Direktlänk till inlägg 24 maj 2011
Idag är en sån där dag som jag egentligen inte vill ha - jag vill bara ha bra dagar! Idag känner jag mej lurad på livet och jag känner mej bitter och det är känslor som jag inte tycker om och jag vill inte känna dem men samtidigt så känner jag att jag är så stark att jag klarar av att erkänna för mej själv att det är så här jag känner här och nu och jag tillåter mej att känna och bearbeta. Jag vågar idag fundera VARFÖR jag känner så!
Igår fick jag ett mess som fick mej att gråta - det var den vackraste och ärligaste kärleksförklaring som jag någonsin har fått i hela mitt liv. Jag önskar att jag bara kunde ha skrivit samma saker tillbaka men jag kunde inte det för jag vet inte vad jag själv känner och jag vet att jag har så mycket mer att bearbeta innan jag kunde svara ärligt på det. Jag känner mej hedrad som fick det och jag känner att det var så ärligt så det fick mej att gråta men jag känner att jag vill inte och kan inte leka med andras känslor - för jag vet hur ont det kan göra och innan jag vet vart jag själv står i allt så kan jag bara göra som jag gjorde svara med ärlighet att jag behöver få tänka och jag behöver få känna och bearbebeta och jag behöver få göra det själv och det känns så bra att den som skickade messet tog det på rätt sätt. Jag fick svaret att han fanns där och det värmde mej att min ärlighet för en gångs skull togs på rätt sätt.
Käsnlorna som kom på besök idag känns inte lika roliga. Jag känner mej lurad på livet för det finns så mycket som jag drlmde om och som jag hoppades på men det blev inte så. Jag har minnen som spökar så jag kan inte få dessa mål. Jag har barn som mår skit för det som har varit. Smulan tittar på mej varje kväll och säjer: "Mamma jag vill aldrig åka till pappa igen. Lova mej att jag aldrig mer behöver det!" Vad ska jag svara? I början var det Skruttan som frågade detta och jag svarade samma sak då som nu att jag gör allt jag kan för att de inte ska behöva återvända men hur länge till lugnar det dem?
Jag känner mej lurad att jag inte kan ha det livet som jag drömde om och som jag visste att jag kunde få för drömmarna var inte orimliga. Jag ville bara bli älskad vara lycklig och trygg och det känns som grundkrav i livet. Många människor tar det förgivet men jaggör inte det! Jag önskar att jag kunde se att en annan människa skulle kunna älska mej för den jag är - med mina fel och brister!
Bitterheten kom idag när jag skulle fylla i en ansökan om bostadsanpassning som hjärnskadeteamet anser (och jag håller med) att det skulle underlätta för mej. Då kom bitterheten över att en person har skadat mej med vilja och det är jag som måste anpassa mitt liv och hem pga detta. Jag måste bearbeta och gå vidare med dessa i bagaget. Jag var frisk innan och jag kunde jobba och nu ser de inte det ens som ett mål att jag ska tillbaka till ett arbetsliv nu i början av rehabiliteringen. Jag känner mej så bitteroch jag vill inte känna det för det gör mej inte starkare och det hjälper mej inte framåt. Jag känner att jag förtjänade så mycket mer än detta och mina barn ännu mer.
Jag vill inte känna dessa känslor men det är kanske bara att acceptera dem och ta nya tag. Fick några sanna och tänkvärda ord av en nu ikväll och de tänker jag bära med mej i hjärtat. "Man är varken bättre eller sämre än sitt nuvarande tillstånd, men situationer, tankar osv kan bytas till någonting bättre".
Idag är dagen jag får börja tänka att det kommer en ljusare framtid och jag kommer att få det jag förtjänar!
PUSS från T
SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...
Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|