Ibland känner jag mej så kluven som om jag inte ens känner mej själv. Jag hade ett alias när jag bodde på skyddat boende och för mej blev det "hon" som stod för allt det starka i mitt liv. "Jag" var ju den som var svag, hade blivit nedtryckt och som hade suddat ut mej själv. Nu ska jag åter bygga upp den personen och bli stark i mej själv och det låter kanske jättelätt men det är inte det.

När jag tänker på en människa så ser jag att den har olika roller som man använder i olika situationer men grunderna finns där. Man är förälder, syskon, vön, barn, barnbarn och jag vet inte allt. Man tänker aldrig på att man pendlar mellan dessa olika roller i livet utan det går på automatik och det gör det oxå för mej med dessa roller men det är så svårt att bara vara jag.

När jag hade kommit ifrån Helvetet så visste jag inte vad JAG tyckte om för mat för hemma åt vi bara det som Han tyckte om och efter Hans regler. Jag visste inte vilken klädstil jag tyckte om att ha för det var alltid Hans kommentarer som styrde vad jag hade på mej och när jag inte gjorde det så blev jag bestraffad. Jag kan minnas än när jag kom till boendet och det enda jag hade var ett par skor och en mysdress. Jag visste inte ens vad jag ville ha för stil och det var rena julaftonen när det var någon som skänkte kläder och man fick leta bland dessa kläder. Jag kan ärligt säja att jag var som en som är precis i tonåren som måste testa sej fram vad denne tycker om att ha på sej. Lika så gjorde jag med mat. Jag provade precis som ett litet barn vad jag tyckte om och inte.

Det rinner tårar när jag tänker på detta för det är så hemskt - det är så hemskt att veta så lite om sej själv. Kanske får jag se det som en styrka att jag kan ge mej det utrymmet att testa vad jag tycker och vad jag inte tycker. Ibland ser jag att jag befinner mej i trotsåldern för ingen ska säja till mej längre vad jag tycker utan jag ska hela tiden komma fram till det själv.

Jag känner även att jag måste jobba på detta att kunna sätta upp gränser. Just detta att jag inte ska behöva ursäkta mej för vad jag tycker, gör eller inte gör. Det är jättesvårt att bryta ett invant beteende som sitter så djupt att jag skulle kunna bli väckt på natten och kunna "reglerna". Jag minns en kväll på boendet när jag bara grinade och sa till en annan som bodde där samtidigt som mej att jag kommer aldrig att lära mej reglerna som finns här "ute". Jag minns det som om det var igår och just denna känsla att jag befann mej i en annan värld, en annan kultur för hemma där var det bara så att jag kunde de "sjuka" reglersna som fanns där men när jag kom utanför dessa regler så bemästrade jag inte de "regler" som alla andra levde under.

Fastä lång tid har gått så kan jag ibland när jag befinner mej i sociala sammanhang känna att jag väger varje ord som jag ska säja för att vissa saker som jag sa eller gjorde när vi var med andra blev jag bestraffad för när vi var ensamma. Tänk att vissa saker kan sitta så djupt. För mej visar det att talesättet att man inte kan lära gamla hundar att sitta är fel. Det gick med mej som hade en meter skinn på näsan det krävdes bara mängder av våld och hot och det lämnade många sår och ärr på både ut och insidan!

PUSS från Häxansurtant

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...