Tänk om det fanns en spåkula som jag kunde tro på som berättade det för mej vad lycklig jag skulle bli då - eller så skulle det vara så att det var så längt kvar att jag skulle bli mer deprimerad så det kanske är lika bra att inte veta men ibland känns det som om det skulle vara så mycket lättare att orka med allt om man visste att det bara var ett tag kvar. Idag har jag värk så jag vet inte vart jag ska ta vägen och mitt i detta ska man fungera som mamma oxå. Smulan har sovit hos mina föräldrar i natt och kom hem nu på kvällen så idag tog jag med mej Skruttan och skulle lära henne att åka skidor som hon fick i julklapp. Vi var även ut en sväng igår kväll i skydd av mörkret och det slutade med att vi båda låg dubbelvikta i snön av skratt och min granne kom och frågade om vi verkligen var knäpp. Då skrattade vi ännu mer men jag måste erkänna att hon var en talang för hon kunde på en gång men problemen var när vi skulle på och av med skidorna för då följde skorna med.

Igår kväll satt vi i soffan jag och Skruttan och pratade. Hela hennes huvud är fullt av funderingar över allt och ingenting och jag försöker att svara så gott jag kan. Igår kom en spontan fråga om jag hade fått julklappar och paket av min mamma och pappa och jag svarade att det hade jag. Då satt hon och funderade ett tag och sedan kom det så naturligt som det bara kan komma från ett barn: Då tyckte din mamma och pappa om dej!

Jag frågade  henne vad hon menade. Hon förklarade då för mej att pappa hade berättat för henne att han inte tyckte om henne eller något av barnen och nu så fick de ju aldrig några paket eller att han ringde eller skrev grattis till dem och då betydde det att mina föräldrar tyckte om mej när de gav mej presenter. Det gör så ont i mej att hon är så liten och kan lägga ihop så många steg. Jag vet att Äcklet inte haft intresse i barnen och jag tror henne när hon berättar att han sagt till dem att han inte tycker om dem och att han hatar dem för allt som jag vet när det har hänt och hur stämmer precis när hon berättar. Det som sårar mej är att hon förstår sambandet mellan saker som jag tycker att hon är för liten för att förstå. Jag känner att jag kommer i en situation där jag inte kan förklara hans beteende eller farmors som hon så ofta frågar om och jag skulle vilja kunna säja till henne att de tycker om dem och att de bryr sej men jag kan inte ljuga för henne. Det enda jag önskar är att jag hade valt en pappa till dem som är värd att kallas pappa och som är en förälder och värnar och skyddar sina barn istället för att göra dem illa. Jag kan inte få det ogjort och det enda jag kan göra är att visa att jag älskar dem och attt jag bryr mej om dem och skyddar dem.

Idag skulle min bror åka hem igen efter att ha varit här och firat jul och detta blev ett trauma för Smulan som hade sovit hos mormor och morfar. Hon trodde plötsligt att hon hade sovit där för att hon skulle följa med honom till pappa för att hon inte var snäll. Och detta kommer bara ur henne när hon kommer hem och att se förtvivlan i hennes ansikte och skräcken över att´ha trott att hon skulle vara tvungen att åka tillbaka den skar i mitt hjärta. Jag frågade varför hon hade trott det och hennes svar var att hon hade trott att det var så för att hon inte hade hunnit hem till mamma igen.

Jag känner att det blir sår inne i mej varje gång som jag ser dessa barns skräck oxh hur sårade de är efter det som  hänt. Mitt i detta ska man kämpa för deras överlevnad genom vårdnadstvist och att försöka få den hjälp de behöver och det tär på en. Bara att se dem om jag inte hörde ett ord av vad de sa skulle få mej att gå sönder inombords och det känns så orättvist att de är så små och att de ska ha så mycket med sej i ryggsäcken av negativa minnen. Att inte samhället ser till detta och ger dem upprättelse känns som en sten men om det är priset vi får betala för att de ska slippa åka tillbaka till helvetet så får det vara det. Jag vet att det kommer en dag då inte mina händer längre är bakbundna och då ska jag vända upp och ner på allt så de inser hur allt detta påverkar barn som varit utsatta för övergrepp för jag tycker att samhället och medmänniskor är medskyldiga så länge de blundar för det som de inte vill se. Det blir ett tyst medgivande och det är ett svek mot barnen. En dag ska jag försöka att dessa barn som varit utsatta för övergrepp ska kunna få upprättelse men innan den dagen kommer måste min resa ta slut och jag måste få fria händer men jag vet och jag hoppas att den dagen kommer att komma och då ni!

PUSS från Häxansurtant     

 

micke mouse

28 december 2010 19:04

Det är är idiotiskt att vuxna ska få be te sig som svin och inte tänka på vad don utsätter barn för. i detta fal deras biologiska pappa som är en stor vidrig idiot.Sen ska du stå där och svara på allt. som han har gjort. det är ej rätt hoppas han får ett ordentligt straff någon dag.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...