Idag pratade jag med en bekant och hela tiden vi pratade så tänkte jag "men snälla sluta gnäll" och jag menar verkligen att det var gnäll på en hög nivå och det var felt på allt och alla! Den ena hade pyntat för mycket och den andra för lite. En pratade konstigt, en annan skrek, den tredje pratade sluddrigt och den fjärde....... osv. Jag har sen jag pratade med henne funderat över varför det finns vissa som aldrig blir nöjd för det är hela tiden någon som har det bättre än dem. Är verkligen personer så avundsjuk på varandra? Tycker det verkar helt sjukt men som vanligt är det kanske jag som är annorlunda och har lägre krav än andra. Jag lovade mej själv under misshandeln att om jag överlevde skulle jag värdera saker helt annorlunda.

Jag är glad varje  dag som jag kommer upp ur sängen och att jag kan gå på mina ben, jag är tacksam för att mina barn är friska och att jag har dem, vi har någonstans att bo, vi har mat på bordet och vi är en sammansvatsad familj. Jag känner att jag inte har så mycket större krav! Jag skulle vilja slippa vara rädd för att Han ska hitta oss och kanske kommer det en dag när jag kommer att slippa det men på något sätt har jag lärt mej att uppskatta de små ljusglimtarna istället för att vänta på att hela "himlen ska spricka upp".

Jag har dekltagit i en studie som regeringen gett i uppgift till Karolinska att genomföra som handlar om vilka resurser det finns för kvinnor som blivit misshandlad och om det behövs ytterligare insatser. Många av dessa frågor handlar om hur man tycker att socialen har agerat och jag kan inte säja att jag är nöjd med allt hos dem och hur de har gjort saker i mitt fall. Ska jag göra en sammanfattning av helheten så måste jag erkänna att jag är nöjd över helheten. Jag har fått uträtta mycket själv men jag har haft dem bakom mej och där jag gått i väggen och inte fått ett resultat själv har de kommit in och hjälpt mej att uppnå det. Hade de istället löst dessa saker åt mej då tror jag att den dagen de hade avslutat mitt ärende ja då hade jag stått där själv och inte vetat att jag klarade av detta själv. Jag tycker att deras handlande har hjälpt mej ungefär som när man genom att inte hjälpa ett barn med allt visar att det klarar av det själv, jag vet att jag klarade det själv men att jag hade dem i ryggen och att de hjälpte mej när jag bad om det. När jag fyllde i dessa enkäter så fyllde jag i att jag var nöjd med deras insatser och hon som gav mej enkäten sa att jag var en av väldigt få som var nöjd med insatsen som de fått.

Min tanke här är att de som är missnöjda de kanske har fått samma hjälp som mej men att de har förväntat sej att socialen ska göra allt jobb till dem och att de bara skulle håva in resultatet. Jag tror att mycket av den hjälp som jag fått är resultat av mitt eget agerande. Det är väldigt lätt att säja saker som man vill ha men det är svårare att visa i handling vad man menar om man inte menar det till 110%. En sån sak är tex när de sa att de inte kunde ljuga om vart barnen var för pappan om han frågade dem vart de var. Jag förstår det men det var som jag sa till dem att jag vägrar lämna barnen till någon som gjort övergrepp på den och misshandlat mej fysiskt och psykiskt och det var det jag visade dem hela tiden och efter ett tag stödde de mej till 110% i mitt beslut. Det har varit samma sak i många andra fall men detta var ett exempel. Resultatet har varit starka papper till vårdnadstvisten som har överraskat många med mer erfarenhet än mej. Jag tror för att få hjälp av myndigheter måste man vara säker på vad man vill och inte töja en millimeter på detta och då tror jag att man får hjälp. Velar man däremot ja då är det kört för då vet de inte vart de har en och i samhållet finns inte ett 100% säkert barnperspektiv så det får man ha som förälder och tänka på dem.

Jag vet att om jag hade sagt att jag ville ha ett hus på 7 rum och kök, en bil och en miljon på kontot så hade jag inte fått det och jag hade blivit bitter, sur och besviken och sagt att jag inte fick hjälp av dem. Det jag har ställt är rimliga krav och som hela tiden har varit de samma - att barnen och jag inte ska behöva utstå dessa övergrepp mer och att de inte heller ska beöva riskera det genom att tröffa Honom. Jag tycker att jag har fått all hjälp till detta som man kan kräva och det är jag tacksam för men sedan är det inte jämt som myndigheter kan avgöra allt utan att det måste komma en dom på det men jag tror att så länge man är ärlig och kör en rak linje så får man även hjälp.

Många gånger tror jag att det kan vara så att de som bara klagar på alla myndigheter haft för stora krav och inte varit konsekvent i sitt handlande men som med min bekant är det lättare att gnälla på andra än att kritisera sej själv. Kanske finns det inte grund för ett annnat beslut än det som togs men att det inte passar parten som klagar på det.

Nu ska jag inte spekulera mer utan se till att göra advent här hemma!

PUSS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...