Jag önskar verkligen att det fanns en Skalman i mej som gjorde att jag inte var världens största tidsoptimist. Kommer alltid med andan i halsen till dagis när jag ska lämna barnen och fastän vi är färdiga i tid så händer alltid något så vi kommer på minuten. Jag tror oxå att jag ska hinna med 1000 saker på en dag och på kvällen konstaterar jag ännu en gång att jag hann med 3 men dagen efter då är det bortglömt och 1000 nya saker inplanerade med samma resultat på kvällen igen.'

På helgerna verkligen beundrar jag dem som hinner med frukost, lunch och middag och mellanmål oxå för jag hinner med frukost lunch som kommer på eftermiddagen och sedan mellanmål. Idag slog vi alla rekord men jag skyller på att vi åt sen frukost och att barnen hade roligt för idag kom lunchen klockan 16.

Var slaskigt idag och all snö är nästan borta och jag kände att gå ut var inte min favorittanke idag. Upptäckte redan igår att när snön började försvinna så var det så att all kattskit (som jag bara tycker är så äckligt och ligger överallt och speciellt i lekparker där det är sand. Funderar på att samla ihop och ge tillbaka tillkattägarna och jag HATAR det som ligger där man ska gå) som legat gömd under snön kommer fram igen. Och min hjärna listade ut rätt fort att det skulle vara ännu mer framme idag alltså fick jag tänka ut något annat. Jag kom på att vi kunde åka till biblioteket och där finns det utklädningskläder, dator att spela på och mycket annat. Min baktanke var att vi skulle låna med lite filmer hem som de sedan kunde titta på så slapp vi gå ut till kattskiten. Hade dock inte behövt tänka så långt för det visade sej att vi inte var där förän vid 12. Jag tänkte att så länge kommer vi ju inte attbli kvar så jag strövade kring lite och  vi plockade ihop böcker, filmer och spel och sedan sa barnen vad de ville göra. Det gick bra till en början men som vanligt blir barn hem-tam efter ett tag och de är såna gånger man helst ska vara en vuxen per barn. Jag var en vuxen mot tre barn men det gick bra trots allt! Vi brände inte ner stället, spelade inte Domino med bokhyllorna och vi kom hem alla 4 vid 15 tiden. Så det var bara att acceptera det faktum att det skulle bli en sen lunch och sedan dusch så de luktar gott när veckan börjar. Töntigt men sant! Skulle inte kunna låta bli att duscha dem innan ny vecka - that´s me!

Konstaterade att trots att jag är ensam och uppfostrar mina barn så var de betydligt lydigare än de som var två på sina barn så nu är jag stolt och ska minnas denna känsla när det känns som om man misslyckas med allt. Men jag erkänner - Jag är avundsjuk på dem som är två om ansvar och uppfostran. Att bara få den avlastningen att inte vara tvungen att planera och genomföra allt och jag tror att dagispersonalen skulle tycka om det var någon annan än jag som jämt lämnade och hämtade dem men det går snabbt med rapporteringen för det är bara att fråga om allt har varit som vanligt och får man ett ja är det bara att gå och får man ett nej så är det bara att få en förklaring. Vilken försköning - jag glömde kampen med barnen att få på dem kläderna och sedan behålla dem på, få med dem trots att de inte gjort klart halsbandet, pusslet och teckningen samtidigt, när de ska berätta för tusende gången vad alla barnen heter och visa vilka de är. Tänk vad den första beskrivningen lät mycket bättre det är den jag ska drömma om inatt!

PUSS