"Om snöret inte håller, utan går av, är det bara att försöka med ett annat snöre! (Nalle Puh)

Och det är detta jag känner efter att ha läst min gamla skyddade-boende-dagbok och dessa kloka ord var något som kändes som om det var helt mitt i prrick efter att ha läst det. Jag hade samma känsla av frustration och uppgivenhet då. Jag ville bara ha ett normalt liv där jag kunde ta egna beslut och bara tänka på mej och barnen och att vi skulle ha det bra och där är jag ju än idag för inget är förändrat.

Skrev ett mess till en kompis och kallade henne för intern och att den hon lever med är fångvaktaren för att han ändrar och ställer olika krav och för henne är det bara att lyda. Vi skojade om detta men efteråt så slår det mej att jag lever oxå som en intern på ett sätt för jag kan inte vara bland folk som jag vill, jag har skyddade uppgifter och jag är alltid på min vakt utomhus. Jag kan inte som andra lägga ut en bild på mej eller barnen. Andra tar vissa saker så för givet och det gjorde jag oxå tidigare för att jag visste inget annat och jag tog vardagen förgiven. Det gör jag inte nu längre men jag hade önskat att jag hade tagit till vara på chanserna och tagit reda på dem bättre. Att jag hade tagit dem till mej och spart dem i en minnesask i hjärtat så jag kunde plocka fram dem nu. Bara en promenad utan att hela tiden vara på sin vakt skulle vara underbart men just nu så ingår det i min vardag och det är inget jag väljer utan måste och det har börjat gå på automatik.

Redan då när jag skrev i boken så var jag frustrerad över att lagens hjul malde så långsamt och vad ska jag då säja nu? När jag kom till mitt skyddade boende så skulle jag bara vara där några dagar tills allt lugnade sej. Tur att jag inte visste att det handlade om månader. När jag skulle flytta skulle allt bli bra bara jag landade tur igen att jag inte visste hur det skulle kännas nu. Och detta skrämmer mej att jag känner samma känsla fortfarande men samtidigt vilar jag i vetskapen att jag överlevt den fram till idag alltså dör jag inte av den imorgon heller! Men en sak ska jag göra och det är att ta tillvara på chanserna som kommer i framtiden och jag hoppas att alla andra gör det oxå.

PUSS 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...