Om jag hade fått en krona under alla år som jag levde med Äcklet för den kommentaren så hade jag varit miljonär idag. Jag har känt under tiden som har gått att jag har fått med mej den synen från den tiden "varför skulle jag klara det, hur ska jag klara det, osv" men idag så släppte det. Jag har klarat mängder med saker som jag aldrig trott att jag skulle klara av.

Idag kunde jag se med allt med nya ögon. Jag har betydligt mindre i inkomst nu men jag kan köpa det som vi behöver och jag kan ge barnen det de vill ha inom gränser förståss men det har de flesta. Jag har kunnat ge dem mer nu än när vi var två som skulle se till deras behov. Det viktigaste är dock att jag har kunnat ge dem något som inte går att köpa - självförtroende, självkänsla, lärt dem att kunna säja nej, att de är trygga i sej själv och på sej själv och framförallt att de kan skratta igen. Det kom som ett riktigt uppvaknande idag när jag var ensam med Skruttan och det bara kvillrade ur henne och jag kunde se den äkta glädjen även utomhus som annars har varít osäkerhet vem och vad som kan hända. Bara att de går ut och leker utan mej har aldrig hänt ens när vi bodde i huset,

Jag har kunnat skapa ett hem från början som är ett hem och en trygghet för dem där man vet att man får göra vad man vill (ja lite normala regler finns jag lovar) utan att man blir bestraffad. Att man kan göra fel utan att få slag eller få höra att man är värdelös, oduglig, idiot, hora och massor av annat. Bara att få ha de saker som man vill och att det kan vara rörigt utan att man får bestraffning för det. Jag har skapat ett hem som känns som ett hem och som är ett hem och våran trygghet där vi duger precis som vi är!

Jag har lyckats bygga upp mej själv och barnen med hjälp av människor med mer kunskap än vad jag har men jag har funnits för barnen och jag har kommit till den punkten där jag har försonats med mej själv - Jag kunde inte ha gjort mer än vad jag gjorde och det var inte jag som gjorde fel. Jag handlade kanske fel när man ser på det i backspegeln men det är alltid lätt att vara efterklok och jag gjorde det som var bäst där och då.

Jag har funnit glädjen igen och jag har fått vänner och byggt upp ett kontaktnät. Jag har vågat stå upp för vad jag tycker och tänker och jag har stått fast vid min anmälan från dag ett, jag har inte pratat skit eller smutskastat för att komma dit jag befinner mej idag och jag har lyckats rädda barnen genom att få ensamvårdnad utan umgänge vilket jag hoppas att det ska vara även i fortsättningen. Jag tänker inte låta barnen komma tillbaka till det helvete jag själv flydde ifrån. Jag kan inte och tänker inte skicka dem tillbaka.

Jag tror att vad man än har varit med om i sitt liv så behöver man stanna upp och känna efter vad som är rätt och fel. Jag har aldrig gett mej den tiden men till slut så kommer den vare sej man vill eller inte.

Samtidigt känner jag att under denna resa har jag fått lära känna personer som jag aldrig hade träffat på andra sätt, människor som har egna platser i mitt hjärta och som har gett mej insikt, lärdomar och många bra tankar och jag är så tacksam för det och skulle inte vilja leva en endaste dag utan att veta att de finns i mitt liv. Tänk bara att träffa någon som förstår vad det är jag har varit med om och som förstår vad jag menar när jag tror att jag är den enda i hela världen som haft det så - eller så tänker man så för att man inte vill att någon annan ska behöva vara med om samma sak som en annan.

Tänk att möta någon som kan säja precis det man behöver höra där och då och som ger en tankeställare som får en att komma framåt. Ibland behövs det en spark i baken för att komma vidare   . Jag skulle kunna göra listan enorm men jag är sååååååååååå tacksam att ha dessa personer bakom mej när jag kommer till rättegången. Jag kommer aldrig att släppa dessa människor i hela mitt liv för jag är för kär i dem.

Bara det att se att mina barn har glada ögon och kan skratta ger mej energi till rättegången som kommer! Det är betalnign för all tid och energi jag och andra har lagt ner för att denna dagen skulle komma - när vi kunde få ett nytt liv och kunna se glädjen och hoppet igen! Och en annnan belöning är att ha hittat sin egen syster - som jag alltid har drömt om att ha i hela mitt liv. Bara att veta att det finns någon är en sån enorm belöning! TAck sis för att du finns för mej i nöd och lust och du är en av dem som jag ALDRIG släpper i mitt liv. Vill inte leva en endaste dag utan dej och jag VET att vi kommer att klara allt det som ligger framför oss och att vi kommer att bli lyckliga - vi förtjänar det och vi ska ta chansen!

LOVE U ALL!!!!   TACK FÖR ATT NI FINNS!!!!!!!

PUSS   från T