Vill inte känna som jag käner idag och jag vill inte ha de tankar som jag har    så just nu önskar jag att jag bara kunde stänga av min hjärna när det gäller "grubblerier".

Idag tog jag mej an uppgiften att läsa min förhör på allvar som jag bara har skjutit upp från dag till dag och det får mej att må skit. Jag får bara panik för det känns som om jag är världens största idiot som har levt tillsammans med denna man, skaffat barn med honom och framförallt att jag kunde ljuga så bra för mej själv så att allt detta VAR mitt fel. Hur an man göra detta mot sej själv?

Känner att detta är ju det de kommer att fråga gång på gång under rättegången; Hur kunde du skaffa barn med honom om han var så som du säjer i förhören? Hur kunde du vara kvar så många år när han var så? Ja jag kan skriva tusentals varför-frågor som jag själv ställer varje dag till mej själv. Hur ska jag kunna förklara det när jag sitter inför människor som aldrig tidigare har träffat oss och som inte vet hur någon av oss är? Och jag är så rädd för att det nu ska bli som Äcklet har sagt i alla dessa år "att ingen kommer att tro på mej" för jag vet att då kommer jag att lägga all skulden på mej själv igen och jag klarar inte det.

Under alla år så försökte jag att få tillbaka den mannen som jag träffade och som jag blev kär i, för jag var det till en början - det dog fort när han visade den rätta sidan men då var jag redan fast och hela tiden fanns ett hopp om att denna personen skulle komma tillbaka. Han gjorde inte det eftersom det bara var spelat! Det förstår jag idag och innerst inne så gjorde jag nog det då med men jag ljög för mej själv. Jag trodde på det han sa att det var jag som gjorde honom sådan och tänk om det är vad de som beslutar säjer!?!

Känns så skrämmande att det ligger i personers händer som inte jag känner och de känner inte mej - hur ska de kunna få en rättvis bild? Tänk om Äcklet är den personen som jag blev kär i när/om han kommer till rättegången? Varför skulle han inte kunna manipulera dem lika som han gör med alla andra runt sej? Jag känner att jag vill inte att den dagen kommer när jag ska infinna mej i rättegången och ändå så går dagarna, timmarna, minuter och sekunder precis som vanligt. Kanske kan man stryka en dag som jag gjorde förra året när jag hade "års-dagen" och kommer att göra även i år men tyvärr så finns ju den dagen i alla andras almanacker.

Jag vill bara hitta avstägningsknappen till min hjärna, och jag vill göra det just nu så att jag slipper alla grubblerier som bara snurrar runt, runt och det enda som händer är att det blir fler och fler frågetecken och inga utropstecken eller försvinnande av det som snurrar!  

PUSS från Häxansurtant

Jag skulle egentligen sova men det går inte för min "nya" sambl Herr PanikKryper tätt intill mej varje kväll när jag börjar bli trött. Varför? Ja det undrar jag över en hel del och det finns flera orsaker men samtidigt är det inget nytt som har kommit till. Fast jag sa ju att jag ALDRIG mer skulle ha ett förhållande men efter att ha fått denna sambo så känns det som om vem som helst skulle vara bättre än just denna herre. Och hur jag än beter mej så kan jag inte göra mej av med honom - han är som ett plåster.

Orsakerna som jag tror gör att han kommer är dels rättegången som kommer. Det är inte bara det att jag ska träffa den person som gjort mej mest illa i hela mitt liv utan det är just detta att ta upp allt som jag har fått hjälp med att bearbeta och som jag lagt på hyllan lite för att kunna leva. Allt detta ska komma upp igen och det kommer att komma fram saker som jag inte har berättat för någon levande människa. Jag känner att det är tur att mina barn inte kommer att vara där för det är saker som kommer att såra dem och som kan göra dem illa under resten av deras liv. Just pga detta tycker jag att det är bra att de är så pass små som de är.

Imorgon måste jag läsa igenom mina förhör annars får jag Herr advokat på mej oxå men jag vet inte vart jag ska hitta den energin för det finns ingen energi över. Jag orkar inte ens läsa dem och jag vill egentligen inte men jag vet att jag måste. Jag har många fler måsten som oxå väcker minnen som jag inte vill minnas och saker som åter äppnar sår som har förvandlats till ärr på min insida,

Det känns som om jag aldrig känne mej helt lugn och jag orkar inte med mej själv så hur ska jag orka med andra? Vissa går det jättebra med eftersom de får mej att glömma det som varit och tänka på roliga saker men andra orkar jag helt enkelt inte med. Jag känner att nerverna ligger ovanpå mitt skinn och att det inte finns energi för en endaste uppförsbacke och ändå så är det fullt utav dem. Fast jag känner att det finns nerförsbackar oxå å det är väll i dem som jag får passa på att vila mej.

Känner att jag har såna funderingar kring detta med rättegången. Eftersom den ska hålla på en hel dag så känner jag att hur ska jag överleva? Vart går man och äter för att inte behöva träffa på dem man inte vill se? Vad har man på sej? Vad händer om man inte kommer på något eller komer ihåg något över huvudtaget? Känns som om jag skulle kunna glömma mitt namn när defrågar det. Hur kommer jag att reagera när jag ser den personen som jag aldrog mer i hela mitt liv vill se. Jag har ju tom lyckats radera hans utseende i mitt huvud så det ligger långt, långt ner. Förr såg jag det framför mej varje dag, varje minut och det sa alltid alla de elaka sakerna som jag fått höra under alla dessa år som vi levde tillsammans. Kommer jag att känna mej som en liten blöt fläck igen eller kommer jag att klara av att vara stark?

Och mitt i allt så vet jag att för att man ska få energi så behöver man sömn och det får jag inte tack vare Herr Panik och när jag väl somnar ja då sover jag hur oroligt som helst men jättegott när väckarklockan ringer. På dagarna ska man fungera som människa och mamma och då försvinner han men han är trogen för varje kväll så kommer han objudet tillbaka. Kanske får jag ha honom "medmej i sängen" fram tills rättegången och kanske även till domen har kommit men sedan vill jag att han bara försvinner. Jag vill ha och förtjänar ett bättre liv än detta och det gör mina barn med för de förtjänar en mamma som orkar och som har energi. Jag ska försöka göra slut med min nya sambo men hur det vet jag inte!!!!!!!!

Puss från Häxansurtant