Bilden är lånad från Google

Jultomten kom till oss så som det är vanligt att den gör på julafton men jag tror bara att det var hos oss som den skrämde både mamma och barn. Det låter faktiskt lite komiskt nu när man tänker på det i efterhand men igår var det inte det minsta roligt men jag tar det från början.

Vi var hos mina föräldrar och firade julafton och som vanligt var det morfars roll att vara tomte. Jag lovar att han i fortsättningen kommer att berätta när han går och gör detta för mej för hade jag haft skyddssprejen beredd igår så hade jag kunnat berätta idag hur den fungerade eller om den var värdelös   . Mamma sa till mej lite tyst så att barnen inte skulle höra det att pappa behövde hjälp med kläderna och det brukar vara min lott på julaftonen att hjälpa till med detta så jag gick ner dit jag trodde att pappa skulle komma men inte kom det någon. Då går jag tillbaka upp och rätt som det är så bara dyker det upp en tomte. Hur sjukt det än låter nu i efterhand så fattade inte min hjärna att det var han för han skulle inte ha kläderna på sej reda utan i mitt huvud men mina minnen så var det någon som hade kommit för att skada oss. Jag sa till pappa efteråt att det var tur att jag inte hade slagit till honom utan att mina flykt och skyddinstinkter försvann så fort. Va fint det hade varit att ha skadat sin egen pappa på julaftonen sdå hade tomten aldrig mer kommit till mej i dubbel bemärkelse.

Det skrämmer mej att det finns ett sånt flykt och skyddinstinkt inne i mej som slår till så fort, Det skrämmer mej samtidigt som jag känner att det är bra för jag funderar ibland om hur jag skullereagera vid fara men efter igår så vet jag. Förra gången som jag träffade på Äcklet var när jag fortfarande bodde på boende och det var i centrum och så fort som jag sprang då tillsammans med en annan har jag aldrig tidigare gjort. Jag kan lova att jag aldrig tidigare varit så darrig heller i mitt liv och jag upptäckte att man kunde svettas på fler ställen på kroppen än vad jag någonsin trott och mitt i detta tillstånd skulle jag ha möte med socialen. Jag kan skratta åt det oxå idag men inte då och svetten verkligen forsade av mej så jag var tvungen att byta allt och efter kom min "kumpan T" som hade fått köpa det sista till maten som jag lovat personal och de som bodde där att bjuda på. Vilka minnen jag har från den tiden som jag ler åt nu men då var det inte minsta ryck i mungipan. I börjann övade jag att gå ut på balkongen eller gå förbi ett fönster som det inte var neddraget för och jag vågade knappt inte det så det var firande när jag tog mitt första steg ut på balkongen. Eller första gången jag gick och handlade med T och jag tyckte att jag betedde mej  normalt och hon höll med men efteråt har jag fått höra att jag gick en millimeter från henne och smög runt hyllorna.

Åter tillbaka till jultomten som jag till slut insåg vem han var. Alla barnen var jättespralliga och de hade tittat på en Kalle Anka film som vi har hemma och för att tomten ska komma i den så måste manskrika Tomten, tomten ho ho ho och detta skrek de bra. Förra året var det Smulan som var livrädd och skrek när tomten kom men denna rollen hade tagits över av Liten i år. Skruttan hon passade på att berätta för tomten hela sitt liv men det komiska är att mina barn vet vart tomten bor för vi är granne med honom och tomtemor enligt dem för det har de sagt sedan vi flyttade och de bor i två höga torn. Detta berättade de naturligtvis för tomten och han berättade för dem att han såg om de städade eller inte (inte är nog det rätta ordet) Då säjer Skruttan "Men tomten! Vi är iallafall duktiga på att stöka till". Hon är ärlig iallafall det kan man inte säja något annat om men kanske kan jag få dem att städa mer efter tomtens ord att han ser om de städar eller inte. Hoppet är det sista som lämnar en heter det ju!!!!!

Puss från Häxansurtant   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...