Jag känner alltid skuld - jämt! Skuld för att jag blev irriterad på Liten när kläderna åker av för femte gången, att jag höjer rösten när jag blev irriterad, att jag inte hann med barnen på dagen så som jag ville för att jag var tvungen att laga mat eller allt annat som har med livet som ensamstående att göra. Kan ha skuld känslor för allt mellan himmel och jord och så många gånger önskar jag att jag kunde klona mej till fyra personer. En som tog hand om varje barn så att ingen av dem fick vänta på sin tur och en som kunde sköta alla saker här hemma. Nu är det inte möjligt - jag vet- men kanske skulle min skuldkänsla och dåliga samvete bli bättre då.

Det som känns jobbigast är att jag skaffade barn med Honom och den dagen skrev jag kontrakt med djävulen känns det och jag kommer aldrig att bli fri. Även om jag får ensam vårdnad utan umgänge som jag har idag så finns ju en del av Honom hela tiden i mitt liv. Barnen är det bästa som har hänt mej och jag älskar dem över allt annat men jag hade önskat att de hade fått en pappa som brydde sej om, värnade och var en pappa för dem.

Förra julen var Skruttans önskan när det gällde julklappar att de skulle få en snäll pappa. Nu har hennes rerapeut konstaterat att de inte har något positivt minne av pappa utan det är bara mörka minnen  som gjorde ont då men som gör ont fortfarande och det känns så hemskt. Det var inte de som bestämde sina föräldrar och jag önskar så att jag kunde ha förstått att jag kunde skydda dem. Om jag hade förstått hade jag inte tagit det där jobbet som innebar många timmar borta på olika tider av dygnet. Jag kan inte spola tillbaka tiden och få saker ogjorda så jag får försöka att ge dem allt detta i framtiden istället. Det kändes skönt när deras terapeut sa att de hade accepterat att de inte hade någon pappa för någon ny man lär inte bli aktuellt i mitt liv men man ska aldrig känna aldrig heter det ju men i detta fallet kan jag säja aldrig för jag kommer aldrig mer att kunna lite på en man. Allt kommer så krypande och jag märkte inte något förän det var försent och man blir så hjärntvättad att man inte kan se hur det egentligen är.

En klok person sa till mej en gång att jag kunde inte stå för hans val och det är nog så som jag får se det. Han gjorde valen! Barnen har ett halvsyskon som bara Skruttan träffat som väldigt liten och sedan såg vi inte denna person mer för att han valde att bara bo hos mamma (vilket jag då tyckte var konstigt då men förstår idag) och här kommer ytterligare en skuld del in. Ska man berätta detta för dem så att det blir en sak som finns med när de växer upp eller ska man bara låta det vara för att det kan såra mer än vad det hjälper?

Alla dessa funderingar kring att berätta eller inte berätta har kommit av att det varit mycket prat om farmor för att de har läst sagor om henne på dagis. Jag har sagt som det är att de har en farmor men att de inte har träffat henne på länge och att hon inte har hört av sej - jag tänker inte ljuga för dem och jag bestämde mej tidigt att jag skulle ta beslut som jag kunde stå för inför barnen om de frågar senare i livet. Sen har det funnits en önskan från Skruttan om ett storesyskon och jag sa som det var att det finns men att han har en annan mamma men att de har samma pappa som mina. Sen är det frågan hur mycket eller lite man ska berätta eftersom de inte har haftkontakt på flera år och jag vet inte om det finns intresse. Min tanke var från början att den dagen de vill träffa någon av släktingarna ska jag hjälpa dem men innan dess att de kan ta det beslutet så får vi se vad den permanenta domen visar eftersom den jag har idag bara är intreimistisk. Livet är så svårt och skulden gör det inte lättare! Vad gör man???????

Ska avsluta med en text som hjälpt mej en hel del

"Bakom oss ligger minnen, vid sidan av oss finns vänner, framför oss ligger drömmar"

PUSS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...