Jag vet att det låter helt idiotiskt men jag började fundera och det är efter min terapi som denna tanke har kommit. Jag menar verkligen inte att det är rätt att misshandla någon eller utsätta någon för övergrepp för det är det värsta man kan göra mot någon.

Jag känner att jag har fått en andra chans efter misshandeln! Den innebär mycket kämpande och många strider men kanske leder det till ett resultat som jag inte hade kunnat uppnå utan denna händelse. Innan misshandeln har jag flera gånger försökt att komma från Han men det är inte gått. Jag har aldrig haft pengar eftersom han har styrt över ekonomin, jag har inte haft den möjlighetern för att vi har haft barn tillsammans som Han har utsatt för övergrepp och jag visste att jag inte kunde skydda dem mot Honom om inte jag fanns där för dem. Sen visste jag inte att det var övergrepp i den utsträckningen som jag vet idag men det räckte för att jag skulle gå emellan och ta slagen istället för dem. Jag var en gång när Skruttan var liten till sjukhuset pga att han hade brutit en del av min kropp men INGEN av sjukhus personalen frågade om jag ville anmäla eller visade på något sätt att detta var fel och när man är kuvad och har hört tillräckligt många gånger att det inte är någon ide att man berättar för att ingen kommer att tro en så tolkar man deras tystnad som att de instämmer med honom. Jag tog ändå mod till mej och berättade precis vad som hade hänt och detta fördes in i min journal men ingen gjorde något. Skruttan var då 6 månader och jag tycker idag att det är konstigt att ingen tänkte på henne åtminstone om de inte ville tänka på mej.

Misshandeln och tiden efter har visat vilka mina riktiga vänner är. En del som jag trodde skulle vara mina vänner försvann av rädsla och att man inte ville att något sånt här skulle finnas i ens närhet medans andra som jag trodde skulle försvinna finns för mej i vått och torrt. Andra vänner har jag fått under resan och jag har lärt mej att det är inte tiden som man varit vänner utan hur man är vänner som betyder något.

Jag har fått en chans att bygga upp mej och barnen igen och jag har fått hjälp med det genom kunniga personer. Jag har blivit utredd som förälder in till under underkläderna känns det som men det har bevisat för mej att jag är en bra mamma och det suddar lite ut Hans beskyllningar att jag är värdelös och att jag inte klarar saker även om jag hör det i mitt huvud ibland. Jag har fått lära känna människor på myndigheter som jag vet ställer upp för mej och barnen vad som än händer och att de vet att jag har kört med helt öppna kort. Hur många har kontakt med tidigare utredare efter att de avslutat utredningarna? Jag tror inte att det är många men jag är stolt och känner mej trygg i att jag har det.

Jag kan idag se Honom genom andra "glasögon" och även mej själv och hela situationen och jag kan idag se att det var Han inte jag som var svag. Det var inte jag som var så rädd att jag slog och förnedrade andra. Det jag gjorde var att ha strategier hur utbrotten skulle avta så fort som möjligt och lämna minst skada. Ibland lyckades jag medans andra gånger var jag säker att jag skulle dö! Idag börjar jag känna mej stark och jag kan erkänna att jag har en lång väg att gå tills jag blir en hel person igen, om jag någonsin blir hel. Mina skador kommer att följa mej hela livet men på något sätt känns det som att de och misshandeln är "priset jag fick betala" för att jag skulle bli fri från honom, överleva och kunna bli en mamma, person. Detta kan säkert låta helt sjukt för en del men det är så det känns.

Idag kan jag se en framtid, jag kan skratta med barnen och jag kan vara den mamma och person som jag vill vara och som jag håller på att bygga upp! Jag kan säja till mina vänner att jag älskar dem utan att bli kallad för lesbisk, jag kan trösta mina barn utan att få höra att jag gör dem till töntar och att barn måste lära sej att tåla lite smärta och inte springa till mamma jämt. Jag kan och jag SKA bygga upp mina barn till starka individer som inte finner sej i det mamma har gjort och som vet att det mamma har utstått är fel men att inte skulden är hos dem. Jag vill att de ska kunna vara stolta och säkra över sej själv och jag är stolt över de personer de har blivit till idag!

En dag kommer jag förhoppningsvis att vara en stark person igen som inte låter  någon sätta sej på mej igen och till den dagen ska jag kämpa. För kanske kommer det något positivt ur en sån här händelse ändå!!!!????

PUSS 

 

Black Box

27 november 2010 00:19

Jag blir verkligen glad av att höra att du faktiskt har fått hjälp och stöd från myndigheter. Jag har hört så många exempel på motsatsen att jag börjat förlora hoppet.
Du är stark som har klarat det här! Hoppas misshandeln inte har satt alltför djupa spår, att det är hanterbart.
Lycka till till dig och de små!

http://thisismyblackbox.wordpress.com

ensammalejonmamman

27 november 2010 09:55

Tack så mycket! Jag tror att man får hjälp om man står på sej och "krigar" men egentligen är det fel att man inte får det av automatik men samhället brister där tyvärr! Kramiz

 

micke mouse

27 november 2010 18:49

hej gumman! klart att att du ska klara det här och bli fri och frisk. du och dina barn kommer att få ett bra och härligt liv. Men som du vet för väl så är det här rättsystem seg seg och värdelöst. men kämpa på. kram vännen jag håller på dig.. jag finns här för er alltid och när som helst..

ensammalejonmamman

27 november 2010 20:14

Tack gumman! Känns bra att ha dej som vän!Finns här för dej med!
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...