Ibland har jag tänkt att om det inte hade varit så...... om inte det hade hänt........... men hade inte om funnits så hade jag inte varit den person som jag är idag, jag hade inte haft den erfarenhet som jag har och jag hade inte haft mina barn. Hela denna resa har varit en kamp men jag har nått några av de mål som jag har satt upp med hjälp av människor i min omgivning och vissa saker har jag förskönat och vissa har jag valt att inte minnas. Jag har kämpat och jag har stridit men jag har själv valt vad jag vill minnas från dem. Hade jag valt att minnas och älta alla de svarta och jobbiga stunderna så  hade jag nog inte stått på benen idag. Vart jag har fått kraften ifrån det vet jag inte men jag har sakta men säkert gått framåt.

Jag har i mina minnen gått bakåt i tiden ikväll/dag/natt vad man ska kalla det och jag ser att fastän jag har tyckt att jag står och kämpar på samma ställe och att det jag har kommit framåt är med hjälp av olika myndigheter så inser jag idag att det inte är de som hjälpt mej framåt, de var reskap för att jag skulle komma framåt men kraften till att ta det steget, den hade jag. Rom byggdes inte på en dag och det gör inte jag heller. Jag har många strider framför mej men just detta att titta bakåt gav mej styrkan att se att med de personer som jag har som stöttar mej så kommer jag att klara det. Jag behöver inte klapparna på huvudet utan jag behöver ärlighet. Jag kommer att klara det men det kommer att ta tid men jag vet att det finns ett slut på denna resa och när jag kommer till det kommer jag att kunna se tillbaka och känna att jag hade den styrkan som jag i så många år har blivit hjärntvättad med att jag inte hade.

På min sista terapi fick jag efter mycket stötande och blötande med olika saker höra att den styrka som jag trots att jag inte tyckte det, hade inom mej under förhållandet var orsaken till många övergrepp men även att det var den som räddade mej. Just då så kändes det som en ekvation som inte gick ihop i huvudet men efter att ha gjort en resa bakåt i tiden så ser jag att den fanns där hela tiden. Det var den som inte lät mej bli helt nedtryckt utan gjorde att jag räknade tre steg längre hela tiden. Det var den som gjorde att jag kunde överleva genom att förtränga känslorna och stå upp för att jag var en person som hade rätt att tycka och tänka. Så fastän jag såg mej som den svagaste i förhållandet så var jag egentligen den starkaste, även fastän det inte var den fysiska svagheten för det var när Han kände sej trängd och att jag var "starkare" än Honom som Han såg mej som ett hot som åter "skulle tryckas ner under ytan" och det känns som en sån lättnad att ha kommit till denna insikt.

Utan vissa människor i mitt liv så hade jag inte klarat denna "resa". TACK till er och ni vet själv vilka ni är och jag har ju bestämt mej för att inte nämna namn men det heter ju ingen nämnd ingen glömd så jag får väll skylla på det!

Även en annan sak har slagit mej idag som en blixt från en klar himmel och det är alla gånger som jag tittat på Lyxfällan på TV och tänkt att hur kan de inte ha insett allvaret i situationen??? Jag inser att det är "samma" instinktom fanns hos mej under alla åren att man inte klarar av att ta in hur det ser ut runt i kring för man kan inte hantera det. Det är olika saker som det handlar om men de som är mitt i det är lika mycket människor som mej och kanske är det såna här beteenden i "vardagen" som jag behöver för att kunna förstå mitt eget handlande och försvarsmekanismer för det finns ingen som jag känner som jag vet har den erfarenheten och bakgrunden som jag har. Så kanske för att söka svar i "stjärnorna" ska jag söka svaren här på jorden i vardagen. Livet och dess gåtor är kanske inte svårare än man gör dem.................eller?

PUSS och godnatt från en virrig hjärna som försöker reda upp saker och ting  

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...