Direktlänk till inlägg 22 december 2010
Lånad av google
Ibland undrar jag om detta stämmer och jag vet att jag i ett tidigare inlägg har skrivit om detta att man kan komma framåt i livet med lögner men man kan inte återvända. Jag kör med helt raka rör och är ärlig för det är det som jag vill att människor ska vara mot mej men ibland så känns det som om jag kanske är för ärlig. Kom att tänka på det igår när en kompis sa att jag var brutalt ärlig.
Min vän H känner jag att det är den personen som jag verkligen säjer rakt ut vad jag tänker och tycker för jag vet att om hon inte förstår eller att hon tycker att något är oklart så frågar hon. Jag känner att hon kör med samma sak till mej och våran relation fungerar hur bra som helst bara för att jag vet att jag kan säja precis som det är till henne och vad jag tycker om det hon ska göra eller redan har gjort och hon tar det på ett bra sätt men kanske ska jag tänka mej för lite mer när det gäller andra.
Jag går genom livet med synen att man ska stå på sej för annars så gö någon annan det och att man ska bemöta andra som man själv vill bli bemött och jag vill ha total ärlighet och därför är jag det mot andra. Frågar en person hur jag skulle ha gjort i en situation så svarar jag precis vad jag skulle ha gjort utan krusiduller. Jag skulle aldrig klara av att säja vad jag tror att den personen vill höra för jag skulle känna mej så falsk. Om man frågar en annan person om råd vill man inte då ha ett ärligt svar? Och om man inte vill ha det varför frågar man ens då?
Jag har i mitt tidigare liv haft väldigt många killkompisar och de var fler än mina tjejkompisar och där var det aldrig någre problem utan man körde med sanningar även om de gjorde ont. Jag minns när jag hade köpt en ny tröja och min bästa killkompis frågade hur jag hade tänkt när jag köpte den. Det sved men det kändes bättre än detta som tjejer gör mot varandra när man får höra saker bakvägen. Jag tror att jag har lärt mej av dem och att det är därför som jag är så brutalt ärlig men jag förväntar mej att människor är det mot mej med.
Jag vill veta vad jag har människor och hellre får jag just det ärliga svaret som svider för då vet jag att när jag får ett svar som värmer så är det inte falskt. Det gör att jag mycket lättare kan ta åt mej det när det kommer från en person som alltid har sagt som det är till mej. Jag tänker på när jag bodde på mitt skyddande boende så blev det att jag tydde mej till vissa människor för jag visste att de skulle säja ärligt hur det såg ut runt mej och hur de tyckte att jag uppträdde. För mej inneb'r sanning förtroende och vänskap för jag tycker inte att man är en vän om man inte kan vara ärlig mot varandra.
Jag hade en kompis som jag bröt med för många år sedan som var en sån här typisk vända-kappan-efter-vinden typ och hon var verkligen inte ärlig ens mot sej själv. Jag tycker att det svider hundra gånger värre när jag får höra saker om mej ryktesvägen än när de kommer direkt från den som tycker det för då kan man få en förklaring till det.
Om man inte kan vara ärlig mot sina vänner hur ska man då kunna ha en relation över huvudtaget?
PUSS från Häxansurtant
SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...
Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 |
26 | |||
27 |
28 | 29 |
30 | 31 |
|||||
|