Igår fick jag en kommentar som jag har funderat fram och tillbaka kring men jag har valt att inte publicera den för att skydda den som skrev den. Jag känner att många gånger får jag frågan hur jag kan vara så stark och hur jag har kunnat klara denna resa. Jag kan inte se att jag har varit så stark för jag tycker att jag bara har gjort det som jag har varit tvungen till - att rädda mej själv och barnen. Vi hade inte levt om vi hade stannat kvar och hade vi gjort det så hade vi varit helt tomma psykiskt.

Jag fick ta emot många slag och kränkningar och fick ärr på bäde utsidan och insidan och de på insidan är de som är svårast att få att läka för det behövs så lite för att de ska öppnas igen. Någonstans inom mej fanns känslan att "du kan slå mej hur mycket du vill, du kan kränka mej så mycket du vill men du kan inte ta ifrån mej viljan att överleva" och jag tror att det var den tanken som gjorde att jag klarade mej att komma ifrån allt. Det lyckades inte komma åt den för min överlevnadsinstinkt var så stark så den kunde ingen rubba.

För varje slag, för varje kränkning så blev överlevnadsinstinkten starkare och starkare och jag lämnade honom bara mer och mer psykiskt. Att jag sedan inte kunde komma därifrån fysiskt det var för att jag visste att jag inte kunde få med mej barnen och man lämnar inte dem man älskar och gör allt för i det helvete som man själv flyr från.

Idag började jag ett projekt att få ordning här hemma eftersom det fortfarande finns saker som jag tänkt att jag tar det senare. När jag sprang (det var att ta i) här hemma med en gungstol som jag försökte att placera ut så insåg jag en sak - så som möblerna är här hemma nu så planerade jag i mina drömmar medans jag levde i helvetet att mitt hem skulle se ut den dagen jag lyckades komma därifrån med barnen. Det var som ett slag i magen att inse det och det fick mej att stanna upp. Jag minns känslan när jag låg där på sängen och det gjorde ont både på in- och utsidan och jag drömde om hur barnen och jag skulle kunna bygga upp ett hem som var så som vi ville inte som vi var tvugna att ha det.

Jag blev nedbruten som person, min vilja fanns inte och jag visste inte vad jag tyckte eller rättare sagt jag vågade inte stå för vad jag tyckte men min överlevnadsinstinkt den fanns kvar och den kom ingen åt. Jag vet inte om jag hade haft den lika starkt om jag inte hade haft barnen för min första tanken var att jag var tvungen att skydda dem.

Jag överlevde helvetet och jag har överlevt resan fram till dags datum och jag vet att jag kommer att klara av den sista biten som ligger framför mej för om min överlevnadskänsla har överlevt allt detta kommer den att hjälpa mej att komma framåt även nu. Det är som min terapeut sa till mej att ingen kan göra något mot mej som jag inte ger dem tillåtelse till så länge jag tror och lyssnar på mej själv - och jag ska aldrig mer svika mej själv för jag är starkare än jag tror och jag klarar mer än jag tror! Egentligen är det bara att jag ser mej runt här hemma för jag lyckades bygga upp drömmen som jag hade i helvetet som gjorde min överlevnadsinstinkt starkare - att jag och barnen förtjänade ett hem som vi kunde kalla vårat och som vi bestämde över och hur det skulle se ut och att jag klarade att bygga upp det jag drömde om när allt var som svartast.

När natten är som mörkast - är gryningen nära!!!!!!!

Puss   från T som nu ska stänga de blå och sova   

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...