Idag slog det mej som ett slag i magen efter mitt sista inlägg att varför tycker jag att det är helt naturligt att jag ska ställa upp för dem jag tycker om till 110% och tilloch med så att jag sätter dem före mej själv? Och jag väntar aldrig något tillbaka för då finns det en chans att bli besviken!!

Om jag ska leka att jag är en terapeut till mej själv och svara på detta så är det nog för att jag har blivit bränd så många gånger för att jag verkligen har stöttat mer än vad jag egentligen har orkat vissa gånger och när det har varit jag som behövt stöttningen ja då har de haft fullt upp med sitt. Jag har alltid svårt att säja till någon som jag tycker om att jag inte har tiden eller orken till att stötta dem och jag går hellre på knäna än säjer det. Egentligen är detta konstigt för jag kan verkligen säja nej och jag kan vara besk och jag säjer alltid vard jag tycker och tänker men inte när jag kommer till detta.

Kanske så gömmer det sej en känsla av att jag vet hur det känns att vara den som inte får stödet och att man behöver det så mycket. För de som jag tycker om vill jag skydda från allt som är sårande och jobbigt då tar jag hellre det själv. Därför uppskattar jag så mycket när det finns någon i min omgivning som inte bara tar utan även ger - för jag är helt enkelt inte van med det!

Idag när jag satt och tittade på olika ställen på nätet kom jag in på en sida där mammor berättade om hur de hade upplevt den första tiden som mamma och jag kände inte igen mej alls för mitt liv såg lika ut på en gång när jag kom hem det var bara det att det fanns en till person som man skulle finnas för och som behövde en. Jag reflekterade aldrig ens över att det inte var så för andra oxå. Jag har suttit uppe på nätter och stöttat "vänner" och varit som en zombi dagen efter men sen när det har blivit mer positivt i deras liv jag då upphör kontakten tills nästa gång det blir jobbigt. Och så här har mitt liv sett ut och det skrämmer mej när jag inser det. Nu under det senaste året har jag hittat personer som finns där när jag har bra och dåliga dagar och som tycker om mej för den jag är och det betyder så oerhört mycket för mej. Andra som jag trodde var stöttande gjorde det antingen för att få tillbaka eller för att det var en "skvaller-nyhet" min misshandel och att det var något att prata om och det sårade något fruktansvärt och jag är arg för att jag upptäckte det för sent.

Jag kan se tillbaka när jag var liten för det var samma sak då att jag satte andra före mej själv och jag förstår inte varför. Mina föräldrar har uppfostrat mej till att vara trevlig och artig men inte till att låta mej utnyttjas och det är ju på något sätt det som det blir när omtanken bara kommer från ett håll och man ger och ger. Jag är inte en sån som kräver att om jag lyssnar på en person som pratar i en timme så ska den lyssna en timme tillbaka men det skulle vara så skönt att få fem minuter för min klagan ibland. Nu har jag ju denna blogg och här kan jag ju klaga!

Detta att många ser mej som en som ställer upp inser jag idag när jag fick ett mess från en person som berättade att det var så mycket runt henne och att hon skulle behöva prata med mej för att jag var duktig att hjälpa henne att reda ut saker. Jag skrev som det var tillbaka att jag orkade inte idag för jag har inte sovit inatt och att det är så mycket kring mej just nu. Som svar på detta kommer en fråga om vi kan ta det nu ikväll istället och då känner jag bara att du bryr dej ju inte ett skit om min situation. Jag valde att inte ens svara på det meddelandet för jag hade skrivit något som jag hade ångrat men just den känslan att bli totalt överkörd med att hennes problem var minsann viktigare än mina. Min terapeut brukar säja till mej att jag måste börja sätta upp gränser igen och det känns som om jag gorde det idag och det kändes bra.

Därför betyder det så mycket för mej när Mickey bara ringer och inte ens frågar hur det är utan bara vet av det jag skrivit att jag behöver henne. Jag har en person som inte ens bor kvar i Sverige som det känns som om jag har en väldigt speciell kontakt med för jag känner att när jag mår dåligt så sänder hon mej kraft utan att ens veta om hur situationen ser ut. Jag fick en armlänk av henne och den tar jag aldrig av mej för den bevisar för mej att det finns folk som tror på mej och som ger mej energi och styrka. Tack för att ni finns!

Om någon som läser detta är en såm som tar och tar men aldrig lämnar något tillbaka så tycker jag synd om den personen för en vänskap bygger på att man ser varandra och lämnar utrymme för den andra. Vänskap är en dialog inte en monolog. Och det skrämmer mej lite att det finns folk som läser denna blogg som inte känner mej och tanken var att detta var terapi för mej (och det är det fortfarande) men jag trodde inte att jag skulle få uppmuntrande kommentarer av människor som jag inte ens vet vilka de är men även det ger mej styrka att se att det finns andra som tycker lika och att det inte bara jag som är kritisk mot samhället och vissa instanser!

Tack och stå på er för annars gör någon annan det!

Puss från sur och gnälltanten som ska göra ett rens bland de sk vännerna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...