När jag kom till skyddade boendet var det en helt underbar person som har fått en speciell plats i mitt och barnens hjärta som hade samtal ed Skruttan. Redan då visade det sej att hon hade en tydlig bild av pappa som inte det gick att göra så mycket åt - den var mörk och det fanns inget positivt. Någonstans så trodde jag nog inom mej att detta var en chock hos henne efter att ha sett den sista misshandeln som jag utsattes för men nu x år och månader efter kan jag inte blunda för att det är den bilden de kommer att bära med sej resten av livet trots alla samtal och terapi de har gått igenom. Jag vet inte om det är mitt dåliga samvete som har gjort att jag har "hoppats" på det trots att inte jag har positiva minnen men honom och barnen tillsammans med mej.

Jag fick för ett tag seda reda på av barnens terapeut att Smulan hade lämnat att hon hade en pappa och gått vidare med att hon hade en familj som bestod av mamma och systrar. Terapeuten hade upplevt att hon var helt nöjd med detta och att pappa bara hade varit en börda, något negativt som hon hade frigjort sej ifrån. Kan erkänna att jag inte skänkte detta så många tankar då utan det kändes som ett steg i bearbetningen.

Senare har Skruttan flera gånger sagt till mej att hon inte har någon pappa men när hon har sagt detta så har hon varit lugn och jag har känt det som att hon har testat om hon skulle få en reaktion från mej och hur den skulle vara. Jag har fått "expertråd" och de har varit att jag inte ska förstora men inte heller förminska det som barnen har sagt eller tyckt och dessa följde jag även i detta fallet. Det har varit händelser som jag har fått höra om när hon verkligen har förklarat för människor i hennes närhet att hon inte har någon pappa men jag har tolkat dem till det som hon har berättat för mej men nu vet jag hur viktigt det är för henne att folk accepterar att det inte är någon pappa med i bilden och det var en smärtsam insikt.

Idag har varit en jättefin dag med sol och värme mestadels och vi har varit ute nästan all vår vakna tid. Ikväll när vi skulle gå in så följde ett grannbarn med oss in på "gården" och ställde den helt naturliga frågan vart barnens pappa var. Skruttan tände på alla cylindrar och sa att de hade ingen pappa. Jag reagerade på att det var ett så laddat ämne eftersom hon alltid varit så lugn när hon sagt detta till mej. När sedan följdfrågan kom till mej om de inte hade någon pappa så kom tårarna och hon blev helt hysterisk och skrek: Hör du inte vad jag säjer VI HAR INGEN PAPPA! Jag kände hur smärtsamt det var och det högg till i mitt hjärta. Jag vill inte att de ska behöva känna så här, jag vill inte att det ska finnas en pappa som jag har "valt ut" som ska ha gjort dem så ont och jag skulle bara vilja skona dem från allt detta. Smulan sa helt lugnt att vi har ingen pappa för han är dum.

Hur förklarar man för ett barn som inte har varit utsatt för allt som mina har varit med om att mina har valt bort sin pappa för att han skadade dem fysiskt och psykiskt? Barn föds i en beroendeställning till sina föräldrar och de vet inte vad ondska är när de kommer till jorden och jag önskar att inget barn skulle behöva bli medveten om det men tyvärr så blev mina medveten om att det fanns för tidigt och av en person som egentligen skulle ha varit beredd att ge sitt liv för att skydda dem.

 Jag kan inte göra det ogjort och jag kan inte försöka sudda det som hänt ur deras minnen men jag kan försöka ge dem glada, fina minnen och jag skulle kunna ge mitt liv för att skydda dem från allt. Tyvärr är jag inte mer än människa även om jag skulle önska ibland att jag kunde göra allt som sårar ogjort. En sak kan jag dock lova dem och alla andra att jag ska göra allt i min makt för att de ska slippa återvända till Helvetet för de förtjänar så mycket mer och jag älskar dem av hela mitt hjärta och ska skydda dem.

Var rädda om era nära och kära för man kan aldrig reparera det som en gång försvunnit eller förstörts när det gäller känslor och förtroenden!

PUSS från Häxansurtant