När vårdnadstvisten inleddes för X antal år och månader sedan så lades tyngden på hur jag som mamma skulle kunna göra barnens liv tryggt och att jag skulle kunna tillgodose deras behov. Jag la mycket av det ansvaret på mej själv eftersom jag säkte  ensamvårdnad utan umgänge men samtidigt fanns det inte ett annat alternativ för det fanns ingen annan lösning.

Myndigheterna som jag varit i kontakt med i utredningar och för utvärderingar har ställt som krav och granskat att barnen ska ha en trygg miljö att växa upp i, att jag kan tillgodose deras psykiska och fysiska behov och att jag ska främja deras utveckling. Detta har stötts och blötts gång på gång och jag har fått svara på en den ena än den andra frågan och om de inte har tyckt att svaret har räckt ja då har de frågat ännu mer. Medans det känns som om han inte har svarat på mer än OM han skulle få umgänge hur skulle det se ut efter så lång tid och svaret var att de skulle träffas på en neutral plats så barnen kunde lära känna honom igen.

För några dagar sedan fick jag höra av en person som ha bra åsikter Att om mamma mår bra mår barnen bra! Just då kände jag inte så mycket mer än att det "lät vettigt" men ju mer jag har funderat över det så dessto mer inser jag att det ligger en hel del i det. Under de perioder som "livet har varit lättare" så har barnen oxå mått bättre och tvärt om. Idag kan jag erkänna för mej själv (och även andra eftersom jag skriver det här) att mycket nog har berott på att jag under dessa perioder har mått bättre och då haft större tålamod osv.

Vems är då egentligen ansvaret för att man som offer ska få känna sej så trygg som det bara går? För samma sak gäller ju här - om jag känner mej trygg så känner sej barnen trygga genom att jag sänder ut ett omedvetet budskap att vi är trygga, vi behöver inte vara på helspänn. Jag känner att jag aldrig har blivit erbjuden en lösning på hur vi skullle kunna få känna oss trygga utan den säkerhet och trygghet som vi har den har jag letat upp och mer eller mindre tjatat mej till för att det kostar pengar.

När man ringer och frågar om en "lösning" för att säkerheten ska vara hög får man höra att "det har ju inte hänt något än. Han har ju inte hittat er". Nä det har han inte gjort och det är tur det men vad händer OM han hittar oss? Är det inte försent att sätta in åtgärderna när han har hittat oss och utsatt oss för saker ännu en gång? Känner att jag tycker att det är ett sånt sjukt system. Jag förstår att man inte kan sätta in säkerhetsåtgärder åt höger och vänster om det inte finns en historik som påvisar att det finns en risk men varför ska det behöva hända något innan man vidtar åtgärder?

Oro det har jag fått rådet att det ska man inte komma dragandes med utan att det ska vara konkreta saker. Vadå - oro och rädsla påverkar en mer än vad man många gånger erkänner. Jag har fullt med ritualer innan jag går ut, går och lägger mej och innan jag ens rör mej i olika miljöer - räknas detta bara som trams då eller? Jag blir så förbannad när jag hör det resonemanget och när det kommer från människor som man trodde skulle ha en större förståelse. Det är lätt att kritisera andra men kanske skulle vissa behöva granska sej själv.

Vems ansvar är det att barn ska få känna sej trygga? Jag anser att det ligger ett stort ansvar på föräldrarna men samtidigt så ligger ett stort ansvar även på samhället för här finns normer och regler. Det finns situationer som den enskilde inte kan påverka och har inflytande över men samhället skulle kunna göra så mycket mer för att säkra upp och man bara öppnade ögonen för hur verkligheten ser ut och om man vågade se att det inte bara finns trygga familjer utan att det finns annat med. Svårt att åtgärda om man fortsätter att blunda och FEGT!

PUSS   på er!/ T <3  

 

sandra tölla!

5 maj 2011 06:37

gud vad rörd jag blir att du kan få ner allt i skrift. fy fan vilket svin han är. nu är du snart i mål. puss jag längtar efter dig.mina små frågar efter er. vi läntar..

ensammalejonmamman

5 maj 2011 10:17

Tack det värmer! Kramiz till er

 

Åsa

6 maj 2011 12:55

STORT TACK för ditt stöd och för att du skrev under med ditt namn! Det betyder mycket för oss <3 <3

http://www.asahoffman.blogg.se

ensammalejonmamman

6 maj 2011 17:56

Varsågod det var sååååå lite! Bra att man kan hjälpa någon. Ligger ju själv i vårdnadstvist som aldrig blir klar så jag förstår!
LYCKA TILL!!!!
Kramiz

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...