Idag är det konsataterat att det finns människor som inte skulle vara nöjd hur än läget ser ut. En person i min omgivning kom ifrån sin partner och i deras förhållande hade det förekommit lindrig misshandel fysiskt men grovt psykiskt. Det finns fem barn med i bilden varav den minsta är precis fyllda tre år. En gång kom hon ifrån allt detta med barnen och fick se vad ett liv innebar istället för det helvete som hon hade tillsammans med sin partner. Hon gjorde polisanmälan, fick besöksförbud, soc ordnade så att hon fick en lägenhet och trots detta så valde hon att flytta tillbaka till den partnern som var vidrig mot henne.

Nu har hon två lägenheter som soc betalar, det är soc som försörjer henne trots att hennes partner jobbar och jag vet inte allt. Mediciner betalar hon inte heller själv! Trots allt detta så bor hon fortfarande med partnern och ena dagen är det ett helvete men bara det finns lite godhet med i förhålllandet om än så bara för en sekund så tänds hennes hopp att nu kommer det att bli bra. Det kommer förbud på förbud och dessa bara accepteras. Barnen påverkas eftersom de ser vad som händer och det är här som jag blir så förbannad. Hon klagar på att inte socialen gör något men hur ska de veta att hon verkligen blir utsatt för allt det som hon säjer när hon hela tiden återvänder och bor där trots att hon var så rädd att hon sökte sekretessmarkering för att inte han skulle hitta henne och barnen. Hur ska hennes handlande visa att det finns fog för allt det hon sagt och anklagat honom för när hon trots den uttalade rädslan bor tillsammans med honom när hon har två andra alternativ att välja på!!!

Jag känner att om man brister så mycket i föräldraansvar då ska man inte få ha barnen kvar för man visar dem att det är helt okej att man låter någon göra så här mot den som de säjer att de älskar. Jag tycker att som förälder ska man vara en förebild för barnen och jag skulle aldrig ha gått tillbaka till helvetet när jag väl fick hjälp att komma därifrån. Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle återvända till Honom utan jag har tagit varje chans som jag fått för att ta mej längre ifrån Honom som utsatt mej för allt det vidriga.

Jag vet att man aldrig ska säja aldrig men jag kommer verkligen aldrig att gå tillbaka till Honom och jag förstår inte dem som gör det. Har man kommit därifrån så anser jag att man har ett val och en möjlighet att inte  behöva återvända och att få hjälp att starta ett bättre liv men för att få det så måste man själv ta ansvar för sej och sina barn och visa att man vill ha ett annat och bättre liv. Jag tycker att om man sätter sej i sitsen igen och att barnen får se detta jag då tycker jag att barnen skulle omhändertas för vad får de för värderingar och tankar om hur mycket man ska finna sej i att bli kränkt och utnyttjad. Vilka värderingar får dessa barn på vad kärlek och äktenskap är något.

En klok person sa för länge sedan till mej att det är lätt att skaffa barn men det är när de kommit till världen som man har ett livslängt ansvar för dem och om man brister i detta ansvar då är man inte en förälder. Jag tycker inte att hon är en mamma och jag vet att det låter hårt. Jag anser att barnen skulle ha det bättre hos någon annan som lär dem gränser och värderingar. Jag har gjort anmälan till soc om detta men det de gjorde var att ringa till föräldrarna och berättade att detta kommit in och att de ansåg att de brast i föräldraansvar det var allt. Och det är flera månader sedan och samtidigt så bor barnen i denna miljö och lär sej av deras "föräldrar" att det är så hör livet är!!

Det är att tänka på barnens bästa det  - NOT! Nä ska man vara förälder då får man tänka längre än  näsan för att uppfylla de kraven. Barnen varken väljer att bli födda eller vilka föräldrar de ska få så det är bara att växa upp och ta sitt ansvar annars skulle man inte ha satt dem till världen! Tycker synd om barnen som inte har någon förälder som ser till dem och deras bästa! Kanske skulle tvångs-sterilisering finnas kvar för vissa!!!! 

PUSS och God natt! Jag hoppas att jag kan sova trots att jag är med än förbannad  

 

irmelinat

29 november 2010 09:42

Jag har en hel del erfarenheter av soc & deras inkompetens. Blir inte förvånad då jag läser sånt här i tidningen, http://www.unt.se/uppsala/vald-missbruk-och-smuts-var-barnens-vardag-1139592.aspx ,låter inte helt olikt den familj du nämner i ditt inlägg. Jag föreslår att du skaffar en privat mentor & bygger upp ditt självförtroende. Ha det så gott, kikar nog in i din blogg igen. / Ylva

http://irmelinat.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...