Ibland så känner jag att det är livets fråga. Jag skulle vilja säja att jag orkar inte mer nu men jag måste fortsätta och det finns inget val. Se´n upttäcker man att min "medsyster-i-nöd" oxå står inför samma val och detta satt vi och diskuterade till 2 inatt och idag så känner jag mej som en helt död-vandrande-zombi. Jag känner det ibland som om mitt uppdrag här i världen är att rädda den och alla andra planeter runt i kring och jag är inte den som ger upp så det är bara att kämpa på.

Jag har kämpat konstant sen jag kom från Helvetet och jag känner att hur länge tycker myndigheterna att jag ska få fortsätta. Jag vet inte om jag skulle komma upp ur sängen om det inte var för att jag var tvungen. Jag vet inte om jag skulle ens hålla mej på benen om det inte var för att jag måste göra det. Och de tankarna skrämmer mej så enormt mycket. 

Min "medsyster" tog sitt föräldraansvar och sa att barnets pappa inte var en förälder och gjorde inte vad som förväntas av en förälder. Det blev att barnet inte fick åka till pappan när han skulle myndigheter blev indragen men de stod på hennes sida. Pappan drog detta till tinget och när hon sitter på ett samtal så råkar hon säja ja till att göra upp i samarbetssamtal och hux-flux finns ingen bakom henne känns det som för nu blir allt det hon sagt ifrågasatt.

Jag reagerar över att det inte finns mer uppbyggt i samhället när man kommer till en ssådan situation och att det inte finns något som man går efter. Känns som om de griper efter varje litet halmstrå för att man som föräldrar ska lösa det själv. Dessa personer har försökt under flera år att lösa det men de kom till denna situation för att det inte gick.

Igår när jag pratade med min "Stärkare" så bara säjer hon till mej: - Jag förstår att du är trött och tom på energi! Inget har gått som det borde och det är bara du superhjälte för att klara av detta och samtidigt leva ett så normalt liv som det bara går. Jag är inte denna superhjälte men det är helt enkelt bara att kämpa på och göra det så gott man kan och som min morfar sa när jag var liten "Har man gjort det bästa man kan så kan man inte göra mer" och det stämmer men denna gången är det mitt och barnens rätt till att leva som jag kämpar för. Jag vet inte vad konsekvensen blir om jag förlorar, troligen så är det döden 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...