Se´n jag fick rättegångsdatumet så har många rankar snurrat runt runt i mitt huvud och tagit varv efter varv. En av alla dessa tankar är om hur det är bäst att göra med barnen när jag ska åka til rättegången. Eftersom den är på en annan ort så har jag två alternativ. Det är att barnen får vara kvar hemma och att en älskad vän kommer och passar dem medans det andra alternativet är att de ska följa med mej när jag åker. Så långt känns det som en helt normal tanke tills jag kommer fram till varför jag har tanken som återkommer varv på varv i mitt huvud.

VART ÄR MINA BARN TRYGGAST? VART KAN JAG SKYDDA DEM MEST FRÅN HAN SOM SKA KALLAS PAPPA? Och tanken snurrar och inga svar kommer och det gör mej så frustrerad. Jag vill inte behöva tänka i dessa banor över huvdtaget. Jag skulle bara vilja fundera över vilken sås som passar bäst till middagen men det är inte i mitt liv det.

Det känns som om barnen skulle må bäst att vara kvar hemma och att de fick vara i sin "vardag" och att de trodde att jag skulle åka till doktorn eller vad som helst för att det är en rättegång det vill jag inte att de ska få veta nu. Jag kommer att berätta det den dagen som jag känner att de är mogna för det och som de kan förstå det. Samtidigt känns det som att det är en så stor fara i att lämna dem kvar här för Äcklet  vet att jag befinner mej på samma ställe som helvetet utspelade sej och då känns det som om jag signalerar att det är fritt fram.

Alternativ nummer två det gör så att de befinner sej på samma ställe och då är det fullt med risker i det oxå. Jag vet att jag inte har förmågan att se in i framtiden och om något skulle hända dem så kommer jag alltid att tänka att om jag hade gjort annorlunda så hade inte detta hänt och jag skulle ha men det är alltid lätt att vara efterklok. Jag vill veta här och nu hur jag ska göra och vad som är rätt. Jag vill inte att de ska behöva utsättas för mer än de redan har gjort och jag vill skydda dem från faror och att de ska fara illa men hur ska man kunna göra det när man inte vet vilket alternativ som är det bästa? Tanken kommer nog att snurra många fler varv känns det som och jag vet inte om jag kommer att få svar innan dagen är här då jag måste ha bestämt mej.

Idag känns det som att vi har haft en bra dag när inte allt det negativa har fått påverkat oss. Jag känner i varje del i kroppen att jag kommer att vara stel och ha ont i morgon men det är värt det för jg nattade tre trötta och nöjda barn och det känns bra. Då är det värt värken och det är värt att varje muskel i kroppen värker. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad det är som är fel i samhället när det finns barn som far illa hela tiden och inte någon reagerar eller gör något? Är det verkligen så här det ser ut att ingen vågar se det som de måste göra något åt? Är det bättre att man låter barnen växa pp i en otrygg miljö där föräldrarna inte finns på det sättet som de borde pga olika orsaker. Jag säjer inte att jag är felfri men jag ser till mina barn och jag låter dem utvecklas. Jag ger dem en puff när de behöver det och jag håller tillbaka dem när det behövs men jag vågar se vad som är fel. Jag vågar reagera på min omgivning och jag vågar visa vad jag står för men varför vågar inte de som har makten till att förändra för dessa barn göra det? Är det för att det skulle kosta pengar eller är det helt enkelt för att det blir för dyrt att ta tag i det? Jag vet inte och jag kommer troligen aldrig att få svaret heller men jag tycker att  man börde se mer ett barnsperspektiv för de är detta lands framtid. Jag ska nog starta ett eget parti iallafall ;)

Jag ska försöka sia i spåkulan vad jag ska göra med mina små under dagen som jag helst skulle vilja stryka ur almanackan!

Puss från Häxansurtant