Idag skulle jag återerövra mitt hem och det innebär att jag försöker göra alla dessa saker som är så tråkiga att göra att man bara skjuter upp och skjuter upp dem tills det är ett måste för att annars funkar inte hemmet som ett hem längre utan en labyrint med saker som kan rasa om man öppnar fel dörr   .

Ett av uppdragen jag av mej själv var att rensa upp i en hög med papper som legat jättelänge och verkligen behövdes sortera vad som skulle vara kvar och inte. I denna hög hittade jag ett papper från BUP och att jag inte sett detta tidigare det förstår jag inte. Det handlar om en studie som de genomför men det som jag såg var det som stod längst upp på sidan "Varje år får tiotusentals barn uppleva att deras mamma utsätts för våld av barnets pappa eller en annan man som barnet och mamman lever tillsammans med. Våldet kan ta sej olika former: misshandel, kränkningar, hot och förödmjukelse. Ofta har det hela pågått en längre tid, och många barn mår dåligt. En del får symtom liknande dem som förekommer vid andra former av traumatiska händelser." Jag blir både arg, ledsen och frustrerad när jag läser detta för varför om det är så upplyst och så många barn som blir utsatt måste man som mamma kämpa som en lejonmamma och stånga sej blodig för att få hjälp??!!!???

Inut i detta papper hittade jag en lapp som jag skrivit när jag bodde på mitt skyddade boende och då blev det ett uppvaknande för mej där jag insåg att jag visste så tidigt vad jag upplevde i våran relation och med Honom som var fel. Jag visste redan när jag bodde där att jag hade lämnat Honom psykiskt flera månader om inte år innan jag hade lämnat Honom fysiskt. På denna lapp har jag skrivit att jag har aldrig fått ett förlåt av Honom under alla år utan att jag har kunnat få höra att det var dumt av Honom men att det var mitt fel att det blev så för om jag inte hade gjort/sagt/varit så hade Han aldrig gjort något. Med andra ord så menade Han att jag inte hade rätt att finnas eller tycka.

Redan här hade jag skrivit att jag i början av vårat förhållande så hade jag reagerat på att allt gick ut på status och skryt. Utsidan och det andra såg var det viktiga. Och det fanns inget stopp och Han var aldrig nöjd utan det skulle hela tiden bytas till större och bättre för det hade någon annan. Han hade inte pengar så Han lånade av mej för naturligtvis var det exets fel att Han inte hade pengar när vi träffades.

Jag blev intensivt uppvaktad med presenter och komplimanger men de följdes alltid av anklagelser att jag brydde mej mer om andra än om Honom, att jag bjöd andra på mat men Han fick gå hungrig, listan kan göras enorm.

Det fanns ett sjukligt bekräfrelsebehov. Han var tvungen att berätta allt Han hade gjort och helst skulle jag berömma detta med STORA ord de små var inte nog, jag skulle verkligen visa att det var det bästa annars blev det surt och jag menar verkligen surt. Det var alltid klag på att jag inte tog initiativ men när jag gjorde det ja då var det också fel för då var det vid fel tillfälle eller på helt fel sätt.

Det som skrämde mej mest i det som jag hade skrivit var det att det inte fanns någon empati. Och de gånger Han försökte visa empati så var den inte äkta för den fanns inte utan det var vad Han trodde att jag ville höra eller se som kom. Och detta skrämmer mej för det är den röda tråden genom hela förhållandet och det som jag verkligen inser att jag saknade och tjatade om att det inte fanns under hela förhållandet och som jag fick höra hela tiden jag tog upp det att det inte var så i förhållanden utan jag hade för höga krav. Och ändå så visste jag att jag hade haft det tidigare i förhållanden men jag tog till mej att det var jag som hade för höga krav. Och det skrämmer mej!

Nu har jag "biktat" mej och dokumenterat mina fynd så nu ska jag fortsätta min återerövring!

Puss från Häxansurtant   

 

micke mouse

5 december 2010 10:51

Gumman! jag blir så ledsen när jag läser det du skriver.vi är så lika. jag förstår vilket helvete du haft. jag med i 10år. men nu ska vi försöka se framåt.äntligen ska vi ha ett bra liv. kramis

ensammalejonmamman

5 december 2010 15:32

Håller helt med dej! Vi förtjänar mer!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...