Och det känns som om det ska bli så skönt för jag hoppas att dagen imorgon kommer att bli bättre även om den innebär att jag ska träffa hjärnskadeteamet och få "domen". Denna dag känns som om den har varit för lång och för jobbig och jag HATAR dessa dagar. Jag vill inte ha dem längre för det känns som om jag har fyllt min kvot med dem redan.

Imorse kändes det helt okej om jag ska vara helt ärlig och solen sken ute och jag kände att trots att jag inte  sovit på flera nätter så kunde jag hitta lite energi. Hade bestämt att jag skulle följa med på några affärer innan jag skulle till min terapi eftersom det var några saker som jag behöver hem hit. Jag hittade massor av saker men inte de utemöbler som jag hade bestämt att jag ville ha på min blakong.

När jag gick till terapin var det med lätta steg för jag har känt de sista gångerna att det bara har varit skönt - det har inte varit jobbigt och det har känts skönt att prata med henne och att jag har fått ett annat perspektiv på saker och ting som har hjälpt mej att komma framåt. Idag vet jag egentlgien inte vad som gjorde det men det var bara jobbigt efteråt och det gör så ont inom mej. Jag känner mej så tom och jag tycker inte om när det blir så och jag kan inte sätta fingret på vad det är som är orsaken till det.

Idag under terapin så pratade vi mycket om detta med allt som ligger omedvetet och som jag gör utan att jag tänker på det. Mycket av det är saker som jag idag kan inse att jag gör pga allt som har varit men tidigare skulle jag aldrig ha erkänt det ens för mej själv. Idag är det som jag sa till henne att hon har hjälpt mej så långt att jag kan sluta med alla orsakerna jag hittade på till varför jag tex alltid sover med en lampa på. Hon har fått mej att inse att vissa saker kommer jag att ha med mej genom hela livet men de kommer att bli svagare och påverka mej mindre men idag påverkade allt mej till max.

Om jag ska tänka helt fritt så tror jag att det som gjorde att det kändes så jobbigt och att jag mår som jag gör efteråt är detta att när jag pratar om jobbiga saker så känner jag själv att det "fattas en bit". Jag kan inte förklara det och jag kan inte placera det. Idag pratade jag med henne om detta och då tittar hon på mej och säjer; Jag tror att det är så att tankarna och känslorna sitter inte ihop. Du vågar inte sätta ihop dem för att det gör för ont och det väcker för mycket minnen." På en gång som hon sa det så kände jag att det är ju så det är. Mina känslor för Det försvann för flera år sedan och det var när Skruttan låg i min mage och våldet och övergreppen ökade men det är känslorna kring alla övergreppen, alla svek och alla sår på insidan som jag är rädd för. Jag vill inte att de ska finnas och jag vill inte känna dem igen. Jag vill helst att de bara ska försvinna!

Jag kände under rättegången som inte blev som jag hade trott att jag var inte längre den svaga personen som kom från helvetet utan jag var stark och jag tror att jag inte vågar koppla ihop känslor och tankar för jag är rädd att bli svag igen. Innerst inne vet jag att jag inte var så svag som minnena säjer men den tanken kommer iallafall.

Idag blev det även bestämt att min terapi ska fortsätta en termin till och jag blev lite full i skratt för jag reagerade inte på det mer än att jag kände att det behövs verkligen. De andra gångerna som hon har pratat om terapi-terminer så har jag varit på väg att skrika rätt ut och berätta att jag behöver inte det, JAG KAN SJÄLV men nu har jag så mycket insikt att jag vet att jag inte klarar allt själv - jag behöver andra och deras kunskaper och omtanke.

När jag kom därifrån fick jag ett mess från älskade sis. Stackaren fick höra mitt gnäll ytterligare en gång att det bara kändes skit idag men jag älskar henne för hon kan läsa mej som ingen annan kan. Hon läser inte det som står i meddelandet utan hon tyder det som inte står och känner av vad jag menar. Hur kunde jag klara denna resa utan henne i mitt liv tidigare? Idag kan jag inte tänka mej en dag utan henne. När hennes svar kom så kände jag att det var precis vad jag behövde då! Jag kände attjag fick ett lugn. Det jobbiga var kvar men det fanns en person som älskar mej och som förstår mej utan att jag förklarar allt från början.

Att se henne skriva " Att bearbeta allt är jobbigt, jag vet. Det är nog det som är meningen också för att du ska gå ur detta starkare än någonsin" gav mej ännu en insikt. När jag läste det kom tårarna och det andra i meddelandet som fick ännu fler tårar att komma tänker jag inte skriva här! Det är ju så det är - jag har blivit starkare under resans gång och jag kommer att vara ännu starkare när jag landra en dag och det är för att jag har vågat bearbeta även om det har varit jobbigt och det har gjort ont. Jag är starkare idag än jag tidigare har varit men det har inte varit lätt och det har inte varit gratis men jag tjänar på det för jag är starkare och jag vågar tro på mej själv på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort.

Jag vågar stå på mej på ett helt annat sätt än jag tidigare har gjort och jag känner att jag vågar stå upp för mej och barnen och för att vi ska kunna ha det så bra som det bara går. Att ha hittat min sis som oxå är min själsfrände och alla andra underbara och stöttande vänner jag har fått under denna resa gör att det är värt att fortsätta kämpa. Att se mina barn lyckliga och höra dem skratta ett skratt som kommer från hjärtat och som lyser i ögonen gör att jag vågar ta nästa steg och nästa kamp. Jag kommer att vara färdig en dag och det som är bra med denna resa är att jag har fått bevisat för mej vilka som är mina äkta vänner och vilka som inte har varit det. Jag kommer att hitta "kontakten" mellan känslorna och tankarna en dag och den dagen kommer jag att bli ännu starkare!

PUSS   från T

PS Sis Älskar dej och har dej alltid med i mitt hjärta och nyckeln den kommer aldrig någon att hitta för den har jag kastat bort för jag vill ha dej i mitt hjärta för all framtid och inte leva en dag utan dej! Ds

 

Ulliz

19 maj 2011 08:09

Jag blir så varm i kropppen att läsa det du skriver och att du själv inser att du blir starkare och starkare... Denna resa är snart över och du kan gå vidare stark och lycklig.. Bearbetning är jobbig som jag sa igår, alla sår som finns måste rivas upp igen för att kunna bearbeta och det är det som är det jobbigaste då man bara vill glömma allt. Såren läker sakta igen sen och bildar ärr.. Ärren kommer tyvärr alltid att finnas kvar inom dig men de bleknar mer och mer med tiden... Älskar dig världens finaste sis. <3<3<3

http://annaulliz.bloggplatsen.se

ensammalejonmamman

19 maj 2011 14:20

Älskar dej med världens underbaraste syster!
Puss

 

sandra

21 maj 2011 23:13

gud vad fint ! skrivet! kramiz

ensammalejonmamman

22 maj 2011 21:25

TACK!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...