Nu är jag lugn och fin som en filbunke - not men jag är så pass lugn att jag kan skriva av mej. Det som är så frustrerande är beslut som har tagit för månader sedan men som jag blir påmind om med jämna mellanrum av mina barn.

Igår kväll kunde inte Skruttan sova och hon var orolig och skyllde på att hon var törstig, att hon var tvungen att smörja benen för det kliade och jag vet inte allt. Till slut så sa jag till henne att hon var tvungen att berätta vad det egentligen var för annars så skulle jag inte kunna hjälpa henne. Hon tittade då på mej med ledsna "hundögon" och sa att pappa fanns i hennes huvud igen och allt som han har gjort mot dem. Hon ville inte berätta specifikt vad det var hon tänkte på för händelser men det behövs inte för jag har hört om dem i över ett års tid. Jag och andra har funnit oss i att sitta i flera polisförhör men det har lett till nerläggningar av utredningar för att inte hon har klarat att berätta det hemska för vilt främmande människor. Hon var tre när hon berättade om en specifik misshandel mot henne men det verkar som att den läggs ner i allafall. Hon har haft det svårt att prata för att Äcklet (jag säjer inte öknamnet på honom så barnen hör) hela tiden har tryckt ner och förnedrat henne genom att säja till mej över hennes huvud att han inte förstår vad hon säjer. När hon kom till de senaste polisförhören sa hon när hon kom hem att jag kan inte berätta för dem för de förstår inte vad jag säjer. Ingen hade förklarat ens för henne att när man berättar något så spinner de vidare på det för att förstå och få ut mer detaljer utan hon tog det som att de inte förstod vad hon sa.

Jag känner mej så frustrerad över att det inte tas tag i allt fast det finns bevis och myndigheter har gjort anmälningar. Sammanlagt är det 6 st anmälningar som kommit in från olika instanser som BUP, socialen och flera. Dagis har larmat om vad barnen har sagt men det kommer inte framåt iallafall. Inatt har Skruttan varit jätteorolig och vaknat flera gånger och bara gråtit och det är då som jag blir så frustrerad över att jag ska kämpa och stå ut med att inget händer. Äcklet som gjort allt detta mot oss han bara går och "sprätter" och tror att det man inte erkänner ens för sej själv det har aldrig hänt. Alla vi som befinner oss i barnens närhet får ta vårat sunda förnuft och det jag kan fråga BUP om hur vi ska bemöta dem och försöka hjälpa dem så mycket vi kan. Ibland är det bara så övermäktigt att hela tiden behöva kämpa och stå upp både för sej själv och barnen och hela tiden bli nertryckt.

Jag känner ibland som om alla bara vill blunda för att det blir så mycket jobb om man börjar nysta i det och att man inte vill se att det för att det inte passar in i det fina samhället som Sverige vill att det ska var och jag bara undrar hur många fler det är än vi som blir behandlad lika som mej!!!!

Puss från Häxansurtant    

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...