Nästa vecka sitter jag i rätten denna tiden och har flera timmar kvar! Flera timmar som mitt liv ska stöttas och blötas och jag ska se människor som jag tycker om prata om detta som jag på ett sätt önskade att det inte funnits men som samtidigt har fått mej till att vara den personen som jag är idag! Och på ett sätt så skrämmer jag mej själv för jag känner bara en tomhet! Jag känner mej inte tom på ett sätt som gör mej svag utan jag känner mej tom på saker som jag vill ska komma fram.

Under denna tid som har gått så har jag tänkt att om och när dagen kommer då jag är i rätten ska jag säja ........... och nu finns det inte längre. När jag tänker på  händelser så finns det bara bitar av dem där det tidigare har funnits fullt med minnen och känslor. Troligen så är det kroppens försvar för att jag ska orka och klara detta men det känns ändå så konstigt. Och samtidigt känner jag en sån irritation över att det är jag och barnen som har fått ändra allt under denna tid som har gått medans han har levt sitt vanliga liv och att det känns som om det är så det kommer att fortsätta.

Samtidigt är jag livrädd för tiden mellan rättegången och domen eftersom han kommer att gå fri under denna tiden för ingen verkar fatta min oro och hur han tänker. Jag vet att i hans huvud så har han inte gjort detta men eftersom han är åtalad för det och han troligen kommer att bli straffad så kan han lika gärna göra det. Jag vet att han kommer att vara vansinnig och det är under de utbrotten som barnen och jag har varit utsatta mest och fått de mest skadande och kränkande behandlingarna. Det är jag osh Skruttan som är svikarna, lögnarna och det är vi som beskyller honom för allt detta och har suttit i förhör och ljugit på honom och då är det lätt att förstå vilka det är som han kommer att söka upp och skada. Vad är det som säjer att vi kommer att överleva denna gången?

Jag känner sån frustration att det inte finns någon plan för detta i samhället och jag får sätta mitt hopp till att jag kommer på hur vi ska hantera situationen för när man säjer detta så känns det som om samhället ser mej som en "hysterisk morsa" och det är det sista jag är men jag har levt tillsammans med denna djävul och jag vet till viss del hur han tänker och agerar och då känns det som att det är mej de borde lyssna på! Är det verkligen meningen att de som redan är offer ska hamna som offer igen och bli det i dubbel bemärkelse. Är tanken verkligen att man som offer ska gömma sej medans den som är skyldig bara har det som vanligt? Ja efter denna resa kan jag säja att det är så och jag tycker att det är så fel. Jag fick inte hämta något från vårat hem innan jag kom till skyddade boendet, jag fick kriga för att få ut våra personliga saker och jag har fått kriga för att vi ska kunna känna oss så trygga som det går men jag tycker inte att det är rätt!

Samhället måste våga se vad som händer och måste även våga agera för innan det händer så kommer offrena att bli det i dubbel bemärkelse och det är de som blir lidanden! Jag kan inte låta bli att undra om den dagen kommer att komma när samhället vågar se och agera men jag ska göra allt jag kan för att den dagen ska komma och för att andra ska slippa lida så som jag gjort och kämpat under resan till rättvisa!

PUSS   på er/ T <3 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  .....och påverkade en hel värld och ändå var inte jag beredd på den effekt den skulle få på mig. Jag är alltid personen som insett att den dagen jag fick ensam vårdnad utan umgänge så stog jag ensam med barnen och hade allt ansvar och för mig va...

Undra hur många gånger jag har hört det uttrycket och visst stämmer det men det spelar ingen roll hur många år som går för såren rivs upp av minsta lilla känns det som. Vet inte varför jag alltid ska känna det som att en text, en sång eller vissa ord...

SKRÄCKBLANDAD FÖRTJUSNING   SÖNDAG 22 NOVEMBER 2020, 22:45 ...... som jag tar upp detta med bloggen igen efter drygt 3 år i tystnad. Varför - jag har saknat detta att ha mitt lilla place att skriva av mig utan att ...

Kod för att importera min blogg till Nouw: 6323869374

      Jag har alltid tyckt att jag har gjort det som varit bäst för barnen och att det är deras bästa som legat i första hand. Plötsligt så slog det mig att det är det jag gjort när de varit med men det som jag gjort mot mig själv när de låg och ...