Nu ikväll kom det ett mess till min telefon som fick mej att explodera och bara bli vansinnig. Hade det kommit för en vecka sedan så hade g börjar gråta, känt mej nedbruten och lagt skulden på mej själv så jag kan tacka den personen för att den inte kunde ha valt en bättre tidpunkt än nu - för jag känner mej starkare än jag någonsin har känt mej och jag kan argumentera om allt det som jag har varit med om.

Messet hade en fråga: "Tycker du inte att du berövar barnen deras pappa?". Vare sej hej eller hejdå vilket jag tycker hör till uppfostran att man kan lägga till även om man bara ska ställa en fråga. Jag skulle kunna ha skickat iväg ett svar på den för det hade blivit jättekort :Nej! men jag kände att jag inte ens tänkte sänka mej till nivån att svara för jag kände att jag inte tänker bemöta det och det tänker jag inte göra här heller men jag måste bara avreagera mej för jag är så arg och jag vill kunna sova inatt och drömma goa drömmar istället för mardrömmar.

Jag känner inte att jag någonsin har berövat barnen en pappa för i mina ögon är en pappa en person som vill sina barns bästa och vill skydda dem från allt ont och det har inte deras gjort. Jag tycker att barn ska ha rätt till trygghet, kärlek och omtanke och det har de här hemma och de har inget behov av att träffa sin "pappa" och den dagen som de ev frågar om de får träffa den personen så tänker jag inte stå ivägen om de är stor nog att ta det beslutet och kan inse att det kan få konsekvenser för både dem och mej. Liten har jag konstaterat tror att "pappa" är ett namn på alla manliga som kommer och hämtarpå dagis bara för att alla andra barn skriker det och att det även är ett namn på älsklingsfilmen - Barbapappa!

Egentligen är det inte frågan i sej som gör mej mest förbannad utan att personen som har ställt den kan ställa den utan att veta bakgrunden. Tänk om jag hade varit änka och att min man nyligen hade gått bort? Tror månniskor att det är så kul att få en sån fråga då? Det finns massor av tänk om.............. och tydligen så finns det fler idioter ute i samhållet än vadg tidigare har trott men det är ju skönt att jag någonsin inser att det är så samhållet ser ut och att de finns överallt. Santidigt då förstår jag inte heller vad människor har med det att göra!!!! Vad är det som säjer att det inte är så att han inte ville ha dem utan att det bara varit jag som vill ha dem och att det därför är så att de är hos mej på heltid? Är folk verkligen så nyfikna att de "går över lik" för att få något att skvallra om!

Snälla människor - tänk tre steg längre än vad ni gör innan ni ställer en fråga som ni inte har med att göra! För er som bryr er och vet om mej, mina barn och min historia och finns för mej i alla lägen så är det bara att fråga vad ni vill för jag vet att era frågor kommer av kärlek och omtanke!

Puss    från Häxansurtant    

.............. har jag träffat på människor som har påverkat mej och min resa på oika sätt. En del har puttat ner mej i en dälpa (heter det så på svenska eller bara för mej?) medans andra människor har gett mej en raketfart framåt så att jag har kommit upp till toppen. Alla de jag har mött har fått olika betydelser för mej och även för mina barn. Skruttan pratar fortfarande om den snälla farbrorn (min advokat) som "frågade henne olika saker och när det var jobbigt mamma, då gjorde han så att jag skrattade. Jag höll faktiskt nästan på att kissa på mej" han kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta för allt som han har gjort och kommer att göra. Medmänsligare advokat kan man inte hitta och inte mer att bry sej om en heller.

Jag kan ibland le åt min första socialsekreterare som hör av sej ibland bara för att höra hur det är men även för att påminna mej om att jag är kvinna och inte bara mamma och att jag måste komma ihåg det. Han har gjort många tabbar och misstag under denna resa men jag kan även se de gånger som han har haft ett hjärta och inte tänkt efter reglerna utan kunnat se det ur min sunvinkel. 

Jag skulle kunna göra en lista som inte är av denna värld över människor som har en jättestor betydelse för oss men jag tänker inte göra det för jag kommer att glömma någon och det vill jag  inte utan jag är bara så tacksam över att ha fått träffa och lära känna dessa personer som har funnits där hur jag än har mått och just att det har funnits ett gehör för vad jag behöver/behlvde höra. Min "min elaka mamma" (inte biologiska hon vet själv vem hon är) sa inte det jag ville höra men det som jag behövde för att tänka i andra banor och för att reagera och komma vidare. Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att du kommer att klara det och jag tänkte bara att det är det lätt att säja för dem - men vet ni vad JAG KLARADE DET OCH JAG KOMMER ATT KLARA DET SOM LIGGER FRAMFÖR OXÅ! Jag känner mej så stark och jag känner att jag är en vinnare även vad domen kommer att bli. Jag har klarat detta för egen maskin och har fått människor som bryr sej om mej och barnen på ett ärligt sätt under vägen och det går inte att sätta ett värde på men det är helt underbart att ha.

Under vägen har det funnits människor som har fått en plats i våra hjärtan på en gång, andra större och andra mindre men jag brukar inte släppa in människor i mitt hjärta. Jag har lärt mej att göra det nu för alla är inte ute efter att såra eller bryta ner mej och det är något som jag måste lära mej och jag kommer att göra det en dag!

Fast jag är ju en grubblare så jag kan ju inte låta bli att fundera över vad det är som gör att vissa får en plats i ens hjärta på en gång medans de finns andra som skulle kunna kämpa hela sitt liv utan att få en plats där?! Hur kan det vara så att man bara känner att man tycker om vissa från början utan att de egentligen inte har visat något av sej själv? Dessa tankar åker varv på varv i mitt huvud och jag kommer inte på svaret men kanske en dag kommer det med men är man tidsoptimist så är man!

Igår låg jag i sängen med migrän och tankar som bankade i mitt huvud och det låter så dumt att skriva men jag brukar vara brutalt ärlig så jag är väll det även denna gången: Jag är tacksam att jag fick chansen att ta denna "resa". Den gav mej en andra chans i mitt liv att göra det jag ville och det som jag tycker är värdefullt i mitt liv. Jag har fått kontakt och relationer till människor som jag aldrig skulle ha fått om jag inte hade tagit de beslut som jag har haft. Jag hade inte haft de människor som jag har i mitt liv som hjälper mej att komma framåt och att inse saker som jag inte klarat av själv och dessa personer skulle jaginte vilja vara utan en enda dag!

Kanske var helvetet och det som hände priset jag fick betala för att jjag skulle få ett bättre liv och utan det hade jag inte varit den personen som jag är idag. Jag fick en andra chans i livet och jag tänker ta den och inte missa en endaste dag i framtiden för jag får inte chansen tillbaka!

Livet är inte de dagar som gått utan de dagar man minns och från och med nu ska jag göra allt för att det bara ska vara glada minnen när jag ser tillbaka på livet!

PUSS     från Häxansurtant

Jag måste ju komma på ett nytt namn kan ju inte heta surtant när jag inte är sur och bitter längre!!!!! Nu blev det svårt!!!! HELP!