Direktlänk till inlägg 12 maj 2011
Så många tankar och farhågor som det funnits kring denna dagen det trodde jag inte att man kunde ha - men nu vet jag att det kan man och man överlever iallafall. Jag känner att dagen inte blir vad jag trodde att den skulle bli eller sluta men jag är nöjd med vad det blev och jag känner mej lugn.
Jag fick träffa och krama om min helt underbara och älskade syster innan jag skulle gå in, jag hade andra helt underbara personer med mej och jag kände mej lugn tills jag såg M stå där. Min underbaraste M som har stöttat mej och barnen och som har hjälpt Skruttan att bearbeta så mycket. Blir helt varm bara jag tänker på dessa personer som står mej så nära och som jag älskar så mycket. Att komma innanför dörrarna till tingsrätten gör att det känns som om man väger hundra kilo mer än när man öppnade dem men jag klarade det och jag klarade att ta det avgörande steget över tröskeln. Det som gör att det känns som att nu finns det ingen återvändo nu är det bara att köra.
Jag kände när jag såg Äcklets namn och brottsrubriseringen på tavlan att bara det kändes som en upprättelse för de hade verkligen trott på mej och det skulle bli av - efter idag skulle det finnas en tid som inte kretsade kring en rättegång och allt efter den.
Jag kände att för varje steg som jag tog i trappan så blev det tyngre och tyngre att ta nästa. Jag klarade trappan och jag klarade att ta stegen fram till den salen som vi skulle vara i. Bara detta att ha klarat detta utan att ha svimmat eller spytt var en seger.
Eftersom det idag finns mer bevisning än vad som tidigare funnits så blev det idag så att vi bestämde att rättegången skulle skjutas upp tills allt detta är klart och inlämnat och ett nytt rättsintyg har kommit. Jag var medveten om att detta skulle kunna ske precis innan vi skulle gå in och jag trodde att detta kommer jag att älta och vända och vrida på. Jag trodde att jag skulle fundera på om det blev rätt eller inte, väga naktdelar mot fördelar men jag känner mej just nu bara lugn och det känns rätt.
Jag hade kunnat få ett slut idag men det kom inte och jag tror att det var någon mening med det. Jag känner att jag vill ha ett slut men jag vill ha ett slut som är rätt. Jag vill känna att det inte fanns mer saker som man kunde ha gjort och därför känns detta bra. Jag känner att jag fick chansen att träffa människor som jag älskar och har olika relationer med och jag har blivit starkare av detta. Jag klarade av det och att förhandlingen inte blev av det visste jag ju inte innan men jag klarade iallafall av att gå dit och gå in i samma sal.
Jag ska lyda tavlan som jag fick "LEV idag" för det var vad jag bestämde mej för innan rättegången och det löftet till mej själv ska jag hålla. Mitt liv är här och nu!
PUSS från T
SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...
Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 |
6 | 7 | 8 | |||
9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
14 | 15 | |||
16 |
17 | 18 | 19 |
20 |
21 |
22 | |||
23 |
24 | 25 | 26 | 27 |
28 | 29 | |||
30 | 31 | ||||||||
|