det mamma har utstått är fel men att inte skulden är hos dem. Jag vill att de ska kunna vara stolta och säkra över sej själv och jag är stolt över de personer de har blivit till idag!

En dag kommer jag förhoppningsvis att vara en stark person igen som inte låter  någon sätta sej på mej igen och till den dagen ska jag kämpa. För kanske kommer det något positivt ur en sån här händelse ändå!!!!????

PUSS 

Måste ju kommentera dagens nyhet oxå -börjar bli en "tradition". Jag lyssnar alltid på radion medans jag gör klar barnen och idag pratade de om detta att det var farligare med passiv rökning än vad man tidigare har trott! Grattis känner jag är folk verkligen idioter eller säjer de bara sånt här för att det ska se ut som om de forskar????? Man har vetat under hur många år som helst att det är farligt att röka och man kan få KOL och cancer och att man kan dö fortare av det än om man inte röker. Och nu först så kommer man med larm att det är farligare än vad man trott om den passiva rökningen. Vad är skillnaden egentligen för den som röker drar in röken och det är den som skadar dem vad skulle då vara skillnaden med att man sitter bredvid och andas in den? Jag fattar att den inte är nyttig då borde ju andra oxå göra det. Och något som jag verkligen HATAR är när de röker och andas in röken i barnvagnar där det sitter barn i eller när de ens röker i barns närhet!!!!

Det är bara att konstatera att jag är smartare än andra som redan listat ut detta INNAN forskare och andra! Så nu har jag konstaterat att det finns idioter!