Ibland känner jag att det måste finnas ett stopp på allt som händer och sker och framförallt på alla fördomar som finns Och då menar jag inte alla försomar som finns för då skulle jag få skriva så fingrarna blödde utan jag menar just detta att vara ensamstående mamma.

Jag kände väldigt fort när jag hamnade i den sitsen och hamnade i "den verkliga världen" att det var helt okej att lägga sej i och döma mej som ensamstående än vad det hade varit att göra det när jag levde tillsammans med någon. Och det som jag tyckte var det värsta i cirkusen det var att det var helt okej tycktes det som att berätta för mej vad man ansåg om mej som mamma och person och det spelade ingen roll om det var positiva eller negativa saker det skulle och sades högt. Jag fick höra massor av saker som jag inte tänker ens skriva här.

Senare kom jag in i detta att man skulle vara med i utredning på utredning för att man skulle bevisa att man "dög" som mamma. De som bedömde en visste inte så mycket om hur mitt liv hade sett ut eller hur förutsättningarna var idag utan det förväntades att jag skulle lägga fram dessa delar så att de kunde göra en rättvis bedömning. Under dessa fick jag höra både det ena och det andra som jag inte än idag förstår varför man tog upp men även under dessa så valde jag att hålla den linje som jag alltid gör - att vara rak, ärlig och inte säja saker som jag inte kan stå på. Att jag inte pratade skir om Det var något som uppmärksammades för det förväntades tydligen att man ska göra.

Jag trodde att dessa bitar var färdigbearbetade och att jag var "nöjd" med att en dag kunna göra något för att förändra det i framtiden men idag är det två saker som har fått mej att se rött igen. När jag hör att en person som jag tycker om har varit till soc och blvit beskylld för än det ena än det andra och just detta att hon inte ges chansen att bemöta detta utan de bara berättar att detta ska skickas till barnens pappor då känner jag att jag flyger i luften. Det finns ett samhälle som det så fint heter jobbar för att det ska bli jämställt men kanske är det tvärt emot som det funkar. Under hela min resa har jag känt att jag har fått svara och försvara mej med näbbar och klor för att visa att jag är en bra mamma medans Det bara har svarat på några frågor och har inte fått så många anklagelser som jag känner att jag har fått. Jag tänkte att det var säkert denna specifika situation som gjorde att jag kände så men när jag ser till hennes fall så ser jag att det är så samhället och synen på ensamstående mammor ser ut idag 2011. Det skrämmer mej och jag känner att när man ser till lagen så är ingen skyldig förän den är dömd men det gäller inte när man har med soc att göra för de dömer på en gång.

Jag tänker på barnen som hamnar i denna utredningssituation. Ser de till att de ska känna sej trygga under tiden som det utreds eller är det då helt okej att de ifrågasätter deras mamma öppet och även meddelar allt till papporna som kan vända det mot mamman? Är det ett barnperspektiv som vi svenskar är nöjd med??!! Jag är inte nöjd och den dagen jag kan ska jag kämpa för att det kommer att bli ändring. Jag vet att det finns pappor som blir oskyldigt anklagad för saker med men jag ser ett överantal bland mammor. Jag vet att man inte ska dra alla över en kant och det gör jag inte heller för det finns undantag!

Jag känner att jag stör mej även på att människor hugger knivar i ryggen på mej och inte är ärliga. Just detta att det är helt okej att man kan tycka och säja saker som jag vet att jag aldrig skulle få höra annars. Och att man sedan är så oärlig att man ljuger ihop en historia som inte stämmer och sedan berättar den till andra men är så feg att man inte vågar fråga mej eller berätta det för mej. Lögner och svek är det värsta jag vet och jag är inte långsur men när det gäller det så är jag det. När jag sedan blir beskylld för saker som inte ens stämmer och man är "kaxig" på avstånd och ska göra något åt det då är man i mina ögon en stor skit och de förvandlas till luft för mej!

Nu ska jag vara förbannad över soc en stund till men även över fega skitar och sedan ska jag sova!

Vill ni vara min vän - så var ärlig och kör med öppna kort. Ska ni anklga så gör det på rätt sätt och stå för det.

Lögner straffar sej själv till slut!

PUSS    från T

 

Frida

24 maj 2011 14:23

Jag kan bli så förbannad när jag läser om sånthär :( Har flera vänner både män och kvinnor som är ensamstående föräldrar.

Och alla känner samma skuld över att inte räcka till, man ska leva upp till samhällets förväntningar och sen har man en umgängeskrests som har åsikter om allt och alla.

För mig är ensamstående lite av samhällets hjältar. jag har själv inga barn men förstår inte hur ni orkar. All creed till er.

//Frida

http://www.friger.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

24 maj 2011 14:29

Tack Frida!
Mitt hopp är att det en dag ska bli en ändring på detta men det verkar som att den stenen maler sakta. Jag har sagt att jag ska gå ut med hur verkligeheten ser ut på ett helt annat sätt när inte händerna är "bakbundna" längre men att det finns människor som du som vågar reagera ger mej hopp!
Kramiz T

 

sus

24 maj 2011 22:05

Du har så rätt, som ensam mamma blir man hårt "dömd" å ständigt ifrågasatt - Så detta "ständiga" det är synd om...Jag hatade när folk tyckte "synd" om mig för att jag var ensam mamma, jag trivdes utmärkt med det. De där med soc..vet jag inte så mkt om, men de är ju trots allt bra med utredningar i de fall där dom behövs, för en del barn far riktigt illa i sina familjer.

http://dusisus.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

24 maj 2011 23:17

Jag håller med dej att just detta att man ska tycka synd om en för att man är ensam det står mej upp i halsen!
Kramiz T

 

Lollo

25 maj 2011 09:31

Dom gör nog tyvärr det men jag tycker att vanliga mammor och ensamstående mammor klarar det lika bra :)

http://www.en-flicka.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

25 maj 2011 10:39

Tack! Det tror jag med!
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...