"Den som inte är god mot sej själv, kan inte vara god mot andra"

Dessa kom av en slump till mej idag och de har gjort så att jag har gått och funderat på dessa. Ju mer jag tänker på dem dessto mer får jag ut av dem!

Jag vet att jag har skrivit om det tidigare men jag väljer att göra det ännu en gång just detta att det är så lätt att vara förlåtande och att jag inte dömmer andra så hårt som jag dömmer mej själv. Jag har tänkt mycket på detta inför rättegången just detta att jag har lagt så mycket skuld på mej själv för det som har hänt. Om jag inte hade gjort si så hade inte vissa saker hänt......... Samtidigt så känner jag att jag innerst inne vet att hade jag inte gjort si så hade så iallafall kommit bara vid ett annat tillfälle och av en annan orsak.

Idag kan jag vara mer "god" mot mej själv och det gör att jag mår på ett helt annat sätt. Jag kan se det positiva av händelserna på ett annat sätt och jag kan se att resultatet av allt vi har varit med om har gett mej tre helt fantastiska barn som är starka i sej själva. De går inte med på saker som de inte tycker är okej. Jag har lärt dem att säja nej och jag har lärt mej själv att säja nej. Om inte en av alla "så" hade varit så hade jag inte haft min Smulan - hon är resultatet av en händelse som är allt annat än trevlig att minnas men jag hade inte haft henne idag. Om jag inte hade träffat honom så hade jag inte haft några av mina små "hjärtan" och hur hade livet sett ut då?

Om inte jag kan vara god mot mej själv, vara förlåtande och se verkligheten bakom när det gäller mej då är jag ju falsk när jag är det mot andra för då står jag ju inte för det rätt igenom. Falskhet och oärlighet är bland det värsta jag vet och jag jag förväntar mej att människor ska vara ärlig mot mej så varför ska jag inte vara det mot mej själv.

Jag har i samband med min anmälan, alla förhören och att jag inte pratat skit visat att jag står för det som hänt och att jag har tagit ställning till att det är fel. Jag har visat att jag inte accepterar det som jag har varit utsatt för och det som barnen har varit utsatt för och jag har tagit ställning. Många gånger hade det varit lättare att bara ha gått ifrån det och inte tagit ställningen, många gånger hade det varit lättare att ljuga än att berätta sanningen men jag tog ställning och jag har hållt den även fast det har varit jobbig. Nu kanske jag har kommit till stunden i mitt liv där det är dags att ta ställningen om jag ska vara god mot mej själv och på det sättet vara god mot andra eller om jag ska leva med att se dem runt mej med andra glasögon än när jag tittar på mej själv. Jag tänker ta den chansen för en dag kommer jag att kunna göra det fullt ut, det kommer att behövas övning efter att ha sett ner på sej själv men det är värt det priset.

Bara som ikväll när Skruttan kommer med en bukett vitsippor som vissa har lång själk och andra inte och säjer: Jag älskar dej mamma! Du är den bästaste mamma som  finns! Och den följs av en stor kram och en puss såna minnen ska jag ta fram och minnas de gånger som jag lägger skulden på mej själv. Det heter ju att av barn får man höra sanningen och det tänker jag ta åt mej av och gömma dessa minnen i mitt hjärta och ta fram dem den dagen när allt känns jobbigt och jag bara minns det svarta! Blommorna står nu på bordet bredvid min säng och jag ska titta på dem innan jag somnar och när jag vaknar och minnas att jag fick dem för att någon uppskattar och älskar mej precis som jag är!!

PUSS   från T 

Hur länge som helst har jag letat efter de varningstecken som finns för att det ska bli ett sådant "helvetsförhållande" som jag har levt i - och idag hittade jag dem av en slump så nu är det jag som ska skriva in dem här för då kan inte "Mucklorna" få dem att försvinna igen! Jag är ett geni *ASG*. Kanske kan de ju ge någon mer något!

* Översvallande uppvaktande/romantisk

* Intensiv

* Uttrycker oombedda åsikter om dej och dina vänner

* Dålig kvinnosyn och/eller bristande empati, klankar på andra

* Ofta pedantisk

* Vid tecken på att kvinnan tar ett steg tillbaka blir han "drömmannen" igen och kommer ofta med livsavgörande förslag såsom förlovning, flytta ihop, giftermål eller skaffa barn - allt för att binda kvinnan till sej.

Mitt x uppfyllde max på alla punkter så jag hoppas att inte din gör det!!!!!!

PUSS    från T

Ibland känner jag bara att jag kan bli så matt på allt så att jag känner att varför fortsätter jag att kämpa?! Jo för att jag är en äverlevare men ibland så önskar jag att den egenskapen inte var så stark. Just nu så känns det som att vi (min advokat och jag) kämpar och skickar in saker till tingsrätten och den kommande rättegången och ändå ska de bara ha mer och mer papper så vem är det som sitter och jagar människor nu då i värsta paniken - jo jag. Och det är dessa gånger som jag förbannar mina skyddade uppgifter för det gör att det inte är någon annan som kan begöra ut dessa!!!!!!!

Jag känner bara att hur många saker kan krångla mer - inte så många kan jag lova men snart är det över! Vi skulle försöka få allt klart i denna rättegången men då visar det sej att det godkänner ju inte tingsrätten så nu ska det bli en till förhandling och jag spyr på det. Jag vill inte se honom fler gånger och jag vill inte veta att han finns och att jag haft något med honom att göra över huvudtaget.

Ibland känns det verkligen som att jag skulle kunna skrika mej hes utan att människor fattade vad jag menade eller egentligen är det nog att de inte vill förstå för att det blir så mycket reaktioner och ev mer jobb. (Om jag låter totalt förvirrad så kan jag erkänna att jag är det och att jag lyssnar på vilken hudrade plats jag har i telefonkö). Jag stör mej på att det inte kan byggas upp en säkerhet innan det har hänt något! Jag förstår att man inte bara kan dömma någon innan den är dömd men det finns bevis! Varför ska jag behöva vänta på att bli uppsökt innan det kan finnas vissa åtgärder? Jag tycker att samhället i många sammanhang skulle kunna förebygga det som händer om de bara vågade agera i tid och se på verkligheten istället för statistik och pangar. Fast jag kan ju vara stolt över att ha fått beröm för mitt tänkande när det gällde min och barnens vardag! Så nu blev jag nog en meter längre.

Fast innan jag har kommit fram i telefonkön kommer jag att vara pensionär!!!

PUSS   från en förvirrad T