Ännu en natt när jag vet att jag borde sova för att orka med imorgon men som det helt enkelt inte går för att huvudet är alldeles för fullt med tankar och grubblerier. Jag känner att det bara snurrar och snurrar och jag försöker att stänga av tankarna men de fortsätter iallafall.

Många gånger kan jag känna att jag har blivit sårad och lurad så många gånger under åren som har varit att jag övertolkar allt som finns - varje ord, handling eller agerande åker runt i min hjärna och analyseras gång på gång. Det analyseras om det kunde ha menats si eller så eller om jag tror på det kommer jag att bli sårad då? Kommer jag att bli lurad och är det ett spel eller är det verkligt. Allt detta bara för att jag har den erfarenheten som jag har, På 500ett sätt är det bra att ha dessa tankar med sej men samtidigt så tror jag att de begränsar mej till en viss del.

Min inställning när jag träffar och lär känna andra människor är att jag läser av dem och jag bildar mej en egen uppfattning. Även om jag får höra saker om olika personer så dömmer jag dem inte innan jag själv har en grund att stå på så att jag kan avgöra detta. Ibland känner jag att jag tolkar för små delar så det dröjer så länge innan jag kan öppna mej för den personen och hela tiden så räknar jag med att det ska komma ett sårande. Varför kan jag inte istället tänka att den personen tycker om och uppskattar mej för den jag är.

För ett tag sedan läste jag att det krävs 2000 positiva kommentarer för attväga upp en negativ och det ligger nog en hel del sanning i det för jag känner att det är så lätt att suga åt sej en negativ kommentar och dömma mej själv än vad det är att ta en positiv kommentar och bygga upp mej själv på insidan. Ett starkt yttre är inte svårt att visa men ett starkt inre krävs det så mycket mer för att bygga upp och så lite för att bryta ner igen,

Kommer den tiden i mitt liv att komma när jag känner att jag kan lita på människor och inte vänta på att de ska såra mej? Kommer det att komma en tid i mitt liv då jag kan lita på människor och inte hela tiden vänta på att de ska svika mej? Jag vet inte men jag hoppas att den tiden kommer att komma.

Jag känner att det är som att vara en elefant som ska balansera på en sytråd att tänka så här - för det behövs så lite för att man ska tippa över åt det ena eller det andra hållet. När jag letar bland det som skrivs eller säjs så kan jag alltid hitta något som jag känner att det kan vara ett tecken på att den personen inte menar det positiva. Det kan vara ett ord i en mening som påminner om den känslan och då minns jag inte längre det positiva.

Idag har varit en jobbig dag när jag verkligen har jaft dennahjärnskadetrötthet som inte går att beskriva i ord. Det finns helt enkelt ingen energi eller ork och jag klarar inte av att påbörja något. Jag känner mej så maktlös när den kommer för den gör mej  så svag och den får mej att minnas om varför jag har den. På torsdag ska jag träffa hjärnskadeteamet för att få slut bedömningen vad de har kommit fram till genom alla tester som har varit. Jag känner mej kluven inför detta möte med för det känns som om de säjer att jag kommer att kunna återvända till ett arbetsliv då kommer jag att känna skräcken över hur det ska gå de dagar som jag känner att det är en hel arbetsdag att få barnen till dagis och säjer de att jag inte kommer att kunna återvända ja då känns det också jobbigt. Känns som att det kommer att bli fel vad de än säjer och det gör mej frustrerad. Tanken som finns i huvudet den vet redan hur det kommer att gå men kroppen säjer något annat.

Jag känner att det är för många tankar i mitt huvud, för många känslor i min kropp och det gör att det bara snurrar ännu mer och hjärnan får jobba på högvarv och då blir tröttheten och huvudvärken ännu värre. Känns som om jag har fastnat i ett ekorrhjul oc min tröst det är att det finns en mening med allt som händer och jag tror att det finns någon som är med och skyddar mej och som ser till att det är det bästa som händer. Kanske kan den skydda mej från att bli sårad mer i mitt liv men samtidigt kan jag inte glömma att även fast det gör ont så har det gjort mej till den jag är idag och det har inte dödat utan stärkt mej. Man måste våga chansa för att vinna

Nu ska jag fösöka att vila lite iallafall så jag orkar ta mej upp när klockan ringer!

PUSS   från T