Och det känns som om det ska bli så skönt för jag hoppas att dagen imorgon kommer att bli bättre även om den innebär att jag ska träffa hjärnskadeteamet och få "domen". Denna dag känns som om den har varit för lång och för jobbig och jag HATAR dessa dagar. Jag vill inte ha dem längre för det känns som om jag har fyllt min kvot med dem redan.

Imorse kändes det helt okej om jag ska vara helt ärlig och solen sken ute och jag kände att trots att jag inte  sovit på flera nätter så kunde jag hitta lite energi. Hade bestämt att jag skulle följa med på några affärer innan jag skulle till min terapi eftersom det var några saker som jag behöver hem hit. Jag hittade massor av saker men inte de utemöbler som jag hade bestämt att jag ville ha på min blakong.

När jag gick till terapin var det med lätta steg för jag har känt de sista gångerna att det bara har varit skönt - det har inte varit jobbigt och det har känts skönt att prata med henne och att jag har fått ett annat perspektiv på saker och ting som har hjälpt mej att komma framåt. Idag vet jag egentlgien inte vad som gjorde det men det var bara jobbigt efteråt och det gör så ont inom mej. Jag känner mej så tom och jag tycker inte om när det blir så och jag kan inte sätta fingret på vad det är som är orsaken till det.

Idag under terapin så pratade vi mycket om detta med allt som ligger omedvetet och som jag gör utan att jag tänker på det. Mycket av det är saker som jag idag kan inse att jag gör pga allt som har varit men tidigare skulle jag aldrig ha erkänt det ens för mej själv. Idag är det som jag sa till henne att hon har hjälpt mej så långt att jag kan sluta med alla orsakerna jag hittade på till varför jag tex alltid sover med en lampa på. Hon har fått mej att inse att vissa saker kommer jag att ha med mej genom hela livet men de kommer att bli svagare och påverka mej mindre men idag påverkade allt mej till max.

Om jag ska tänka helt fritt så tror jag att det som gjorde att det kändes så jobbigt och att jag mår som jag gör efteråt är detta att när jag pratar om jobbiga saker så känner jag själv att det "fattas en bit". Jag kan inte förklara det och jag kan inte placera det. Idag pratade jag med henne om detta och då tittar hon på mej och säjer; Jag tror att det är så att tankarna och känslorna sitter inte ihop. Du vågar inte sätta ihop dem för att det gör för ont och det väcker för mycket minnen." På en gång som hon sa det så kände jag att det är ju så det är. Mina känslor för Det försvann för flera år sedan och det var när Skruttan låg i min mage och våldet och övergreppen ökade men det är känslorna kring alla övergreppen, alla svek och alla sår på insidan som jag är rädd för. Jag vill inte att de ska finnas och jag vill inte känna dem igen. Jag vill helst att de bara ska försvinna!

Jag kände under rättegången som inte blev som jag hade trott att jag var inte längre den svaga personen som kom från helvetet utan jag var stark och jag tror att jag inte vågar koppla ihop känslor och tankar för jag är rädd att bli svag igen. Innerst inne vet jag att jag inte var så svag som minnena säjer men den tanken kommer iallafall.

Idag blev det även bestämt att min terapi ska fortsätta en termin till och jag blev lite full i skratt för jag reagerade inte på det mer än att jag kände att det behövs verkligen. De andra gångerna som hon har pratat om terapi-terminer så har jag varit på väg att skrika rätt ut och berätta att jag behöver inte det, JAG KAN SJÄLV men nu har jag så mycket insikt att jag vet att jag inte klarar allt själv - jag behöver andra och deras kunskaper och omtanke.

När jag kom därifrån fick jag ett mess från älskade sis. Stackaren fick höra mitt gnäll ytterligare en gång att det bara kändes skit idag men jag älskar henne för hon kan läsa mej som ingen annan kan. Hon läser inte det som står i meddelandet utan hon tyder det som inte står och känner av vad jag menar. Hur kunde jag klara denna resa utan henne i mitt liv tidigare? Idag kan jag inte tänka mej en dag utan henne. När hennes svar kom så kände jag att det var precis vad jag behövde då! Jag kände attjag fick ett lugn. Det jobbiga var kvar men det fanns en person som älskar mej och som förstår mej utan att jag förklarar allt från början.

Att se henne skriva " Att bearbeta allt är jobbigt, jag vet. Det är nog det som är meningen också för att du ska gå ur detta starkare än någonsin" gav mej ännu en insikt. När jag läste det kom tårarna och det andra i meddelandet som fick ännu fler tårar att komma tänker jag inte skriva här! Det är ju så det är - jag har blivit starkare under resans gång och jag kommer att vara ännu starkare när jag landra en dag och det är för att jag har vågat bearbeta även om det har varit jobbigt och det har gjort ont. Jag är starkare idag än jag tidigare har varit men det har inte varit lätt och det har inte varit gratis men jag tjänar på det för jag är starkare och jag vågar tro på mej själv på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort.

Jag vågar stå på mej på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort och jag känner att jag vågar stå upp för mej och barnen och för att vi ska kunna ha det så bra som det bara går. Att ha hittat min sis som oxå är min själsfrände och alla andra underbara och stöttande vänner jag har fått under denna resa gör att det är värt att fortsätta kämpa. Att se mina barn lyckliga och höra dem skratta ett skratt som kommer från hjärtat och som lyser i ögonen gör att jag vågar ta nästa steg och nästa kamp. Jag kommer att vara färdig en dag och det som är bra med denna resa är att jag har fått bevisat för mej vilka som är mina äkta vänner och vilka som inte har varit det. Jag kommer att hitta "kontakten" mellan känslorna och tankarna en dag och den dagen kommer jag att bli ännu starkare!

PUSS   från T

PS Sis Älskar dej och har dej alltid med i mitt hjärta och nyckeln den kommer aldrig någon att hitta för den har jag kastat bort för jag vill ha dej i mitt hjärta för all framtid och inte leva en dag utan dej! Ds

Idag kom det ett MMS till mej! Det var min bror som hade skickat en bild på honom hur han såg ut efter att ha ramlat på inlines och slagit upp ansiktet och även slagit ut bitar av tänderna. Det tog ett tag för mej att ta in bilden och jag är en äverbeskyddande storasyster och hur stor eller lång han än blir så är han min lillebror och kommer alltid att vara. Jag kände att det var inte roligt att se det och det var en chock att se hur mycket skador det kan bli men det satte igång massor av reaktioner som jag inte var beredd på.

När jag träffade min advokat innan rättegången så visade han mej bilderna som togs efter misshandeln både av polis, på sjukhuset och sedna på det skyddade boendet. Dessa var vidriga för det var inte många centimeter som inte var täckta av blåmärken eller andra märken men jag klarade då av att stänga av genom att tänka att det var någon annan. Sen har jag inte haft dessa bilder klara för mej men idag efter att ha sett denna bilden så kom de fram och de sitter på min näthonna och jag kan inte bli av med dem.

Jag kan känna hur värdelös jag kände mej för allt och just detta hur sårad jag var på insidan. Jag tyckte inte att jag var värd något och kunde inte tänka mej att någon skulle kunna tycka om mej för den jag var för jag kunde ju inte tycka om mej själv. Självförtroendet fanns inte och jag hade mängder med sår inombords. Jag har byggt upp min självkänsla och mitt självförtroende genom att människor i min omgivning har funnits där och stöttat mej och visat att de verkligen tycker om mej men samtidigt så kommer känslan smygande med misstankarna att snart får jag en kniv i ryggen, snart kommer jag att bli sårad. Min älskade sis gav mej idag insikten att det finns orsaker till att man känner så och jag inser nu att de är självklara. Älskar dej sis för att du får mej att inse det som borde vara självklart.

Jag hatar mediciner och jag vill inte ta dem men jag inser nu att när jag kommer på utvärderingen på torsdag så måste jag ta detta med något som får mej att somna och sova för detta kommer inte att fungera länge till. Jag är trött och jag går och lägger mej men  jag får ingen ro i kroppen så att jag kan somna. Det är inga speciella tankar som snurrar och jag känner ingen oro i kroppen men något påverkar mej omedvetet så jag kan inte sova. Jag känner att det finns ingen energi och genom att jag inte sover så mycket så kommer det inte heller någon energi den vägen. Jag får be om hjälp och kanske lossnar det något inom mej av att kunna sova även om det är med hjälp av tabletter så att jag kan hitta energin igen.

Många gånger kan jag tänka att varför hände allt detta just mej men idag kan jag erkänna att jag känner att denna resa har gett mej så mycket som jag inte skulle kunna tänka mej att vara utan en endaste dag. Min älskade, underbara sis hade jag inte haft om jag inte hade gjort denna resa och känt att jag ville att andra skulle förstå vad det är som händer och finns bakom stängda dörrar. Henne skulle jag inte kunna tänka mej en endaste dag utan. Bara detta att veta att hon är ett knapptryck bort ger mej en styrka och stöd så jag orkar ta fler steg. Bara det att hon förstår utan att jag behöver förklara och utan att jag hittar orden är helt ovrderbart. Älskade sis det finns inte ord att beskriva det du betyder för mej men jag älskar dej av hela mitt hjärta och du har en helt egen plats i det som ingenannan kan ta. Jag vill inte leva en dag utan dej i mitt liv.

Jag har träffat på många änglar på denna jorden under denna resa och alla har fått en egen plats i mitt liv och en egen roll. Dessa skulle jag inte heller ha stött på om det inte hade varit för allt osm har hänt och jag kan inte tänka mej hur livet skulle vara utan dem. Jag vet att de finns där och stöttar mej vare sej jag är ledsen eller glad, svag eller stark och det ger mej en styrka.

Jag hade inte varit den personen som jag är idag och mina älskade barn hade inte heller funnits. Det är så lätt att bara se det negaiva i det jobbiga och det finns dagar som det är svart men de dagarna ska jag försöka minnas att det finns människor som älskar och stöttar mej för den jag är och det är inte fel att visa att man är svag och att man behöver hjälp utan det finns människor som finns där även när det är som mörkast.

Tack för att ni finns för mej alla mina änglar och min älskade sis! Jag är er evigt tacksam och jag finns här för er med! Ensam är inte stark utan tillsammans är man stark!

PUSS    till er från T