Ikväll väcktes många många minnen till liv. Jag hjälpte till på en julfest och i detta hus som den var har jag bott en gång i tiden och det var även här som jag träffade Plumsen och blev tillsammans med honom. Två av alla de som bodde där då bor fortfarande kvar och dem fick jag träffa ikväll och det var så kul flr på något sätt så kom minnena ännu mer tillbaka när jag pratade med dem. Det är ungefär tolv år sedan jag bodde i det huset men de hade en så klar bild av hur jag var då så det kändes som igår.

Ovanpå mej bodde det en äldre dam som varit hårfrisörska innan hon gick i pension och idag så sa hon att hon alltid var så imponerad av alla mina färbyten på  håret (det är råttfärgat från början och hur kul är det!! Nu får jag färga det för att jag annars är gråhårig sedan misshandeln) och att jag fick till dem så bra och det känns så roligt att höra det från en som har jobbat med det som jobb. Jag bytte verkligen hela tiden och det var inte små förändringar. Det var i princip från blond till becksvart men på något sätt är det så typiskt mitt gamla ja för då vågade jag. Har aldrig haft bra självförtroende trots det så vågade jag prova och jag kände mej fin när jag färgade håret eller bytte frisyr. Under åren med Äcklet så försvann det för det var bara klag när jag färgade håret så jag lät bli. Det var ingen idé att byta frisyr heller för jag fick höra till en början att det var fint sen blev det svartsjuka när någon annan sa det och då fick jag skit hemma för det. För då hade jag gjort mej fin för att vara otrogen och flörta med andra och nästa stund så fick jag höra att jag aldrig gjorde mej fin för Honom. Jag kan lova att det inte var lätt att vara till lags så någon gång efter vägen så gav jag upp!

Idag gick jag upp till översta våningen och fastän det var ombyggt nu så kunde jag nästan höra ljudnivån när Plumsen bodde där och vi blev ett par. Det var då studentlägenheter så det var high-life där för det mesta men jag var oxå ung så det spelade mej ingen roll. Jag kunde minnas diskussionerna som vi hade när han flyttade därifrån om vi skulle skita i det eftersom det var rätt nytt eller om vi skulle prova på att ha distansförhållande och det blev det sista alternativet. Jag kan minnas det där pirret i magen när jag kom hem och han hade satt en ros i min brevlåda och bara känna känslan att vara kär i hela kroppen. Jag skulle kunna berätta hur många minnen som det vackte som helst men jag ger mej där.

Sen när jag kom hem igen så kände jag mej så tom och jag kunde inte sätta fingret på varför jag kände så tills jag insåg att jag aldrig hade känt så när jag blev tillsammans med Äcklet. Jag hade aldrig den känslan utan det var mer en berg-och-dalbana redan från början. Någonstans ringde det varningsklockor redan från dag ett med Honom men jag valde att inte lita på min magkänsla. Det var så intensivt, så överdrivet och jag tror att det var det som väckte de känslorna. Sen innan jag visste ordet så satt jag fast och det är det som känns så tomt. Jag känner att jag aldrig kommer att kunna lite på någon mer till 100 procent så det känns som ett förhållande i framtiden det är lika bra att glömma för både jag och barnen är så brända och att vara tillsammans med någon som man inte litar på det känns inte heller bra. Jag kommer alltid att leta efter varningstecken och jag kommer alltid att undra när första slaget ska komma. Och då tänker jag - är det verkligen så livet ska se ut för mej?! Jag vill inte att det ska vara så men det känns och jag tror att det är så det kommer att se ut. Uttrycket att bränt barn skyr elden är sant och det gäller även på mej fastän det inte är elden jag skyr!

Nu ropar sängen på mej så jag säjer åter

PUSS från Häxansurtant   

 

Camilla

11 december 2010 00:18

Det är lite otäckt att läsa din blogg ibland för jag känner både igen mig själv i din berättelse men även saker från min barndom. Har en mor som blev misshandlad, har själv levt med en som misshandlat mig och en annan idiot som hela tiden ville få det till en annans fel om saker inte var som han ville. Fortsätt att skriva tycker det är kul att läsa din blogg. Är oxå ett bra sätt att bearbeta sina tankar. Förstår dig helt att du kommer ha svårt att lita på någon i framtiden och stackars dina barn.

http://aliceab.blogg.se

ensammalejonmamman

11 december 2010 00:47

Tack! Det värmer att höra att du kan få ut något av min blogg även om det kanske inte är det mest positiva saker som jag skriver om. Starrade denna blogg som terapi men kan den hjälpa andra så är det ett plus! Gillar din blogg med!
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...