Jag reagerar på detta att många verkligen måste lägga ut mängder av bilder på sina barn på nätet. Där ligger de till allmän åskådning och alla kan se, tycka och prata om dessa barn som inte har en aning att vem som helst kan titta på dem. Nu är det inte så att jag drar alla över en kam för jag tycker det är helt okej när man har så nära och kära kan titta på dem men jag tycker att det börjar bli sjukt när hela världen kan gå in och titta på lilla Kalle som tar sitt första steg och sedan kommer lilla Kalles första tand. Och egentligen är världen intresserad för hur det går för lilla Kalle som de inte ens vet vam han är??!!

Orsaken till dessa funderingar är efter ett samtal med min nära vän igår som på omvägar har fått höra att pappan till deras barn, de lever inte ihop längre, har en bild på honom och sonen som visningsbild på Facebook. Det får mej att reagera jättestarkt för jag känner att om sonen hade blivit tillfrågad då hade han berättat för mamman att han var med på en bild men detta har inte hänt. Hon har inte heller blivit tillfrågad utan det bara kommer fram på omvägar och jag känner att då blir barnen plötsligt en offentlig person. Eller är det så att föräldrar gör detta för attt själv hamna i "bättre dager" och framgå som en bättre föälder? Jag tycker att det som gör detta sjukt är att pappan under flera månader inte hade kontakt med sin son och ändp så låg denna bild som en profilbild. Vad är det man vill visa då? När man inte har kontakt med barnet som är med på bilden?

Jag har skrivit att jag oxå skulle vilja kunna lägga ut bilder på mina barn men när jag tänker på hur det var när jag kunde det så gjorde jag inte det heller så nu känns det som att det mer är en önskan för att jag inte kan göra det. De bilder som jag skulle kunna tänka mej att lägga ut då är mer bilder till nära och kära så de får se tex när barnen var lucior och så vidare för att det finns människor som inte kan vara med på dessa händelser men de skickar jag ju i mail eller meddelanden så behovet att ha dem till allmän åskådning finns inte.

En annan sak som jag har tänkt på är detta när man lägger upp en bild på lilla Kalle (stackaren jag vet inte ens om han finns men han får vara ett exempel hela tiden) och man skriver namn och ålder hur lätt är det inte för tex en kidnappare att ta just honom på dagis-gården för han vet ju precis vad han heter. Han ropar Kalle och Kalle reagerar och dagisfröknarna reagerar inte nämnvärt på att det är någon som ropar för det verkar ju som om den som ropar känner till honom. 

Vi sätter inte namnlappar på djur för att det inte ska vara lätt att kidnappa och sälja dem men det publiceras bilder på nätet  som hela världen kan komma åt där det står namn och vart man bor med barnen - är inte det konstigt och dubbelmoral så säj!!!!????

PUSS från Häxansurtant som nu ska ta upp sin opublicerade Liten 

 

Malin

17 december 2010 14:07

Jag håller med dej...
Lägger mest upp foton på mina djur jag, hade jag haft barn hade det inte blivit mycket foton på dem...eller namn...
Namnger bara de som är med på det i min blogg, och lägger bara upp bilder på de i min blogg som godkänt det...
(ok, mina djur kanske inte har godkänt...men å andra sidan så tror jag inte de bryr sej heller...)
Ha det gott.
/Malin

http://salladsdagar.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

17 december 2010 15:12

Jag förstår att det är svårt att få godkännande av djur att ha dem med men det skulle vara roligt att se hur det gick till *fniss*
Ha det gott du med! Kramiz

 

T

18 december 2010 20:53

Vad härligt att det finns dom som tycker som jag! Skrev ett inlägg om detta tidigare och verkade starta något på andra blogg sidor där dom inte förstod varför man tyckte si eller så.
Kram

http://tblogg.bloggagratis.se

ensammalejonmamman

18 december 2010 21:54

Är alltid skönt när någon håller med! Din blogg är helt underbar och du ska veta att jag är väldigt kinkig när med att läsa bloggar!
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...