Jag har fått min mormors gamla änglaspel och idag så satte jag och Liten ihop det. Det var inte det lättaste för beskrivningen satt på insidan av kartongen och Liten var jätteintresserad av delarna men tyckte att de skulle ligga i en skål istället för att de skulle sättas ihop. Till slut var det ett färdigt änglaspel och vi kunde tända ljusen. När änglarna började snurra och dessa "pling" kom så försvann jag till min barndom i tankarna!

Vi hade ett hemma och mormor och morfar hade även de ett hemma hos sej och dessa pling är så förknippat med mina barndoms jular och advent så jag kunde riktigt känna lukten av skinka som står i ugnen, glögg och alla andra lukter som hör julen till. Jag kunde känna hur trygg jag var och hur sakta dagarna gick tills julafton. Julaftonen det var Kalle Anka, mat och en lång väntan på att tomten skulle komma på sina renar och vad man skulle få i klapparna. Just detta vad lugn och fridfull julen var. Man var trygg och man var tillsammans med människor som älskade en och ville mej det bästa.

Nu idag när jag själv är mamma så inser jag att julen kändes lugn bara för att jag var barn och inte hade ansvaret för att det skulle bli  jul. Jag behövde bara vänta och vänta men det var nog så jobbigt när man var liten. Just nu känner jag att det är mängder av saker kvar att göra och det känns som om det är för kort tid kvar till jul men jag jobbar ju bäst under press så det blir väll kvällen innan som jag gör allt. Jag har iallafall inte lyckats göra klart för advent mer än att bytt till tomtegardiner i köket och gjort det "adventigt" och  stakar och stjärnor står i fönstrena och jag erkänner att advent kommer fastän det inte är perfekt och inte som jag skulle vilja att det såg ut här hemma. Och imorgon när vi tänder ljuset så hoppas jag att mina barn får känna sej trygga och att det blir en lång väntan för dem tills tomten kommer - det är jag övertygad om!!!!

PUSS

Idag pratade jag med en bekant och hela tiden vi pratade så tänkte jag "men snälla sluta gnäll" och jag menar verkligen att det var gnäll på en hög nivå och det var felt på allt och alla! Den ena hade pyntat för mycket och den andra för lite. En pratade konstigt, en annan skrek, den tredje pratade sluddrigt och den fjärde....... osv. Jag har sen jag pratade med henne funderat över varför det finns vissa som aldrig blir nöjd för det är hela tiden någon som har det bättre än dem. Är verkligen personer så avundsjuk på varandra? Tycker det verkar helt sjukt men som vanligt är det kanske jag som är annorlunda och har lägre krav än andra. Jag lovade mej själv under misshandeln att om jag överlevde skulle jag värdera saker helt annorlunda.

Jag är glad varje  dag som jag kommer upp ur sängen och att jag kan gå på mina ben, jag är tacksam för att mina barn är friska och att jag har dem, vi har någonstans att bo, vi har mat på bordet och vi är en sammansvatsad familj. Jag känner att jag inte har så mycket större krav! Jag skulle vilja slippa vara rädd för att Han ska hitta oss och kanske kommer det en dag när jag kommer att slippa det men på något sätt har jag lärt mej att uppskatta de små ljusglimtarna istället för att vänta på att hela "himlen ska spricka upp".

Jag har dekltagit i en studie som regeringen gett i uppgift till Karolinska att genomföra som handlar om vilka resurser det finns för kvinnor som blivit misshandlad och om det behövs ytterligare insatser. Många av dessa frågor handlar om hur man tycker att socialen har agerat och jag kan inte säja att jag är nöjd med allt hos dem och hur de har gjort saker i mitt fall. Ska jag göra en sammanfattning av helheten så måste jag erkänna att jag är nöjd över helheten. Jag har fått uträtta mycket själv men jag har haft dem bakom mej och där jag gått i väggen och inte fått ett resultat själv har de kommit in och hjälpt mej att uppnå det. Hade de istället löst dessa saker åt mej då tror jag att den dagen de hade avslutat mitt ärende ja då hade jag stått där själv och inte vetat att jag klarade av detta själv. Jag tycker att deras handlande har hjälpt mej ungefär som när man genom att inte hjälpa ett barn med allt visar att det klarar av det själv, jag vet att jag klarade det själv men att jag hade dem i ryggen och att de hjälpte mej när jag bad om det. När jag fyllde i dessa enkäter så fyllde jag i att jag var nöjd med deras insatser och hon som gav mej enkäten sa att jag var en av väldigt få som var nöjd med insatsen som de fått.

Min tanke här är att de som är missnöjda de kanske har fått samma hjälp som mej men att de har förväntat sej att socialen ska göra allt jobb till dem och att de bara skulle håva in resultatet. Jag tror att mycket av den hjälp som jag fått är resultat av mitt eget agerande. Det är väldigt lätt att säja saker som man vill ha men det är svårare att visa i handling vad man menar om man inte menar det till 110%. En sån sak är tex när de sa att de inte kunde ljuga om vart barnen var för pappan om han frågade dem vart de var. Jag förstår det men det var som jag sa till dem att jag vägrar lämna barnen till någon som gjort övergrepp på den och misshandlat mej fysiskt och psykiskt och det var det jag visade dem hela tiden och efter ett tag stödde de mej till 110% i mitt beslut. Det har varit samma sak i många andra fall men detta var ett exempel. Resultatet har varit starka papper till vårdnadstvisten som har överraskat många med mer erfarenhet än mej. Jag tror för att få hjälp av myndigheter måste man vara säker på vad man vill och inte töja en millimeter på detta och då tror jag att man får hjälp. Velar man däremot ja då är det kört för då vet de inte vart de har en och i samhållet finns inte ett 100% säkert barnperspektiv så det får man ha som förälder och tänka på dem.

Jag vet att om jag hade sagt att jag ville ha ett hus på 7 rum och kök, en bil och en miljon på kontot så hade jag inte fått det och jag hade blivit bitter, sur och besviken och sagt att jag inte fick hjälp av dem. Det jag har ställt är rimliga krav och som hela tiden har varit de samma - att barnen och jag inte ska behöva utstå dessa övergrepp mer och att de inte heller ska beöva riskera det genom att tröffa Honom. Jag tycker att jag har fått all hjälp till detta som man kan kräva och det är jag tacksam för men sedan är det inte jämt som myndigheter kan avgöra allt utan att det måste komma en dom på det men jag tror att så länge man är ärlig och kör en rak linje så får man även hjälp.

Många gånger tror jag att det kan vara så att de som bara klagar på alla myndigheter haft för stora krav och inte varit konsekvent i sitt handlande men som med min bekant är det lättare att gnälla på andra än att kritisera sej själv. Kanske finns det inte grund för ett annnat beslut än det som togs men att det inte passar parten som klagar på det.

Nu ska jag inte spekulera mer utan se till att göra advent här hemma!

PUSS

Måste ju passa på att kommentera en sv dagens nyheter innan jag går ut till detta:

Jag hatar snö och konstaterar för varje dag att jag ör född på fel sida av jorden och har för lite pengar på kontot för att kunna köpa ett hus att bo i under vinterperioden så det är bara att gilla läget och när barnen har ritat klart ska jag ta med mej eller det är nog rättare sagt de som släpar med mej ut i detta.

Idag på nyheterna berättade de att det var parasiter i kranvattnet. Jag bor inte ens i de reginoner som det var det i vattnet men nu har jag ju den perfekta ursäkten till att inte dricka kranvatten i framtiden heller utan köpa mina flaskor med kolsyrat vatten. För med min otur så finns det redan i vattnet där jag bor fastän de har inte upptäckt det än så det kommer att komma ett larm om ett långt tag   . Att orsaken till att jag inte dricker vatten ur kranen egentligen är att jag inte tycker om det är ju inte en giltig ursäkt när man bor i ett land som har ett av världens renaste vatten men jag kan inte rå för att jag inte tycker om det. Det är en konstig smak så nu ska jag skylla på parasiter i vattnet fastän det är många mil som skiljer mellan mitt och det området. Om man vill så hittar man alltid en ursäkt till allt   

Dagen idag innehåller även ett ljuståg där Lucian ska krönas   . Egentligen så är jag inte en traditionsmänniska men jag ska inte låta barnen bli drabbade av att inte jag tycker att traditioner ska följas stenhårt. Imorgon är det julskyltning och det är där som tomten ska få de fina teckningarna som barnen tillverkar.

Puss och nu ska jag ut i snön och drömma att jag ligger på en sandstrand och solar så kanske jag tycker att det är trevligare!!!